Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Karaktärer vi älskar att hata

    av

    amy-kirsten-dunst-little-women-w352

    Det här dilemmat dyker upp med jämna mellanrum i mitt yrke som lektör.  Förlagen verkar dissa böcker med en antihjältinna i huvudrollen – alltså en huvudkaraktär som läsaren inte anses kunna känna odelad sympati med. Det spelar ingen roll – läsaren kommer att identifiera sig ändå. Dessutom tvivlar jag på att samma tvekan hade uppstått inför en antihjälte, alltså en manlig karaktär med mindre trevliga drag.  Ej änglalika karaktärer gör roligare böcker! Här kan man titta på fler ”karaktärer man vill slå på käften” varav min personliga favorit är lilla bortskämda Amy March (se bilden) i Unga kvinnor som för att hämnas på sin syster Jo för en petitess, tar boken denna skrivit ensam på sin kammare under flera år, hennes livsverk  – och bränner upp den.

  2. Föregångare

    av

    bannlysta böcker

    De flesta manus jag läser i egenskap av lektör innehåller sexscener som en ganska ofrånkomlig del av en längre historia (i synnerhet om det handlar om en modern relationsroman.) Erotisk fiction börjar bli stort som genre. Men att skriva om sex har inte alltid varit så okontroversiellt som idag, och här kan man snabbt allmänbilda sig lite om den erotiska litteraturens ibland bannlysta historia. Att Erica Jong fick dödshot när Rädd för att flyga gavs ut 1973 visar kanske att hon bröt en del barriärer.

  3. …men glöm inte att spara en remsa

    av

    trasmatta

    Denna kan du väva in i ett annat manus. Även i övergivna manus kan det finnas idéer och scener som går att använda i ett annat sammanhang. Och kanske finns det även karaktärer som överlever och gör sig bättre i en annan historia. Man bör också använda det misslyckade skrivprojektet för att utvärdera vad som gick fel och undvika göra om samma misstag. Detta motarbetar dessutom lite av känslan att man slösat bort tid på ett ofullbordat projekt. Detta kan man läsa om i den här utmärkta skrivbloggen.

  4. Debutant tog saken i egna händer

    av

    skriva med fjäderpenna

    Här kan man läsa en intervju (på engelska) med en författare som tog ”maskrosvägen” till en framgångsrik författarbana. Han orkade inte vänta på de traditionella förlagens beslut utan gav ut de första böckerna i en serie deckare via Amazon, hittade duktiga formgivare till omslaget och till slut plockades rättigheterna  upp av PanMacMillan. För- och nackdelar diskuteras som dilemmat med hur man ska prissätta böcker som man ger ut själv utan att känna att man kastar bort dem för underpris, vilket medium som är bäst; e-bok eller pappersbok, och att han ångrar att han inte anlitade en bra redaktör till texten. ”Det arbetet är viktigare än själva skrivandet.”

  5. Den inre läsaren

    av

    penna

    Det här skrivtipset hämtade jag hos brittiske skräckförfattaren Adam Neville. Adams bästa råd för att bli en bra författare handlar inte så mycket om att skriva som att läsa, om att odla sin inre läsare. Känns som att han är inne på vad Stephen King påpekat om behovet av två olika sorts skrivprocesser; en första, ohämmat förtjust där man inte låter något hindra alla infall, utvikningar och ljuvliga formuleringar. Och en andra mer kritisk, granskande redigeringsfas där man går loss med rödpennan och sågar sig själv obarmhärtigt. Den inre läsaren odlas genom i första hand läsa böcker men också genom att ta till sig en välformulerad mentors (skriver Adam) goda råd, kanske i form av en lektör eller författarcoach (min kommentar), och genom att läsa bra kritik, som i Paris review eller London Review of books eller varför inte Svenska Dagbladets kultursidor. Det finns inga genvägar om man vill skriva bättre, och detta lätt schizofrena förhållningssätt mellan ohämmad, inspirerad och självförälskad författare, och kritisk och prövande läsare som ständigt tar sig för pannan hävdar A N är det som sakta men säkert ändå drivit honom framåt. ”In my early drafts my inner reader does ask me to rewrite nearly every sentence, rearrange every paragraph, and cut sentences the writer in me thought were good.”

  6. På ålderns höst

    av

    On writing well

    Vilken cool man. Efter ett liv och en karriär som skribent och filmkritiker, redaktör och lite allt möjligt – inklusive jazzpianist – har denne åldrande författarcoach (som skrivit den tydligen mycket uppskattade skrivhandboken On writing well om non-fictiontexter) William Zinsser dragit sig tillbaka till sin bokbelamrade lägenheten i New York. Där fortsätter han att ta emot klienter i en slags tillbakalutad blandning mellan coaching, terapi och litterär salong. Den enda betalningen som krävs är en smörgås! Folk strömmar dit med sina projekt. Eftersom Zissner är närapå blind bedömer han texterna genom att låta författaren läsa högt. ”Man läser ändå med öronen.” Det stora problemet är överlastade texter tycker han, ”clutter”. Kan man få pensionera sig så här som lektör och författarcoach ser framtiden ganska ljus ut. Och alla är välkomna – ”inget projekt är för knäppt”.

  7. Inga panelhönor som e-boksförfattare?

    av

    Att ge ut sin egen e-bok har verkligen seglat upp som ett alternativ till att gå den vanliga vägen och en e-bok som uppmärksammas kan förstås till slut snappas upp av ett etablerat förlag. (Ursäkta tjatet men här blir E L James och erotiska bästsäljaren Fifty shades of grey aktuellt igen eftersom hon gick precis den vägen och nu är skrivande multimiljonär.) Men det krävs strategier för att nå ut och få en läsekrets och i den här artikeln ges några praktiska handfasta råd, som till nyttan av att kvalitetssäkra sitt manus genom professionell hjälp på vägen som formgivare, korrekturläsare, redaktörer och lektörer, nödvändigheten av att synas på nätet med en egen hemsida och det faktum att alla böcker och titlar kanske inte passar i e-boksformat. (Romantik, sex, skräck och andra genrer verkar vara mest inkomstbringande och självpublicerade romanceförfattare tjänar 170 % mer än sina kollegor.) Som vanligt är det i kommentatorsfältet som de intressantaste aspekterna tas upp. Som att när det gäller att ge ut sin egen e-bok handlar det om vad du är villig att satsa i form av pengar och tid och arbete och av dig själv, efter det att du skrivit klart boken. Men;”Det i ens personlighet som får en att vilja bli författare kan strida helt mot det som krävs av en för att marknadsföra boken” beklagar sig en tillbakadragen skribent. Vill man ha praktisk hjälp och coachning när det gäller att skriva en e-bok kan man vända sig till Multimanus och vill man ha lektörsläsning av sitt manus kan man förstås vända sig till mig.

  8. Förlagens vägar äro outgrundliga…

    av

    Många som skickar in manus till förlag får uppleva refuseringens nederlag, och kan även känna sig oförstående inför varför det blev nej. Lång tids slit mynnar ut i ett beslut eller utlåtande som kan tyckas som brutalt kortfattat, snopet, kryptiskt (”Manuset passar inte in i vår profil”) och kanske framför allt fruktansvärt åt helvete orättvi… trist. Att anlita en lektör innan man tar steget att skicka in manus till förlag kan därför vara att sätt att undvika onödiga misstag och ge det en ordentlig genomlysning av en oberoende part innan man låter ett förlag läsa. En lektör är dessutom aldrig kryptisk eller hemlighetsfull utan spelar med öppna kort och vinnlägger att vara så tydlig och konkret som möjligt om manusets styrkor och svagheter och vad som kanske hade kunnat göra bättre. Om man vill läsa mer om lektörens jobb kan man läsa den här intervjun med mig, på Debutanbloggen. (För övrigt en enormt matnyttig, innehållsrik resurs för alla aspirerande författare.)

    (Man kan också lyssna på detta roliga tänkta samtal mellan Astrid Lindgren och redaktören som dissade Pippi Långstrump; ”Jag refuserade Pippi”. Att besluten fattas på fullt så subjektiva grunder får man ju hoppas inte är fallet….)

  9. Det börjar dra ihop sig

    av

     

    Det börjar kännas väldigt spännande! Den här boken som jag stiftade bekantskap med när den ännu var ganska späd, ska ska snart upp på scen! Efter mycket hårt arbete och slit är det, snart, äntligen dags. Grattis Pernilla! (Och är det inte lite coolt att vara förlagskollega med David Nicholls.)

    10. ← Föregående sida