Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Vad lär de sig?

    av

    mad men karaktärsgalleriDrama handlar om förändring, en skillnad mellan början och slutet; fundera på hur dina huvudkaraktärer förändrats under handlingens lopp? Vilka är de i slutet av boken jämfört med vilka de var i början? Vad har de lärt sig? En klassisk förändringskurva är den osäkre, svage som genom en rad prövningar och utmaningar inser sina egna inre krafter. Den här processen kan vara av godo när en hjälte/hjältinna blir till, men det kan också vara den destruktiva förstörande kraften som frigörs, tänk Macbeth eller Michael Corleone i Gudfadern. Här intervjuas Mad Menförfattaren Matthew Weiner om vem i teveserien som genomgått den största förändringen. Knepet är att hitta en situation som på ett bra sätt visar hur karaktären förändras genom att hen upplever den och reagerar annorlunda än förut. Det som förut ledde till bråk och sårade känslor gör det inte alls längre…

  2. …i en nermörk skog jag mig befann

    av

    into-the-woods-a-five-act-journey-into-story

    Jag kan knappt uttrycka hur spännande jag tycker omslaget till den här boken är. (Boken är skriven av teveproducenten John Yorke och heter Into the woods, a five act journey into story.) Det uttrycker exakt vad det handlar om när man står inför att skriva ett manus. Man ger sig in i något helt okänt… man riskerar att fastna och gå vilse under vandringen… kommer man överhuvudtaget ut på andra sidan? Vad har man med sig när man kommer ut, och hur har man förändrats? Kommer man överhuvudtaget att komma ut på andra sidan? ”Är du igenom??” som Sara Lidman frågade Elisabeth Rynell när denna hade lagt sista handen vid sin roman Till Mervas. Är du igenom??

  3. Råd till den unga genreförfattaren

    av

    scifi

    Sarah B. Cooper som skrev på teveserien Arkiv X ger några goda råd ur boken Now write! Science fiction, fantasy and horror. Now writeserien  är skrivarhandböcker med övningar konstruerade av verksamma författare. Sarah går igenom det här med vad det är som skrämmer oss i en väldigt överskådlig lista. I slutet av artikeln ger hon en konkret skrivövning i några steg. Gör den och du kanske har satt ihop ett synopsis eller utkast till en roman eller novell. Och hon tycker inte du som skriver ska vara rädd för att ”bleed your lead”. Jag antar att bleed your lead betyder att man ska utsätta sin protagonist för största möjliga påfrestning. Men också att ta en karaktär av daga snart efter inledningen är ett tips. Detta gör det uppenbart hur allvarlig situationen är, hur höga oddsen. Teveförfattare brukar veta vad som gäller när det handlar om dramaturgiska knep.

  4. Låt doktorn titta på det

    av

    stetoskop

    I Stockholm den 20-21 september på Södermalm kan man alltså inställa sig på Ann Ljungbergs Författarklinik om man själv som författare eller ens manus behöver rådgivning, ett stärkande piller eller en rejäl vitamininjektion. Författare och manus i alla genrer är välkomna. Talarlistan består av författarcoacher som Storydoktorerna Jenny Bäfving & Johanna Wistrand, förläggare, författare och agenter och andra författarcoacher. Anmäla sig kan man göra här hos Ann Ljungberg. Eventet kostar 1100 kronor.

  5. Det viktiga slutet

    av

    slutet

    Dags att nerda ner sig i story och struktur. Snor lite från nätet igen men Simonas inlägg om slutet är väldigt bra, nyttigt. Även om det handlar om filmmanusskrivande, som sagt som romanförfattare kan man lära sig så mycket från manusförfattare. Det här hon refererar till, the bow and arrowmoment från bloggen Cracking yarns kan man prata länge om. Om slutet lägger sig tillrätta med ett litet klick, om det är rätt pusselbit som allt du skrivit hittills rör sig mot och leder till, den sista ofrånkomliga vändpunkten, så är manuset på rätt väg. Det här gäller f ö i högsta grad om man skriver handlingsdrivna veckotidningsnoveller. ”Då vet jag att manuset är i bra form” som Allen Palmer manusförfattaren som driver bloggen uttrycker saken. Om slutet är vagt, långdraget, uttänjt, och framför allt svårt att definiera så är det inte slutet du ska jobba med utan allting som föregår det. ”Då vet jag att författaren är in deep shit”.

    Tack för tipset Simona!

     

     

  6. Det handlar om handlingen

    av

    stories

    Det är svårt att konstruera en romanhandling, en intrig, en story, en berättelse. Ett tålamodsprövande och svettigt arbete. Kanske har författarutbildningar och skrivarkurser generellt varit ganska inriktade på texten, prosan. (Om man te x jämför med manusförfattarutbildningar där storyn står i fokus på ett annat sätt.)  Även brittiske stjärnförfattaren Hanif Kureishi beklagar sig över sina skrivarkursdeltagares bristande förmåga att få ihop en längre romanhandling, och tendensen att bearbeta språket i det oändliga. Han är trött på det. ”Fuck the prose!” ”Ingen bryr sig om texten och prosan, de läsarna bryr sig om är vad som kommer att hända i berättelsen.” ”It´s all about the story!”

  7. Vad är feelgood?

    av

    feelgood

    Det här diskuterade jag med min kollega och fellow storydoktor Johanna Wistrand för ett tag sedan. Feelgood är lite svårt att ringa in, frågan är om det är en genre i sig egentligen – romanceförlaget Harlequin har exempelvis numera en underkategori kallad Harlequin Heartwarming med (antar man) mindre av ångande sex och fler promenader i fallande höstlöv, bortsprungna hundar som blir återfunna och hälsosamma familjerelationer. Värderingsmässigt och innehållsmässigt stämmer det bra med den typiska svenska veckotidningsnovellen som inbegriper inte bara kärlekspar utan alla familjemedlemmar, husdjur och helst mysiga miljöer som inger läsaren ett sorts eskapistiskt välbehag (dock utan att vara överdrivet exotiska, mer som hämtade ur något smakfull inredningsmagasin. ) Man kan nog också prata om mys, trevnad, en känsla av allt ordnar sig och att konflikterna inte berör livets mörkare sidor utan känns hanterliga och lagom tillspetsade för att också vara underhållande. Feelgood betyder dock absolut inte en avsaknad av problem  – man ska vara lika noga med att  intrigmässigt ge sina karaktärer hinder, utmaningar, äventyr och komplikationer för att sedan skapa den värmande känslan att allting allting löser sig och slutet alltid är gott. Då uppstår magisk feelgood.

  8. Glöm inte grovjobbet

    av

    skrivmaskin

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar huset berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  9. Den antagonistiska kraften

    av

    Darth vader antagonist

    Du har en idé, du har en handling, en intrig men vad är det som driver denna framåt? Känns det hela stillastående eller trögt kan det bero på att du inte gett din huvudperson tillräckligt med motstånd i form av en stark antagonist. Antagonisten är motorn i handlingen, det eller den som tvingar huvudpersonen att handla och som skapar konflikten i berättelsen. Den antagonistiska kraften ger huvudpersonen utmaningar och skapar spänning. Det kan vara ett övernaturligt väsen, ett förtryckande samhällssystem men också något i huvudpersonen själv som förstör och sätter käppar i hjulet. Mitt bästa skrivråd för januari 2014 är att om du inte riktigt får snurr på handlingen så koncentrera dig på att utforska och utveckla det i manuset  som ställer till problem, motstånd och konflikt nämligen den antagonistiska kraften. Och lyssna på det här intressanta programmet om olika antagonister som Medea, Richard den III  och kanske sist men inte minst den diaboliska Sable Colby från tevesåpan Dynastin... Nä, men allvarligt talat:

    – en antagonist måste inte vara ond. Huvudsaken är att hens motiv står i polaritet till huvudpersonens/protagonistens.

    – sträva efter att skapa förståelse för antagonistens mål och motivation. Antagonisten är själv övertygad om det förtjänstfulla med sitt eget beteende och att hen faktiskt gör rätt.

    – var underförstådd i karaktärsskildringen. Ju mer sympatisk och attraktiv din antagonist verkar desto mer försåtlig är hens antagonistiska kraft och desto svårare att bekämpa och övervinna.

  10. Att skapa en stark berättelse

    av

    story

    Många upplever att det svåraste med att skriva en roman är just att hitta en stark engagerande story.  Många som läser romaner upptäcker att de är händelslösa, statiska och saknar en bärande berättelse. Och att lära sig utveckla handling och intrig är som manusgurun Robert McKee uttrycker det ”ett hantverk, en konstform, och en teknik”. Som lektör märker jag att min utbildning i manusförfattande för film och teve är är ovärderlig när det gäller att analysera struktur och handling i inkommande manus. Att kika på olika handböcker i filmmanusförfattande kan därför vara en bra idé för dig som romanförfattare, och varför inte börja med Robert McKees ”Story; Style, structure, substance and the principles of screenwriting. ”