Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Manuslängd och genre

    av

    Snodde detta här från en kollega. Hur många ord ska manuset i dess helhet kvala in på? Tydligen finns en av branschen inofficiellt upprättad matrikel för hur många ord som är det idealiska för respektive genre! Gissa vilken som är längst? Naturligtvis litterär/episk fantasy som kvalar in på majestätiska 100-120 000 ord. Om du däremot skriver YA (ungdomsroman) eller erotik så räcker det med ynka 50-70 000 ord. Jag får erkänna att jag inte vet hur jag hanterat ett erotikmanus på 120 000 ord…  Genrer som kvalar in på genomsnittlig längd á 70 -90 000 ord är skräck, sci fi och skulle jag tro vanlig feelgood och romance. Men det kan ju vara bra att veta att en romance som blir över hundra tusen ord förmodligen betraktas som väl lång. Även här vill läsaren ha story, framåtrörelsen och cliffhangers vilket kan bli svårt att upprätthålla i ett längre manus. Medan läsaren av episk fantasy vill få sjunka in ordentligt och utan avbrott i en fiktiv värld, fylld av miljöer och beskrivningar och kräver inte samma tempo. Det blir utrymme för långa tillbakablickar, miljöskildringar och klaner och ätter och detaljer.

  2. Börja med omslaget

    av

    Under min bana som veckotidningsförfattare fick jag ofta fasta ramar att hålla mig till – ibland även en bild som skulle användas för att illustrera novellen. Men också tema/årstid/högtid. Jag tänker verkligen på det här när det gäller feelgoodromaner. Kan man man hitta en och samma källa till hela manuset så är det förstås önskvärt i form av ett bärande tema, eller en miljö eller ett fenomen. En arena för handlingen som på olika sätt binder ihop materialet. Om huvudpersonens resa från början till slut kretsar mycket kring skönhetsbranschen, fåfänga, åldersfixering, otrohet så blir det hyfsat enhetligt och skapar det här intrycket av en helhet där alla delar samspelar. Släng in en bihandling om resebranschen eller en pappershandel och det blir splittrat och författaren får gå ner i spagat (bildligt talat) för att göra rum för denna pusselbit i den kompletta bilden och i manusets helhet. När det gäller feelgood brukar jag också råda författaren att rent krasst tänka på titel, tänka på bokomslaget – hur ska det se ut? hur ser boken ut när den står där i pocketshops skylt? 😊 Vilken tänkbar titel finns? Vilka associationer vill du ge illustratören/formgivaren som i sin tur leder läsarens tankar rätt?