Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Råd till den blyga författaren

    av

    blyg författare

    Du har skrivit klart manus, kanske till och med fått förlagskontrakt. I något skede måste du som författare axla rollen på ett mer offentligt, synligt sätt för att sälja den. Antingen som egenutgivare eller som ett led i en marknadsföringsplan du och ditt förlag gjort upp. Dels finns tips om hur du gör reklam för din bok, men frågan är om det inte är bättre att ta del av Susan Cains råd om hur man övervinner rädslan för att ställa sig i strålkastarnas sken. Som en av kommentarerna lyder ”Jag är en ny författare som konstant brottas med rädsla och självtvivel och ska spara den här artikeln.”

    Just det – hur ska man komma över tvivlet och osäkerheten inför att man egentligen har något att komma med? Introvertexperten Cain kommer med en massa bra råd som jag varmt rekommenderar som författarcoach. Ett av de bästa är att använda sociala media som ett sätt att uttrycka sig, inte marknadsföra sig. Texter i rent marknadsföringssyfte; ”Du måste bara läsa min bok för den är så otroligt bra…” kan få en att känna sig som en simpel dammsugarförsäljare medan texter som berättar en historia är mer av ett kreativt projekt samtidigt som de uttrycker vem du är: ”Jag skrev den här boken efter att ha hittat några gamla brev i en låda på min farmors vind…”

  2. Ny litterär genre – chick lit noir

    av

    chick lit noir bok

    Egentligen gillar jag inte ordet chic lit, som känns nedsättande och varför skulle vissa böcker attrahera enbart kvinnliga läsare? Men det kan vara värt att ta upp ämnet i samband med att det tydligen numera finns en underkategori som kallas för ”chick lit noir”. Här finns det mer attityd eller ”edge”, det rosa diset är ersatt av en mer realistisk syn på tillvaron och förhållanden och hur kärleken kan ställa till det. Och slutet behöver inte nödvändigtvis vara lyckligt. Här kan man läsa en intervju med chicklitnoirförfattaren Jane Fallon. Jag tänker på begreppet  ”feel bad” som används för vissa böcker där handlingen skickligt drivs från illa till värre. Två svenska romaner som skulle kunna inordnas under begreppet feelbad är Pernilla Alms Alltid du och Anna Lönnqvists Tills kärleken skiljer oss (Ordberoende förlag), båda excellenta romaner som man läser med andan i halsen och stigande puls.

  3. Baksidan av författarlivet

    av

    författarens dilemma

    Eller framsidan kanske är ett bättre ord. Att vara författare idag oavsett om du är egenpublicerad eller ej, innebär i tilltagande grad att du blir tvungen att själv vara med och sälja din bok och därmed odla en offentlig profil. Varesig det är genom en marknadsföringsplan som innebär hög närvaro på sociala medier eller att gästa events för att kränga just din bok som Björn af Kleen berättar om här, en upplevelse av utsatthet som får honom att känna sig som ett barn som ska ackorderas ut på fattighuset. Eller att sitta på Bokmässan  där antalet väntande i signeringskön är ett isande tydligt bevis på hur populär du och din bok är eller inte är. Inte bara är det påfrestande i sig, det är förmodligen extra påfrestande för en person som helst vill uttrycka sig genom orden och kanske till och med är introvert, medieskygg och inte orkar tänka på hur hen ter sig i tevesoffan eller strålkastarnas sken.

     

  4. Podcast om att skriva fantastik, science fiction och skräck på svenska

    av

    fantastikbiblioteket

    För alla er som skriver eller vill skriva i genrer som fantasy (fantastik), skräck och science fiction rekommenderar jag varmt dessa podsändningar med insiktsfulla och opretantiösa diskussioner om ämnet mellan olika författare verksamma i Sverige och Finland. Fantastisk pod. Precis som initiativtagare Jenny Wiik påpekar i en intervju så är det en utmaning att skriva i genrer som inte har en tradition på svenska. ”Jordens undergång, icke germanska svordomar och hur man skriver det intima istället för det episka” är frågor som avhandlas.

     

  5. Erkänn din inre författare

    av

    gåspenna

    Träffande läsning om att hur man blir en författare som faktiskt… skriver. Skribenten anser att det handlar om mest två saker; att lyckas tysta den inre kritikern som hela tiden påpekar hur katastrofalt dåligt och pinsamt man skriver. Och att hitta sin författande röst, den man själv hade velat läsa. En ytterligare sak kan ju vara att man inser vad det är man ska skriva. Hur gärna man än hade velat är man inte menad att skriva episkt myllrande fresker över 1600talets Norrbotten i tre delar som vinner Augustpriset. Det man i själva verket gör bättre än någon annan är att skriva romantiska veckotidningsföljetongar eller tonårsböcker med vampyrtema och mycket sex, så är det bara.

  6. Möt våren med mord och mysterier

    av

    bokhylla

    Jag har ju en egen spalt om nyutkommen engelsk pocket varje månad i Blekinge Läns tidningar och har hittat härliga tips inför vårens deckarläsning här. Det är dels Kate Mosse fortsättning på Labyrint, Citadel heter den, om kvinnliga motståndskämpar i nazitidens Paris som vaktar ”en uråldrig hemlighet”. Min personliga favorit Mo Hayders nya Wolf, ”en bok som påminner om Funny Games” alltså filmen av Michael Hanneke. Mo Hayder kan för övrigt vara hårresande otäck. Men också Black eyed blond, en bok där en fiktiv hjälte i det här fallet privatdetektiven Philip Marlow får nytt liv långt efter att skaparen och författaren (Raymond Chandler) gått hädan. Och Hyde av en bok där handlingen skildras ur antagonistens perspektiv, Dr Hyde och inte Mr Jekyll alltså vilket alltid är ett roligt grepp förutom att även det är en bok med karaktärer som getts nytt liv i en ny författares händer. Och den här Bird box

  7. Det var en gång…

    av

    slott

    En stor del av att skriva historiska romaner handlar om att göra sin research, även om man sedan frångår eller fantiserar om eller spinner vidare på verkliga förhållanden – hittar på med andra ord. Jag pratade med en fantasyförfattare som var enormt noga med trovärdiga tekniska detaljer vad gällde utrustning, vapen och kläder för att förankra berättelsen och skapa realism – detta trots att han förlagt handlingen helt till en påhittad värld. Det är med andra ord genom ett noggrant förarbete angående hur det var som du förankrar din roman i historisk verklighet och skänker den trovärdighet. Annars blir det saga. Sociala och politiska och ekonomiska omständigheter när det begav sig måste stämma. Som romanförfattare är du dock fri att spekulera fritt i vad Kristina av Holstein Gottorp pysslade med på slottet när ingen såg på…  Simona Ahrnstedt har skrivit mycket om nyttan och vikten av research.

  8. Historiskt riktigt eller fiktivt?

    av

    the white queen

    Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Tänk om någon poppar upp som gubben i lådan och läxar upp en om att sådär var det inte alls hos Kristina av Holstein-Gottorp!! Och hur ska man använda sin research? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det är dock det här med research, som kommer i ett senare inlägg…

  9. Råd till den unga genreförfattaren

    av

    scifi

    Sarah B. Cooper som skrev på teveserien Arkiv X ger några goda råd ur boken Now write! Science fiction, fantasy and horror. Now writeserien  är skrivarhandböcker med övningar konstruerade av verksamma författare. Sarah går igenom det här med vad det är som skrämmer oss i en väldigt överskådlig lista. I slutet av artikeln ger hon en konkret skrivövning i några steg. Gör den och du kanske har satt ihop ett synopsis eller utkast till en roman eller novell. Och hon tycker inte du som skriver ska vara rädd för att ”bleed your lead”. Jag antar att bleed your lead betyder att man ska utsätta sin protagonist för största möjliga påfrestning. Men också att ta en karaktär av daga snart efter inledningen är ett tips. Detta gör det uppenbart hur allvarlig situationen är, hur höga oddsen. Teveförfattare brukar veta vad som gäller när det handlar om dramaturgiska knep.

  10. Några tips kan man alltid plocka upp

    av

    penna

    Alla gillar som sagt inte skrivarkurser men andra tycker det kan vara värdefullt och här delar några kända författare som också håller skrivarkurser med sig av sina tankar om skrivandet och konsten att lära ut det. Att vara sparsam med rutinmässig beskrivningar av olika fysiska gester och rörelser är ett bra tips, ”han ryckte på axlarna” – hur ofta rycker någon på axlarna egentligen? Och att man inte framkallar känslor hos läsaren genom att beskriva hur någon i texten känner utan genom att beskriva verkligheten. Så att läsaren känner. Men Jeanette Winterson har nästan bästa poängen: ”Jag skiter i vad som finns i ditt huvud. Finns det inte på manussidan så existerar det inte och språket är länken mellan dig och läsaren. Läsaren kan inte läsa dina tankar.” Om författaren måste beledsaga sin egen text med en slags förklarande  innehållsförteckning eller guidning för att läsaren ska tillgodogöra sig innehållet är det inte bra. ”Okej vad som händer här är…. och jag tänkte så här… och här kommer han alltså tillbaka igen och har…”

  11. Nästa sida →