Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Det är här det händer

    av

    teve

    Författaren Gabriella Håkansson utvecklar sambandet mellan tevedramat och romanen här på ett intressant sätt. Det är i teveserierna som Homeland och The Wire, Treme och Justified hon hittar en realism som saknas i mycket av litteraturen. Precis som i de gamla klassisk romanerna av Balzac, Victor Hugo och Charles Dickens utspelar sig handlingen i en väldigt tydligt definierad tidsera och social och historisk miljö. Det handlar också om karaktärer som utvecklas och förändras under handlingens gång. Och som romanförfattare kan man lära sig väldigt mycket av tevedramat (mer om det längre fram).

  2. Karaktärer vi älskar att hata

    av

    amy-kirsten-dunst-little-women-w352

    Det här dilemmat dyker upp med jämna mellanrum i mitt yrke som lektör.  Förlagen verkar dissa böcker med en antihjältinna i huvudrollen – alltså en huvudkaraktär som läsaren inte anses kunna känna odelad sympati med. Det spelar ingen roll – läsaren kommer att identifiera sig ändå. Dessutom tvivlar jag på att samma tvekan hade uppstått inför en antihjälte, alltså en manlig karaktär med mindre trevliga drag.  Ej änglalika karaktärer gör roligare böcker! Här kan man titta på fler ”karaktärer man vill slå på käften” varav min personliga favorit är lilla bortskämda Amy March (se bilden) i Unga kvinnor som för att hämnas på sin syster Jo för en petitess, tar boken denna skrivit ensam på sin kammare under flera år, hennes livsverk  – och bränner upp den.

  3. Att uppdatera en klassisk roman

    av

    Trollope

     

    Ellinor och Marianne

    Sex författare har fått i uppdrag att modernisera och skriva om varsin Jane Austenroman. (Den här övningen ingår i mina kurser i ”Att skriva för veckotidningar” fastän där är det några kända myter och sagor man ska använda.) Nu kommer i alla fall nästa bok, Sense and sensibility (Förnuft och känsla) moderniserad av Joanna Trollope. Knepet är att behålla de tidlösa konflikterna och scenerna och bokens tema – men förlägga det hela till en trovärdig nutid. Tydligen har Trollope lyckats väldigt bra. Systrarna Dashwood i nya boken kallade M, Mags och Ellie är särkullsbarn som står utan legala rättigheter när de blir föräldrarlösa. Den hyperkänsliga Marianne Dashwood är trovärdigt återfödd till en sårbar och intensivt kännande tonårstjej som inte bara blir lämnad av sin första kille, snyggingen Willoughby, utan också utlämnad  i en filmsnutt som han lägger ut på Youtube. Speciellt det psykologisk vässade porträttet av den tonåriga Mariannes vilda kärlekssorg och känslor av våldsam förudmjukelse ger recensenten darriga  händer av förtjusning. Och visst känner man (igen) Marianne?