Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Åh Tomas! Åh Malin! Del 2

    av

    Apropå den erotiska bästsäljaren och stora snackisen Fifty shades of grey, som ursprungligen gavs ut som ebok på eget förlag av den helt okända debutanten E L James ges några andra tips på erotisk läsning här. Det är en promenad längs minnenas väg tillsammans med internatskoleflickorna i Lace och den fula ankungen som blir en svan Billy, kvinnlig huvudperson i Scruples av Judith Krantz, tillsammans förstås med motsvarigheten till Harleqin; Mills & Boone. Ingen Jackie Collins dock. Grottbjörnens folk platsar inte heller. Erotik verkar komma (sic) väldigt starkt som litterär genre och ibland undrar jag om vi i Sverige håller på att hoppa över romance och gå direkt på den lite mer renodlade erotikgenren som lever högt på att vi numera har eboksläsare och kan sitta och läsa vad vi vill utan att skämmas. Å andra sidan finns det naturligtvis inga vattentäta skott mellan de olika genrerna.

  2. Fråga Phyllis

    av

    Deckarförfattaren P D James är 90+ nu och ärligt talat kanske inte hennes senaste böcker känts helt angelägna, utan tvärt om rätt dammiga. Men under slutet av 60talet, och på 70-, 80- och en stor del av 90talet skrev hon underbart mångbottnade, spännande och litterära deckare med Adam Dalgliesh (eller privatdeckaren Cordelia Grey) som huvudperson. Hursomhelst nu kan man klämma Phyllis på pulsen och fråga henne om precis vad man vill kanske om man själv sitter där med ett havererat deckarmanus, om skrivprocessen, böckerna, karriären och allt annat som en författare med sådan enorm erfarenhet kan tänkas veta. Eller – som någon redan gjort – vad hon tycker om de senaste årens våg av skandinaviska deckare… Följ länken och skriv frågan i kommantatorsfältet, twittra eller maila den. Hon svarar den sjätte juni.

  3. Häng med mästaren

    av

    Denne tursamme engelske journalist får betalt för att varje vecka läsa om en gammal Stephen Kingbok och skriva om den, en i taget i kronologisk ordning från debuten Carrie, utgiven 1974. På vägen kommer han att analysera inte bara boken, utan lite om hur den kom till som att Carrie skrevs av en utblottad King som bodde i en husvagn och jobbade halvtid på ett tvätteri… och också om vissa typiska teman och återkommanden stilistiska grepp som han lägger märke till under läsningen. (Som användandet av inre monolog i kursiv stil insprängt i den löpande handlingen.) Nästa gång blir det Salem´s Lot!

  4. Filosofisk skräckmästare

    av

    Hade aldrig hört talas om Thomas Ligotti förrän Johanna Wistrand tipsade om hans senaste novellsamling Skuggan på havets botten. (Första utgivningen på svenska på H-ström Text & kultur i höst 2012).) Han är influerad av H P Lovecraft och Edgar Allan Poe. Han ser ut som Stephen Kings lite mer tillbakadragne, mer eftertänksamme och vekare storebror. Han kommer förhoppningsvis att bidra till att synen på skräck blir mer präglad av insikten om genrens komplexitet, bredd och litterära värde.

  5. Skriv och bli miljonär

    av

    Många känner sig kallade (att skriva en bestseller) men få är utvalda. Några ytterst få lyckas i sitt skrivande få till den där magiska xfaktorn som ger deras böcker sådan rykande åtgång att de blir mångmiljonärer. (Dan Brown, Stieg Larsson postumt, J K Rowling, Philip Pullman, Stephanie Meyer.) Det är svårt att analysera vilket det magiska receptet är. (Men det hjälper att bli filmatiserad till exempel.) Fast det verkar uppmuntrande nog alltid handla mest om själva boken, ”the writing”, inte om varumärke, tajming eller reklamkampanjer även om dessa  också spelar en roll. En gåta eller ett mysterium verkar vara en tillförlitlig ingrediens och det behöver inte ens betyda att man skriver en deckare, bara det finns något som läsarna känner att de måste få svar på. Det andra verkar vara att läsarna rekommenderar boken till någon annan. Personlig rekommendation klår vilken marknadsföringskampanj  som helst.  ”If a book makes you want to know why, generally you will enjoy reading it. And if you enjoy reading it, you will recommend it to others. ” Well, det låter ju inte så svårt…

  6. Hantverket

    av

    En författare inser att skrivandet inte tillfredställer honom på samma sätt som förut och börjar tillverka knivar istället…  Intressant samtal om det beroendeframkallande med att skapa, svårigheten med att ”skriva ut i tomheten varje dag” (”writing into the void”) och tillfredställelsen med att hålla något fysiskt som man själv gjort, i handen. Många författare känner nog igen sig i längtan efter det konkreta, sinnliga (och funderar på att bli snickare, trädgårdsmästare eller annat), i jämförelse med det intellektuella. Men som sagt både i fall av en kniv (som han nu säljer för 5500 spänn!) och en bra novell handlar det om ett hantverk. Fast ärligt talat, mest handlar det om att göra knivar. Steel – you don’t bend it, you don’t cut it. You don’t affect it. // You can carve it and you can shape it. And like any other thing, once it’s gone it doesn’t go back.

  7. An American in Paris

    av

    Jag vet inte riktigt vilken vinkel jag ska ha på det här inlägget. Att finns något (över)romantiserat och (över)spänt i många amerikanares relation till Frankrike och Paris i synnerhet. Eller det är alltid roligt att läsa böcker om kulturkrockarna och förvirringen när någon flyttar till ett annat land – många gånger är det landet just Frankrike. (Eller från stad till landsbygd.) En annan vinkel skulle kunna vara att det finns titlar som gör att man bara måste läsa boken. Och – lite ovanligare – det finns författarnamn som är så out there så man måste läsa boken. Jag menar vem döper sin son till Rosenkrans Baldwin? Hursomhelst den här boken Paris I love you but  you´re bringin me down tickar av många av boxarna på listan. En ung reklamchef bor ett och ett halvt år i Paris med sin fru Rachel och även under de mest gynnsamma omständigheter blir det inte som de tänkt sig. True story. Fish out of water. Kul.

  8. Pernilla+Douglas=SANT!

    av

    Eftersom jag tycks ha runnit ut från saker att blogga om sistone, så kan jag passa på att reblogga lite om Pernilla Alm och hennes (redan uppskattade och omtalade) debut Alltid du (Printz Publishing 2012). Dessutom har det kommit in lite kommentarer till ett tidigare inlägg om den boken. Jag vet att Pernilla haft den goda smaken att inspireras av författaren Douglas Kennedy, och det finns väl få som jag som lektör, skrivlärare, författarcoach et c, skulle kunna tänka mig att rekommendera mer som inspiration än just Douglas Kennedy om man skriver underhållningsromaner (eller ”feel bad” som någon kallade Alltid du)… Få kan som han skriva med psykologisk insikt, språklig kvalitet och framför allt nerv, en röd tråd som man klänger sig fast vid från början och som man inte kan släppa taget om, något som också var så tydligt när jag läste Alltid du. Vi snackar narrative, en tydlig berättelse, och en stenhård framåtrörelse, ofta framkallad genom att pilea (ursäkta alla anglicismer) upp hinder och motstånd i huvudpersonens väg. Ibland lyckas han vända allt på en femöring i sista stund och skapa ett gott slut, ibland inte. Man ser kort sagt fram mot nästa bok – jag tror Pernilla kommer att framkalla samma dreglande förväntan hos sina läsare. Men strunta i The moment, läs The Woman in the fifth, State of the union eller Leaving the world istället, eller de svenska översättningarna. Eller senaste, Temptation.