Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. “Kulturarbete är inte fabriksarbete”

    av

    lisbeth

    Undvek att blogga om det faktum att Stieg Larssons karaktärer skulle återuppstå tack vare Nordstedst och David Lagerkrantz, för det kändes inte som en konstnärligt intressant nyhet. Här i en intervju med engelska The Independent sopar Larssons sambo Eva Gabrielsson även hon mattan med idén om att skriva en fortsättning på Millenniumtrilogin, som hon ser som ett uttryck för allt S L hatade; girighet, kommersialism och urvattnande av ett konstnärligt verk. “Ingen skulle få för sig att måla om Picassos figurer och tjäna pengar på, det ingen skulle sno Brechts karaktärer och skriva en ny pjäs om dem.” Utan att bli anklagade för plagiat.

  2. Undvik klichéerna 2

    av

    the hobit

    Antalet kvinnliga huvudpersoner i barnböcker inte är så många jämfört med de manliga – alltså pojkar. Den här unga läsaren bestämde sig dock för att Bilbo Baggins är en tjej. Sedan bytte hon tillsammans med sin mamma könet på alla karaktärer de läste om. Man kan göra samma sak med sina egna karaktärer för att undvika klichéer i skildringen. Den där snart pensionsfärdige grånande kriminalkommissarien du byggt upp ditt deckarmanus kring kanske är en kvinna? Hon kanske är svart eller har ett annat etniskt ursprung?  Hur många äldre kvinnliga svarta kriminalare har man läst om i en svensk deckare? Inga. Den unga kvinnliga huvudpersonen i din romantiska feelgoodroman kanske är en 75årig änka. Eller änkling. Genom att byta ut några av din karaktärs fasta attribut; ålder, hudfärg men i synnerhet kön, kan du skapa oförutsägbarhet och tvingas tänka nytt; kort sagt undvika att hamna i förutsägbarhetens träskmarker.

  3. Att skapa en stark berättelse

    av

    story

    Många upplever att det svåraste med att skriva en roman är just att hitta en stark engagerande story.  Många som läser romaner upptäcker att de är händelslösa, statiska och saknar en bärande berättelse. Och att lära sig utveckla handling och intrig är som manusgurun Robert McKee uttrycker det “ett hantverk, en konstform, och en teknik”. Som lektör märker jag att min utbildning i manusförfattande för film och teve är är ovärderlig när det gäller att analysera struktur och handling i inkommande manus. Att kika på olika handböcker i filmmanusförfattande kan därför vara en bra idé för dig som romanförfattare, och varför inte börja med Robert McKees “Story; Style, structure, substance and the principles of screenwriting. “

  4. Mary, Mary

    av

    SAVING MR BANKS

    När den här skribenten fick sitt första exemplar av Mary Poppins blev hon svårt besviken… Hon var redan påverkad av Disneyfilmversionens övertydliga dramaturgi, illande technicolourpalett och överdrivna känslospråk. Boken Mary Poppins kändes tråkig, färglös och smått obegriplig i jämförelse. Här resonerar Erik Schüldt lite åt samma håll i samband med senaste Hobbitfilmatiseringen om vår sjunkande förmåga att känna förundran.  Idag är det många barn som först får sig en dundrande spektakulär 3Dupplevelse till livs, för att sedan bli besvikna när de ska läsa själva förlagan i bokform. Själv är jag lyckligt lottad som fick uppleva magin som uppstod under den första tefläckade läsningen av Min morbror trollkarlen när min fantasi började skapa egna bilder, och besparades det  over the top, ekande tomma mastodontfantasyspektaklet som var filmversionerna.  (Och som stod sig slätt i jämförelse med de tunna böckerna i vilket fall som helst.) Gå på 3Dbio är stort, gå till biblioteket är större. (Bilden ur filmen Saving Mr Banks med Tom Hanks som Walt Disney och Emma Thompson som en mycket ogillande och tro fan det P. L Travers, författare till Mary Poppinsböckerna.)