Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Ny litterär genre – chick lit noir

    av

    chick lit noir bok

    Egentligen gillar jag inte ordet chic lit, som känns nedsättande och varför skulle vissa böcker attrahera enbart kvinnliga läsare? Men det kan vara värt att ta upp ämnet i samband med att det tydligen numera finns en underkategori som kallas för “chick lit noir“. Här finns det mer attityd eller “edge”, det rosa diset är ersatt av en mer realistisk syn på tillvaron och förhållanden och hur kärleken kan ställa till det. Och slutet behöver inte nödvändigtvis vara lyckligt. Här kan man läsa en intervju med chicklitnoirförfattaren Jane Fallon. Jag tänker på begreppet  “feel bad” som används för vissa böcker där handlingen skickligt drivs från illa till värre. Två svenska romaner som skulle kunna inordnas under begreppet feelbad är Pernilla Alms Alltid du och Anna Lönnqvists Tills kärleken skiljer oss (Ordberoende förlag), båda excellenta romaner som man läser med andan i halsen och stigande puls.

  2. Pernilla+Douglas=SANT!

    av

    Eftersom jag tycks ha runnit ut från saker att blogga om sistone, så kan jag passa på att reblogga lite om Pernilla Alm och hennes (redan uppskattade och omtalade) debut Alltid du (Printz Publishing 2012). Dessutom har det kommit in lite kommentarer till ett tidigare inlägg om den boken. Jag vet att Pernilla haft den goda smaken att inspireras av författaren Douglas Kennedy, och det finns väl få som jag som lektör, skrivlärare, författarcoach et c, skulle kunna tänka mig att rekommendera mer som inspiration än just Douglas Kennedy om man skriver underhållningsromaner (eller “feel bad” som någon kallade Alltid du)… Få kan som han skriva med psykologisk insikt, språklig kvalitet och framför allt nerv, en röd tråd som man klänger sig fast vid från början och som man inte kan släppa taget om, något som också var så tydligt när jag läste Alltid du. Vi snackar narrative, en tydlig berättelse, och en stenhård framåtrörelse, ofta framkallad genom att pilea (ursäkta alla anglicismer) upp hinder och motstånd i huvudpersonens väg. Ibland lyckas han vända allt på en femöring i sista stund och skapa ett gott slut, ibland inte. Man ser kort sagt fram mot nästa bok – jag tror Pernilla kommer att framkalla samma dreglande förväntan hos sina läsare. Men strunta i The moment, läs The Woman in the fifth, State of the union eller Leaving the world istället, eller de svenska översättningarna. Eller senaste, Temptation.

  3. Det börjar dra ihop sig

    av

     

    Det börjar kännas väldigt spännande! Den här boken som jag stiftade bekantskap med när den ännu var ganska späd, ska ska snart upp på scen! Efter mycket hårt arbete och slit är det, snart, äntligen dags. Grattis Pernilla! (Och är det inte lite coolt att vara förlagskollega med David Nicholls.)