Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. De ensliga öarnas berättelser

    av

    Islänske författaren Sjón gör en genomgång av romaner som utspelar sig på öar… Att förlägga en historia till en ö – helst en utan några större förbindelser till fastlandet – skapar verkligen alldeles speciella förutsättningar för författaren. Det finns flera böcker i hans lista som jag aldrig hört talas om, och så några som man tycker att han har glömt men som tas upp i kommentatorsfältet som Flugornas herre, Treasure Island och The Magus av John Fowles. Själv tänkte jag faktiskt först på Den hemlighetsfulla ön av Jule Verne och Skumtimmen av Johan Theorin och dess uppföljare. St Michaels Mount i Cornwall på bilden är dock egentligen inte så enslig som man kan tro, dit kan man promenera på havsbotten när det är lågvatten.

  2. Som i en saga

    av

    En del verkliga människor kan ju få en att tänka på gestalter i böcker eller i saga och mytologi. Som att prins Daniel påminner mig om hjälten i sagan om Prinsessan och svinaherden (eller vilken annan svensk folksaga som helst egentligen). Den enkle med rådige och företagsamme gossen av folket som seglar förbi världens alla snorkiga prinswannabees och vinner prinsessan och halva kungariket. När det gäller ondskefulla gestalter har jag alltid fått speciellt obehagliga känslor inför Pete Doherty. Kanske för det pojkaktiga, docklika, androgyna i kombination med den galopperande dekadensen. Han påminner om en liten ondskefull alv eller någon annan gränsvarelse inte helt av denna världen. Med tanke på att han varit indirekt inblandad i tre unga människors för tidiga död den senaste tiden insåg jag vem han liknade; han är råttfångaren i Hameln, sagogestalten som spelar så vackert på sin flöjt för att locka med sig stadens råttor, men som tar alla barnen med sig för att aldrig återkomma… Och dagen efter kunde man läsa det här. (Illustrationen ovan är av Errol le Cain.)

  3. Kärleksförhinder nu och då

    av

    Nu kommer nyinsplningar av Anna Karenina, Svindlande höjder och Lysande utsikter (Great expectations) förutom då Jane Eyre… Varför ger sig inte regissörerna på helt sprillande nya projekt undrar författaren som skrivit det här? Men han kommer själv till slutsatsen; detta är romaner med fängslande berättelser och intressanta karaktärer och dessutom innehåller varje bok en stark grundkonflikt i form av en kärlekshistoria med förhinder, där hindret handlar om huvudpersonernas starkt normgivande sociala roller och tillhörighet. I ett mycket rörligare och mindre hierarkiskt samhälle som vårt moderna får man hitta på andra hinder för kärleken än pengar, makt och social tillhörighet, hinder och tabun som kanske inte är lika starka. Med andra ord – sätt sprätt på två kärlekskranka mänskor i hårt hållen artonhundratalsskrud och det blir betydligt starkare krafter som sätts i rörelse. Ibland slutar det till och med med döden, som i Anna Karenina.