Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Vad är feelgood?

    av

    feelgood

    Det här diskuterade jag med min kollega och fellow storydoktor Johanna Wistrand för ett tag sedan. Feelgood är lite svårt att ringa in, frågan är om det är en genre i sig egentligen – romanceförlaget Harlequin har exempelvis numera en underkategori kallad Harlequin Heartwarming med (antar man) mindre av ångande sex och fler promenader i fallande höstlöv, bortsprungna hundar som blir återfunna och hälsosamma familjerelationer. Värderingsmässigt och innehållsmässigt stämmer det bra med den typiska svenska veckotidningsnovellen som inbegriper inte bara kärlekspar utan alla familjemedlemmar, husdjur och helst mysiga miljöer som inger läsaren ett sorts eskapistiskt välbehag (dock utan att vara överdrivet exotiska, mer som hämtade ur något smakfull inredningsmagasin. ) Man kan nog också prata om mys, trevnad, en känsla av allt ordnar sig och att konflikterna inte berör livets mörkare sidor utan känns hanterliga och lagom tillspetsade för att också vara underhållande. Feelgood betyder dock absolut inte en avsaknad av problem  – man ska vara lika noga med att  intrigmässigt ge sina karaktärer hinder, utmaningar, äventyr och komplikationer för att sedan skapa den värmande känslan att allting allting löser sig och slutet alltid är gott. Då uppstår magisk feelgood.

  2. Glöm inte grovjobbet

    av

    skrivmaskin

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar huset berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  3. Den här lektören har en dröm

    av

    romantik (2) (Who said romance was dead? Ur The 7.39, BBC)

    David Nicholls författare till En dag (One day) och romantiska pendeltågsdramat The 7.39 se ovan (verkar underbar men en rip off på Falling in love med Mery Streep tycker jag) önskar sig fler romantiska relationsdramer. På flera sätt förstår jag honom. Det verkar som om en aldrig sinande fascination för orcher, seriemördare och hobittar till viss del satt det mer lågmälda romantiska dramat om vanliga människor på undantag. Han är ett undantag också därför att han är man och skriver romantiska relationsdramer. Av de manus jag får in i egenskap som lektör är könsskillnaderna så markanta att man skulle kunna tro att Sverige inte alls var den jämlikhetens föregångare i världen som vi skryter med. Det är inte det att kvinnor inte skriver fantasy och sciencefiction för det gör de, också, förutom relationsdramer, det är det att män inte verkar skriva om kärlek och relationer annat än som något mycket perifert. De skriver om andra planeter, främmande världar, andra samhällssystem, historiskt, episkt och politiskt men där relationer, kärlek och familjeliv är i bakgrunden om ens existerande. Inte för att det har betydelse för kvaliteten, det kan vara helt utomordentliga manus. Men det vore roligt att läsa fler historier skrivna av män där familjens himmel och helvete, kärlekslivet och relationerna och den eviga jakten på den rätta för en gångs skull är i centrum.

  4. Klipp dig och skaffa dig ett jobb

    av

    författare

    I synnerhet om du är eller vill bli bli författare. Drömmen om att få säga upp sig och skriva på heltid kanske är lockande men innebär inte nödvändigtvis bättre böcker. Erfarenheten från ”den verkliga världen” därute är oväderlig som underlag åt spännande historier, vare sig du är rörmokare, kommunalanställd, jobbar på krogen, eller mentalskötare som den här debutanten. Skriv om det du känner till, brukar man ju säga. Att läsa innebär att få försjunka i andra, realistiskt skildrade världar och även om det är bra med noggrann research är kanske ännu bättre att ha direkt egna erfarenheter från ett specifikt sammanhang som just du har sett insidan på.

    The novelist’s job isn’t just to play with language and literary ideas; we would like some of them, at least, to write about parts of the world they know about in detail, from the inside//.”

  5. Håll dig till reglerna

    av

    romance-och-erotikböcker

    Att sätta sig in i vad som skiljer olika erotiska genrer åt är mer komplicerat än att läsa Krig och Fred. Skillnaden mellan romance och erotic romance är att i förstnämnda fallet träffas kärleksparet och sedan går handlingen ut på att de till slut ska få till det. Detta säger Tiffany Reisz, författaren till The siren. I erotic romance inleds relationen med sex och sedan handlar det om hur paret gradvis blir kära. Vill man ha en ordentlig genomgång av erotikgenrens olika subgenrer och kategorier kan man läsa här.

    In erotic romance, sex is necessary for plot and character development; without it the story wouldn’t make sense. To qualify as a romance, a book must have a Happily Ever After (HEA) for the two main characters. Erotica focuses on a single person’s sexual journey and doesn’t need to have an HEA.”

    Okej? Du behöver ingen HEA om du skriver erotik. Men erotik är inte samma sak som romantic erotica… eller jag menar erotic romance!

    Det finns erotic romance, erotica, sexy romance, bara vanlig romance och på andra änden av skalan finns det ren porr. Alla dessa subgenrer utmärks av på vilket sätt sexet samspelar med intrigen och karaktärsskildringen. I sexy romance finns mycket sex som dock inte har att göra så mycket med resten av handlingen, i porrgenren är resten av handlingen är helt försumbar, det handlar bara om sex. Jag vet att många känner sig kallade att skriva just erotiska böcker så detta kanske kan vara bra att veta. Erotic romance typ Fifty shades of  Gray präglas av att sexet ingår som en elementär del i intrigen och karaktärernas utveckling, snarare än att vara ett nöje som karaktärerna ägnar sig åt när de inte är inbegripna i resten av handlingen. Att på detta sätt använda sex som drivkraft och motor för hela historien är vad som skiljer te x Fifty shades of Gray från resten. Och det är det man ska satsa på…

  6. Den antagonistiska kraften

    av

    Darth vader antagonist

    Du har en idé, du har en handling, en intrig men vad är det som driver denna framåt? Känns det hela stillastående eller trögt kan det bero på att du inte gett din huvudperson tillräckligt med motstånd i form av en stark antagonist. Antagonisten är motorn i handlingen, det eller den som tvingar huvudpersonen att handla och som skapar konflikten i berättelsen. Den antagonistiska kraften ger huvudpersonen utmaningar och skapar spänning. Det kan vara ett övernaturligt väsen, ett förtryckande samhällssystem men också något i huvudpersonen själv som förstör och sätter käppar i hjulet. Mitt bästa skrivråd för januari 2014 är att om du inte riktigt får snurr på handlingen så koncentrera dig på att utforska och utveckla det i manuset  som ställer till problem, motstånd och konflikt nämligen den antagonistiska kraften. Och lyssna på det här intressanta programmet om olika antagonister som Medea, Richard den III  och kanske sist men inte minst den diaboliska Sable Colby från tevesåpan Dynastin... Nä, men allvarligt talat:

    – en antagonist måste inte vara ond. Huvudsaken är att hens motiv står i polaritet till huvudpersonens/protagonistens.

    – sträva efter att skapa förståelse för antagonistens mål och motivation. Antagonisten är själv övertygad om det förtjänstfulla med sitt eget beteende och att hen faktiskt gör rätt.

    – var underförstådd i karaktärsskildringen. Ju mer sympatisk och attraktiv din antagonist verkar desto mer försåtlig är hens antagonistiska kraft och desto svårare att bekämpa och övervinna.