Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Så väljer du den perfekte lektören

    av

    CriticVs.Shakespeare copy

    Det här gäller relationen mellan lektör och klient, eller coach och författare, även om det då förstås finns en mer eller mindre uttalad överenskommelse om vad det är som ska utväxlas. (Och  kanske ännu mer om man väljer en testläsare som inte har det som yrke). Som författare har man bett om att få synpunkter och det enda som kanske kan tänkas orsaka missbelåtenhet är om lektören varit slapp, överseende eller inte riktigt visat sig kompetent. Som lektör har man fått mandat att ge sin konstruktiva kritik men man får också se till att inte göra det på ett demoraliserande, avfärdande eller nedslående sätt så att man kväver någons författarlusta i dess linda. Enda gången jag varit med om att kritisk läsning av en text lett till hårda ord, sårade känslor och söndrad vänskap var när vi var några kompisar som skulle skriva ihop och ge varandra feedback, och då vi gjorde nästan alla fel som går att göra och vi borde ha läst det här noga innan. Så innan du låter någon ge sina synpunkter kan det vara bra ha tänkt igenom vissa saker;

    – skicka iväg texten till någon du har förtroende för och som gärna har egen erfarenhet av att skriva. Fast att låta en annan författare vara testläsare är jag inte helt övertygad om att man ska faktiskt. Av olika skäl.

    – läsaren ska absolut vara ärlig så det måste man som författare vara införstådd med; det kan yttras väldigt obekväma sanningar om texten och ens aktuella kvaliteter som författare men det måste göras på ett bra, konstruktivt och hyfsat uppmuntrande sätt. Alltså inte elakt, överlägset eller det absolut värsta av allt; ironiskt.

    – kom överens om vari feedbacken ska bestå; ska den vara väldigt noggrann och djupgående eller mer som en samlad, sammanfattande kommentar? (Det här ingår förstås i förhandlingar mellan te x en lektör och en klient.)

    – lyd din egen intuition när det gäller föreslagna ändringar. Om den som läser har förslag på väldigt allvarliga ingrepp, typ stryk en viktig karaktär, så kanske det är bäst att gå på magkänslan och göra som man själv vill. Och ta konsekvenserna. Men andra ord; korrigera eller ändra inte om du inte förstår/håller med lektörens/läsarens synpunkter. (F ö är det det här resonerandet kring varför något bör ändras och vad det får för effekter att göra på ett visst sätt som är det mest arbetskrävande i arbetet med att skriva ett utlåtande.)

    “By carefully considering the person behind the critique, you’ll choose a partner who will offer unbiased advice and genuine encouragement, and ultimately improve your writing skills.”

  2. Deadlines är det bästa som finns

    av

    skriva

    Kanske inte håller med om precis allt som motivations- och kreativitetskonsulten Chris Baty skriver om skrivprocessen här, men vissa saker har han rätt i. Det är inte nödvändigvis en lysande idé till en roman som kommer att avgöra om du skriver den; lysande idéer kan drabba de flesta och även om man noterar den så slutar det inte med en färdig bok. Motivation, jävlar anamma, fasta skrivrutiner och uppsatta mål kan däremot bidra till att man slutför ett manus. “Problemet är inte brist på talang, problemet är brist på deadlines”. Allehanda fasta ramar att omgärda skrivandet med är bra. Fördelen med deadlines kan jag själv intyga, ingenting sätter sprutt på fantasin och tvingar en att skriva både bättre och snabbare än en redaktör som sitter därute och väntar på att ens text ska komma in och lämnas över till tryckeriet. Batys råd kretsar mycket kring att bryta ner drömmen till något praktiskt, görbart och som blir en rutin. Och är ditt mål för ouppnåeligt så ändra målet till något som faktiskt går att nå. Han bok No plot, no problem kan man köpa här.

  3. Så blir du bokhandlarnas favoritförfattare!

    av

     

    the guest catSvaret på hur man säljer böcker kan faktiskt handla om att vara dekorativ. (Och om tjusningen med katter.) Formen kan vara viktigare än innehållet, eller iallafall lika viktig. (Kanske speciellt om man trycker upp sina böcker själv och försöker kränga till bokhandlare. Omslag, formgivning och design är inte det man ska spara pengar på.) Boken The guest cat (Katten som kom på besök) skriven av den tämligen obskyre japanske författaren Takashi Hiraide har sålt jättemycket tydligen tack vare att en massa bokhandlare tyckte att den var så söt att ha i fönstret (boken). Faran är stor att den annars hade fört en ytterst tynande tillvaro, den recenserades inte och förlaget gjorde egentligen ingen marknadsföring.  Precis som många andra var den på väg att bli en av alla de titlar som går till “destruering” utan att någon noterar den. Men något med titel, temat (en okänd katt spatserar in hos ett gift par och förändrar deras stagnerade liv och äktenskap), den ljuvligt tecknade katten på omslaget gjorde att den kändes bra att ställa i skylten. Och den är kort. “Kort är bra”, säger en intervjuad bokhandlare. “Folk vill läsa korta böcker, i dessa internettider är inte uppmärksamhetsspannet så långt”.

  4. Den inre antagonisten

    av

    dr jekyll

    Saker som hindrar och ställer till det för din huvudkaraktär kan också kan vara av inre natur. Alla människor har en mörk sida som ofta korresponderar med deras starkaste positiva drag. En hjältemodig läkare som åker världen runt och räddar liv är grym och sadistiskt mot sin familj. En hårt driven och superambitiös vetenskapsman/kvinna eller näringslivschef ägnar fritiden åt dekadens och droger… Eller så är det mer normala drag som har en sin baksida, eller motpol. En passionerad kärleksfullhet döljer extrem svartsjuka, en hög intelligens innebär total avsaknad av sociala och känslomässig kompetens. En äventyrslysten person som älskar att resa är samtidigt patologiskt rädd för baciller. Inbyggt i det positiva finns det motsatta, det som drar ner, förmörkar och förstör. “Every character trait is a double-edged sword. To every character trait there is a counter point”.

  5. Svaren på julhelgens skrivproblem

    av

    varm choklad

    Det är något visst med amerikanarnas praktiska lösningsinriktade synd på kreativitet och skrivande, i det här fallet hur man får loss skrivtid under en långhelg. Visserligen är det snart julledigt och man borde kunna ägna mer tid än vanligt åt sitt speciella projekt, men samtidigt är det kakor som ska bakas, presenter som ska köpas, granar som ska kläs och släktingar, familj och vänner som ska umgås med. Men här kan man hitta sätt att lösa problemen som kan uppstå till exempel med att man inte får sitta vid sitt speciella arbets/skrivplats (ta med datorn och ta med något annat som påminner om skrivplatsen och återskapa den även om du är hos släktingar i en annan del av landet), att man har för många ärenden att göra på stan (ta med datorn eller skrivbok + penna och passa på att skriva när du ändå är ute, på ett café eller en parkbänk eller i bilen), har du bokstavligen för mycket i händerna så tala in dina tankar, formuleringar och idéer i mobilen eller datorn som i en diktafon samtidigt som du gör något annat med händerna, typ slår in klappar…

  6. Den perfekte detektiven

    av

    PD James

    Frågan är om någon genre hänger så ihop med sin huvudperson som deckaren. Av naturliga skäl eftersom det är efter detektiven i centrum som genren är döpt. De flesta skriver ur dennes vinkel och väljer därmed berättande perspektiv. P D James skapade enligt denna hyllningsartikeln kanske den mest perfekte av dem alla; Adam Dalgliesh. Varför var han perfekt, jo genom att skapa en polis som samtidigt var poet, empatisk, väldigt intelligent och världsvan, beläst, kultiverad (och med en tragisk bakgrund eftersom hans egen fru dött i barnsäng tillsammans med barnet) kunde James skildra världen precis så intelligent och mångfacetterat och nyanserat som hon gjorde (och själv var) och därmed blev hennes böcker inte bara spännande utan även fantastiska romaner om mycket mer än brottet i centrum.