Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Just do it…

    av

    Jag brukar inte länka till olika sidor med skrivartips eftersom de är av extremt skiftande kvalitet men den här är faktiskt både handfast och lite mer specifik, skriven av den för mig okända författaren Caro Clark. Ämnen som tas upp är till exempel grejen med ”mikrovågsskrivande” och problemen som uppstår när man är för förtjust i sina egna karaktärer (de blir rätt odrägliga att läsa om är min erfarenhet). En sak som slagit mig är den obönhörliga optimismen som präglar just amerikanska sidor med författartips. Här står man inte och trampar i farstun och ber om ursäkt för att man vill bli författare, än mindre professionell författare  – vill du bli författare så är du författare även om du kanske fortfarande väntar på att bli publicerad och läst av miljoner, och frågan är inte om utan när du har en kvalificerad professionell karriär going och reser land och rike runt och signerar böcker, bara du skriver häcken av dig och följer de här råden, så det är bara att sätta igång. Den här käcka attityden gör nog att drömmen känns konkret och möjlig att uppnå, det är inte så mystiskt och laddat liksom.

  2. Följetongen får nytt (elektroniskt) liv

    av

    Inte ens jag som ivrig följetongsläsare och följetongsförfattare visste att Anna Karenina (därav repriseringen av Keira Knightley som AK) från början publicerades som följetong i en rysk dagstidning, mellan 1873 och 1877…. inte undra på att boken är tjock. Jag är djupt exalterad över nyheten om att eboksläsaren Kindle nu ska börja satsa på följetongar. Detta ”viktorianska” sätt att berätta där man låter publiken vänta i orimlig spänning på fortsättningen med hjälp av cliffhangers, och som gett oss bladvändare som Greven av Monte Christo, Oliver Twist och Madame Bovary. Om man vill veta hur man bäst skriver en följetong kan man ta tips från detta glada gäng, eller gå min kurs ”Att skriva följetongar (romaner) för svenska veckotidningar”.

  3. Jag skriver alltså springer jag

    av

    En författare resonerar om hur löpningen hjälper hans skrivande. Det räcker inte att bara låta fingrarna röra sig över tangentbordet – att röra sig fysiskt verkar hänga ihop med den mentala processen under skrivararbetet. Speciellt när man sitter fast. Att springa motverkar dåligt humör (framkallat av allt sämre självförtroende eftersom man börjar inse att man är en hopplöst kass författare), förhindrar panikkänslor inför kommande deadlines och sätter igång kreativiteten bättre än att hänga framför datorn. Framför allt inger det känslan av nyvunnet självförtroende – mitt manus kanske inte rör sig framåt men det gör jag!

  4. Oväntad vändning

    av

    I norra London stängdes det lokala biblioteket på grund av nerdragningar i de offentliga finanserna. (Ett öde som drabbat många bibliotek där.) Ett gäng hemlösa bröt sig in i lokalerna i jakt på någonstans att bo, slog upp dörrarna och började helt enkelt låna ut böcker för allt vad tygen höll. Äntligen fick medborgarna tillbaka sitt bibliotek, samtidigt som andra fick någonstans att sova på nätterna. Till allas förvåning blev politikerna riktigt glada över det här initiativet, bjöd alla på te och kakor för att prata om hur man ska kunna fortsätta verksamheten och som synes i kommentatorsfältet finns det gott om människor som har massor av böcker de kan tänka sig att skänka till biblioteket för att verksamheten ska kunna fortsätta. Det finns en sorts skönhet i den här historien samtidigt som man verkligen hoppas att det inte behöver gå lika långt i Sverige.

  5. Höstens två hjältinnor

    av

    Förutom Illiana i Simona Ahrnstedts Betvingade (som jag tyvärr inte fick i min hand eftersom jag var för sjuk för att resa till Stockholm på releasefest men som jag nu spontanköpt på Partille Bokhandel i Göteborg) är det nog Anna Karenina som blir höstens romantiska hjältinna i en ny film. Trots att jag aldrig orkat mig igenom hela Anna Karenina sorgligt nog räcker det att läsa om karaktärerna för att vilja läsa hela boken, på riktigt; Kitty, den lilla söta bortskämda (spelad av Alicia Vikander i filmen), som till slut ändå väljer den idealistiske men kanske inte så snygge Levin, Dolly hennes storasyster som är förbannad på sin make på grund av dennes partajande –  det som får Anna att sätta sig på tåget för att försöka lösa konflikten, den tågresa som beseglar hennes öde. Annas träbock till make, hennes lille son Serjoza… och alla de andra. Har aldrig sett en dålig version av Anna Karenina så detta ska bli spännande. Nu väntar vi bara på filmatiseringen av Betvingade!