Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Redo för kamp

    av

    hungergames katniss

    En ny genre som seglat upp sista åren är förstås Y A – Young Adult literature. Eller böcker som vi kanske skulle kalla ”ungdomsroman” på hederlig gammal svenska, böcker för unga vuxna. Här är en längre artikel om fenomenet och dess explosionsartade succé. Grejen med Y A verkar vara att ämnena som behandlas är lika seriösa som i vuxenlitteraturen – kärlek, dödlig sjukdom, undergång, död, passion, krig, skilsmässa – men tilltalet är rakare, mer opretantiöst och ambitionen stark att få även rastlösa, hormonstinna 16 – 22åringar att läsa vidare. Kort sagt; det måste vara spännande, de dramatiska konflikterna ofta gestaltade i form av fantasy, skräck och science fiction. Detta bredare tilltal verkar fungera även för vuxna. Som artikelförfattaren antyder är det kanske inte en fråga om att vi vuxna börjar bli allt barnsligare utan att Y A behandlar vår egen värld med alla dess problem på ett metaforiskt och lättbegripligt sätt där det finns ett klart gott och ett ont. Böckernas sätt att inte väja för det grymma och våldsamma med undergång, miljöförstörelse och allvarliga sjukdomar  i fokus blir en slags förberedelse för unga läsare inför den hårda värld vi vuxna skapat och som väntar….

    (Bilden ur filmen ”Hungerspelen”)

  2. Ny litterär genre – chick lit noir

    av

    chick lit noir bok

    Egentligen gillar jag inte ordet chic lit, som känns nedsättande och varför skulle vissa böcker attrahera enbart kvinnliga läsare? Men det kan vara värt att ta upp ämnet i samband med att det tydligen numera finns en underkategori som kallas för ”chick lit noir”. Här finns det mer attityd eller ”edge”, det rosa diset är ersatt av en mer realistisk syn på tillvaron och förhållanden och hur kärleken kan ställa till det. Och slutet behöver inte nödvändigtvis vara lyckligt. Här kan man läsa en intervju med chicklitnoirförfattaren Jane Fallon. Jag tänker på begreppet  ”feel bad” som används för vissa böcker där handlingen skickligt drivs från illa till värre. Två svenska romaner som skulle kunna inordnas under begreppet feelbad är Pernilla Alms Alltid du och Anna Lönnqvists Tills kärleken skiljer oss (Ordberoende förlag), båda excellenta romaner som man läser med andan i halsen och stigande puls.

  3. Podcast om att skriva fantastik, science fiction och skräck på svenska

    av

    fantastikbiblioteket

    För alla er som skriver eller vill skriva i genrer som fantasy (fantastik), skräck och science fiction rekommenderar jag varmt dessa podsändningar med insiktsfulla och opretantiösa diskussioner om ämnet mellan olika författare verksamma i Sverige och Finland. Fantastisk pod. Precis som initiativtagare Jenny Wiik påpekar i en intervju så är det en utmaning att skriva i genrer som inte har en tradition på svenska. ”Jordens undergång, icke germanska svordomar och hur man skriver det intima istället för det episka” är frågor som avhandlas.

     

  4. Möt våren med mord och mysterier

    av

    bokhylla

    Jag har ju en egen spalt om nyutkommen engelsk pocket varje månad i Blekinge Läns tidningar och har hittat härliga tips inför vårens deckarläsning här. Det är dels Kate Mosse fortsättning på Labyrint, Citadel heter den, om kvinnliga motståndskämpar i nazitidens Paris som vaktar ”en uråldrig hemlighet”. Min personliga favorit Mo Hayders nya Wolf, ”en bok som påminner om Funny Games” alltså filmen av Michael Hanneke. Mo Hayder kan för övrigt vara hårresande otäck. Men också Black eyed blond, en bok där en fiktiv hjälte i det här fallet privatdetektiven Philip Marlow får nytt liv långt efter att skaparen och författaren (Raymond Chandler) gått hädan. Och Hyde av en bok där handlingen skildras ur antagonistens perspektiv, Dr Hyde och inte Mr Jekyll alltså vilket alltid är ett roligt grepp förutom att även det är en bok med karaktärer som getts nytt liv i en ny författares händer. Och den här Bird box

  5. Råd till den unga genreförfattaren

    av

    scifi

    Sarah B. Cooper som skrev på teveserien Arkiv X ger några goda råd ur boken Now write! Science fiction, fantasy and horror. Now writeserien  är skrivarhandböcker med övningar konstruerade av verksamma författare. Sarah går igenom det här med vad det är som skrämmer oss i en väldigt överskådlig lista. I slutet av artikeln ger hon en konkret skrivövning i några steg. Gör den och du kanske har satt ihop ett synopsis eller utkast till en roman eller novell. Och hon tycker inte du som skriver ska vara rädd för att ”bleed your lead”. Jag antar att bleed your lead betyder att man ska utsätta sin protagonist för största möjliga påfrestning. Men också att ta en karaktär av daga snart efter inledningen är ett tips. Detta gör det uppenbart hur allvarlig situationen är, hur höga oddsen. Teveförfattare brukar veta vad som gäller när det handlar om dramaturgiska knep.

  6. Flykten från verkligheten

    av

    genrefiktion

    För alla som undrar vad de skriver, eller vill skriva, görs här en faktiskt riktigt smart definition av vad som skiljer finlitteraturen från genrelitteraturen:

    – fin- eller som det heter här den litterära litteraturen präglas av en rörelse mot verkligheten. Med dess hjälp engagerar vi oss i verkligheten, utforskar och fördjupar vår förståelse av den.

    – genrelitteraturen tar oss bort från verkligheten och handlar om eskapism och underhållning. Underhållning är ett nyckelord i sammanhanget.

    Men det finns bra och dåliga böcker/författare på båda sidor av skranket vare sig man väljer att koppla bort verkligheten eller konfronteras med den. Vad man väljer kanske har att göra snarare med vilket behov man har i stunden.

  7. Kärlekens förvandlande kraft

    av

    romance genre

    För alla som vill läsa eller skriva i romancegenren publiceras varje månad en återkommande kolumn i ämnet här i Washington Post, skriven av romanceförfattarinnan Sarah Maclean. Av första kolumnen att döma gör hon inte bara en översikt över nyutkomna böcker utan lite analys och det kan vara ett utmärkt sätt att lära sig mer om ämnet. (Bästa sättet att lära sig skriva böcker är trots allt att läsa.) Vilka är återkommande teman i romance, finns det speciella oskrivna regler som exempelvis vikten av ett lyckligt slut eller HEA=Happily Ever After. Romance  handlar om karaktärernas resa och förändring, i synnerhet den manlige huvudpersonens.

  8. Kvinnlig framtid

    av

    sci fi

    Sci fi och fantasy är genrer som fört en ganska tynande tillvaro i Sverige men som sedan några år fått en sorts återfödelse och på olika sätt har den fått kvinnliga förtecken. Jag för min del tycker att både inom litteratur och teve & film så är dessa ytterst kvinno-vänliga genrer, nyskapande och med plats för normbrytande, okonventionella hjältinnor. Det kanske är talande att en av få svenska tvättäkta sciencefictionromaner är skriven av en normbrytande kvinna (Kallocain av Karin Boye). Den här trenden märks på de manus jag läser som lektör också. Om man vill läsa in sig på genren kan man uppdatera sig genom denna välgjorda lista, eller kolla in Washington Posts månatliga kolumn om nyskriven sci fi och fantasy.

  9. Genus och genre

    av

    romance cover

    Trots att romance är den absolut största genren i USA är den fortfarande marginaliserad och betraktad över axeln hävdar denne skribent här. Och det beror på ren sexism! ”The typical excuse for that exclusion is genre, not gender.” Men genre och genus hänger ihop. Att romance är deklasserat i den litterära hierarkin beror på att den är ansedd som lättsinnig och oseriös – därför att kvinnor anses som lättsinniga och oseriösa och allmänt lägre stående skulle jag vilja påstå. Men det finns finlitteratur som är dålig och skriven efter en formula, precis som det finns underbart skriven romance som utforskar och förnyar mallen.

  10. Vad är feelgood?

    av

    feelgood

    Det här diskuterade jag med min kollega och fellow storydoktor Johanna Wistrand för ett tag sedan. Feelgood är lite svårt att ringa in, frågan är om det är en genre i sig egentligen – romanceförlaget Harlequin har exempelvis numera en underkategori kallad Harlequin Heartwarming med (antar man) mindre av ångande sex och fler promenader i fallande höstlöv, bortsprungna hundar som blir återfunna och hälsosamma familjerelationer. Värderingsmässigt och innehållsmässigt stämmer det bra med den typiska svenska veckotidningsnovellen som inbegriper inte bara kärlekspar utan alla familjemedlemmar, husdjur och helst mysiga miljöer som inger läsaren ett sorts eskapistiskt välbehag (dock utan att vara överdrivet exotiska, mer som hämtade ur något smakfull inredningsmagasin. ) Man kan nog också prata om mys, trevnad, en känsla av allt ordnar sig och att konflikterna inte berör livets mörkare sidor utan känns hanterliga och lagom tillspetsade för att också vara underhållande. Feelgood betyder dock absolut inte en avsaknad av problem  – man ska vara lika noga med att  intrigmässigt ge sina karaktärer hinder, utmaningar, äventyr och komplikationer för att sedan skapa den värmande känslan att allting allting löser sig och slutet alltid är gott. Då uppstår magisk feelgood.

  11. ← Föregående sida Nästa sida →