Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Romantasy den nya genren

    av

    Nya litterära genrer är ju alltid kul. Som romantasy. En mix mellan romance och fantasy med mycket … ja ni vet vad. (Tyvärr kan jag inte skriva ut ordet för då får webplatsen oönskade besökare….) En romantisk handling men förlagd till en fantasyvärld, fast inte så karg, grym och episk som Game of Thrones. Och den är stor på Booktok.

    Fantasyinslaget accentuerar helt enkelt romantiken. Man kan dra känslorna längre än i en romance som ofta är förlagd till miljöer som hembyn i Dalarna eller kontoret. Genren ger också den kvinnliga protagonisten större svängrum. I romantasyn kan hon bli kär och svinga ett svärd och slakta en drake. Men en annan aspekt är genrens mångfald. I den här boken är persongalleriet bruna och svarta kvinnor. Fantasy och romance är annars tämligen vita genrer. Frågan är om den är helt ny dock. Författare som Lovisa Wistrand och Anna Granberg tycker jag skriver romancy.

  2. Så skapar du en feelgoodhjältinna

    av

    Den här modellen för hur man bygger ett feelgoodmanus är konstruerad kring huvudpersonens inre känslomässiga sår. Det är tack vare författaren Lisa Jewell jag blev bekant med den när hon berättade hur hon alltid börjar med att fundera på sin huvudkaraktärs mest ömmande punkt eller inre känslomässiga sårbarhet. Alla manus måste inte konstrueras på det sättet men det är väldigt effektivt när polletten ramlar ner och man förstår strukturen. Mycket utgår från romancegenrens tanke på ”want” och ”need”. Alltså vad din huvudperson vill är en sak, men vad hon behöver (för att bli lycklig) är en annan och ofta det rakt motsatta och det gäller att konfrontera henne med just detta. Kanske har du en huvudperson som är nerdig, kontrollerad och tillbakadragen och med näbbar och klor försvarar sin rätt att stanna hemma varje kväll och spela schack via nätet eller läsa tjocka böcker om astronomi – trots att det inte gör hen lycklig men för att hon tror att detta är det bästa livet för henne.  Vad hon behöver är äventyret som den yttre handlingen kastar henne in i och som innebär något radikalt annorlunda men som kommer att läka hennes inre känslomässiga sår och det är bara på det sättet som hon kommer att hitta den verkliga lyckan, även vad gäller kärlek.

  3. Att skriva en romantiska komedi

    av

    romcom-300x199

    Det här gäller film men funkar ju lika bra om man vill skriva en roman i genren:

    En romantisk komedi måste ha som huvudintrig att paret i centrum ska få varandra på slutet. Men det bör också finnas en övergripande ramhandling eller fråga, som i När Harry möter Sally där frågan är om det för en heterosexuell man och dito kvinna funkar att bara vara vänner (utan sex)? I Mångalen handlar det om att nöja sig (med det man har) eller inte och vad händer när man slutar nöja sig. I Fyra bröllop och en begravning om när det egentligen är dags att välja, bestämma sig och sluta leta.

    Det är bra med viss personlig erfarenhet för att kunna skriva en romantisk komedi. Inte minst för att på ett trovärdigt sätt kunna ge gestalt åt känslor och reaktioner i romantikens förvirrande värld… Många författare tror att de måste stänga sin sig på sin kammare för att det ska bli bra, men personlig livserfarenhet ger trovärdighet och rätt tonträff.

    Skapa karaktärer som är lite förvirrade och inte helt säkra på vad de vill. Det här borde ju strida mot budordet om att alla karaktärer ska ha ett mål. Men å andra sidan är extremt målmedvetenhet ingen bra förutsättning för att hitta kärleken. Det har nog många upplevt som skriver en noggrann  lista över önskvärda egenskaper hos en blivande partner på en dejtingsajt och därmed effektivt rensar ut alla som inte stämmer även om det innebär 98 % av kandidaterna. I den romantiska komedin gör kärleken karaktärerna mänskligt osäkra, sårbara och villrådiga.

  4. Simona Ahrnstedt i intervju

    av

    en enda hemlighet

    Här kan man lyssna på Simona i radioprogrammet Lundströms bokradio. Det tycker jag ni ska göra. Simona är som alltid vältalig, smart och ger mer kunskap om romance för varje gång jag lyssnar på henne. Äntligen vaknar det litterära Sverige (jag menar den del som annars inte sneglar alltför mycket på topplistor)till det faktum att Simona är vår nästa stora globala export på bokmarknaden!  Simona ger följande råd när det gäller att skriva romance; miljön är viktig, glödande kärlek, aktiva hjältinnor. Begränsningarna med historisk romance är just kvinnors åtsidosatta roll, de inte aktiva nog Det ska finnas en central kärlekshistoria, en specifik miljö. Motorn i det hela är olika hinder i vägen för parets förening. triangeldrama gillar hon inte, att vela mellan två män är inte tillräckligt starkt som motor. Missförstånd är inte det samma som dramatisk konflikt. Okej jag fattar, även om jag tycker missförstånd av det mer konkreta slaget är väldigt bra som i detta klipp ur filmen Falling in love. Men det funkar inte att låta karaktärerna ”prata ut” med varandra för att reda ut situationen sådär som folk gör i verkligheten, som en lösning. Det verkliga livet funkar inte i boken. Då hamnar det för nära det triviala. Viktig lärdom.

  5. Den steniga vägen mot internationellt genombrott

    av

    Simona Ahrstedt

    Jag fick privilegiet att läsa vad som skulle bli En enda natt på ett tidigt stadium, det var alltså flera år sedan. Visst fanns det saker och ta upp vad gäller det tekniska men ändå kändes det så starkt att det fanns det där som brände till; en djup förståelse för karaktärernas känslomässiga drivkrafter, en känsla för dramatisk komposition och insikt om vikten av att underhålla läsaren. Med åren har vi nog hållit hyfsat jämna steg vad gäller att förstå mer och mer om konsten att skriva roman, om struktur och dramaturgi och det raffinerade underliggande hantverket som bygger upp en bra berättelse. Att det skulle sluta med att Simona Ahrnstedt en dag sålde världsrättigheterna till sina tre samtida romanceböcker där En enda natt är den första till ett stort amerikanskt förlag hade väl ingen av oss kunnat ana. Inte minst är det stort för att romance är en genre där den anglosaxiska författare dominerar så totalt. Det är svårt att inte inordna Simona i samma skara som J K Rowling, Sigge Stark, Astrid Lindgren och P L Travers – kvinnor som hanterar vardagen med familj och ekonomi, barn, matinköp och städning samtidigt som de skriver och gör sitt bästa för att Work it för att tala med Tyra Banks igen och där talangen eller mjukvaran till slut får ett explosiv genomslag.

  6. Så skriver du en romantisk komedi

    av

    Annie hall

    Okej för att det handlar om film men när har film- och tevedramaturgi inte varit till stor nytta för bokskrivarprocessen?

    Några visdomsord i ämnet:

    – en romantisk komedi bör handla om något mer än om paret i centrum ska få till det. Det bör finnas en övergripande intrig eller fråga, som i När Harry möter Sally där frågan är om det för en heterosexuell man och dito kvinna funkar att bara vara vänner (utan sex)? I nya Man up så handlar det hela egentligen om när man är beredd att släppa ner gardet, när är det dags att erkänna vad man känner? I Mångalen handlar det om att nöja sig (med det man har) eller inte och vad händer när man slutar nöja sig. Precis som i veckotidningsnoveller så kommer kärleken mer på köpet av en ramhandling.

    – det är nödvändigt med viss personlig erfarenhet för att kunna skriva en romantisk komedi. Inte minst för att på ett trovärdigt sätt kunna ge gestalt åt känslor och reaktioner i romantikens förvirrande värld… Många författare tror att de måste stänga sin sig på sin kammare för att det ska bli bra, men personlig livserfarenhet ger trovärdighet och rätt tonträff.

    – skapa karaktärer som är lite förvirrrade och inte helt säkra på vad de vill. Det här borde ju strida mot budordet om att alla karaktärer ska ha ett mål. Men å andra sidan är extremt målmedvetenhet ingen bra förutsättning för att hitta kärleken. Det har nog många upplevt som skriver en noggrann kravlista lista över önskvärda egenskaper hos en blivande partner på en dejtingsajt och därmed effektivt rensar ut alla som inte stämmer även om det innebär 98 % av kandidaterna. Kanske handlar det mer om att göra sin karaktärer mänskligt osäkra, sammansatta och villrådiga.

    – försök undvik moderna dejtingsajter överhuvudtaget som dramaturgisk komponent. Det är inget kul om karaktärerna gjort noggrann research om varandra i förväg och vet allt om från årsinkomst till fritidsintressen. Mystiken och osäkerheten försvinner, och det bästa är förstås slumpen och hur den spelar in i våra liv. Ska du få ihop det viktiga och minnesvärda första mötet (det så kallade ”meet cute”) går det inte att arrangera det med hjälp av match.com.

  7. Fler män skriver romance

    av

    kärleksroman

    Nästan en tiondel av de nominerade till tävlingen Romantic novel of the year är män, om jag räknar rätt. Det vill säga 3 av 36. Det är iallafall fler än någonsin. I en sådan megaindustri som romance är det kanske inte konstigt om fler och fler män hoppar på tåget, om man är bra på att skriva renodlade kärleksromaner debatteras här. En av de nominerade manliga författarna är 90+! Kanske användandet av en kvinnlig pseudonym är en generationsfråga och i framtiden tänker inte Michael, Bill eller någon av de andra grabbarna gömma sig bakom namn som ”Jessica” och ”Emma”.  Även om romance fortfarande inte är stort i Sverige väntar vi bara på att den svenske skrivande mannen ska lämna deckarna därhän och börja skriva romance varför inte under lockande feminina pseudonymer som ”Michaela” eller ”Daniela”. Tyvärr är ”Simona” redan upptaget.

  8. Plågad prosa

    av

    fifty shades film

    (Snodde rubriken från artikeln men just här blir det ju bättre i svensk språkdräkt.) Jag har läst F S O G som hastigast utan att ha så stor behållning av den – som sagt så måste grejen vara att en typ av erotisk romance hamnar i main streamlitteraturen; den här typen av romance har förut varit förbehållen olika mer undangömda Harlequinserier, men egentligen tycker jag det är samma sak. Hursomhelst; jag har viss erfarenhet av översättning av engelska romanceböcker till svenska och man frågar sig då och nu hur E L James typiska mer ”blommiga”, utbroderade och metaforiska språk egentligen ter sig i svensk översättning. Fraser som “Anticipation hangs heavy and portentous over my head like a dark tropical storm cloud” och “My subconscious is figuratively tutting and glaring at me over her half-moon specs”. För att inte tala om “I must be the colour of the Communist Manifesto”. Romance är en anglosaxisk genre och jag anar att många blir sugna på att skriva själva efter att ha läst mycket, på engelska eller översatt. Men snälla – hitta er egen svenska språkdräkt, som jag skulle säga är mindre ordrik, mer rak på sak och mindre utbroderad luftig, det här går nästan inte att översätta utan att komiken står som spön i backen. (Kanske borde läsa svenska utgåvorna också i o f s.)

  9. Skriv romance nu!!

    av

    skriva romance

    En fantastisk öppning för svenska författare har skapats i och med att Harlequin letar efter svenska originalmanus. På Anne Ljungbergs event Författarkliniken 2014 var en av de mest minnesvärda talarna Anna Swedbom som är förläggare på Harlequin. Hon gav en inspirerande  introduktion till genren och hur svenska romancemanus skulle kunna se ut. Vill du lära dig mer om genren så kolla in Harlequins egen webplats där man kan få bra instruktioner, eller plocka med dig en volym från hyllorna nära kassan nästa gång på ICA. Eller förkovra dig med hjälp av alla hemsidor om att skriva romance som finns på nätet. (En av de bästa är den här.) En svensk guru i ämnet som är fantastiskt generös med råd och tips är förstås Simona Ahrnstedt. Som sagt är grejen lite att det finns en urberättelse. Och den är universell och kan lätt utspela sig i vilka svenska miljöer du vill. En läkarstation i Norrland, en radhusidyll eller på en skärgårdsö. Det kan vara heterosexeulla huvudpersoner eller två kvinnor eller två män. Varför inte skriva Sveriges första bögromance? Det finns en mall som handlar om att huvudkaraktärerna ska förenas i slutet men det är vägen dit som är poängen. Det är dramat och hur karaktärerna förändras (kanske i synnerhet den manlige huvudpersonen) som är grejen. Här har jag dessutom hittat en fin artikel om att skriva sexscener, som enligt skribenten handlar lite om samma sak; det tekniska och det som händer på ytan är sekundärt – försök fånga vad som händer på det känslomässiga planet. Han exemplifierar med en äldre deltagare, Estelle, som skriver en kärleksscen ur sin horisont.

    ” It is my own sentimental belief that every single person on earth, if properly compelled, can write a beautiful sex scene. I don’t mean “beautiful” in an aesthetic sense. I mean a scene that honestly captures what it’s like for our hearts and minds and bodies to be taken up by the needs that Estelle articulated.”

  10. En kort genomgång av historical romancegenren

    av

    historical romance

    Nu när många sitter och skriver allt vad de orkar inför Harlequins stora Författartävling kan det vara bra med en snabb genomgång av genren som utgör basen för utgivningen: romance, i synnerhet historical romance. (Okej jag vet att genren som efterfrågas för tävlingen är feelgood men ändå…) Denna förut så populära genre har börjat svikta på senare tid, eller rättare sagt, den är inte helt sig lik. En anledning är hur starkt erotisk litteratur kommit (!) och den historiska kontexten i till exempel den så kallade Regencyromanceromanen gör att det är svårare att få hjältinnan i säng med hjälten. Mindre sex alltså. En annan undervariant i genren som inte är lika vanlig längre är medeltidsromance. Läsarna förknippar det för mycket med pesten, smuts och trälar, inte med romantik, vackra kläder och hett sex. Att det går att ge en genre på väg ut nytt liv visar dock inte minst Simona Ahrnstedt vår svenska romancedrottning med sin Betvingade. Till den historiska romanceromanen hör också Vilda Västernromanen (cowboys) och ganska nytt på fronten (!) är Andra världskriget, vikingaromance och det forntida Egyptien. Det är det som är så kul med romance; du är fri att botanisera i olika epoker och miljöer och genrens så kallade ”tropes” eller genrespecifika grepp och mallar gör att mycket är givet på förhand när du börjar skriva, vilket kan vara ganska befriande.

    11. Nästa sida →