Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Den här lektören har en dröm

    av

    romantik (2) (Who said romance was dead? Ur The 7.39, BBC)

    David Nicholls författare till En dag (One day) och romantiska pendeltågsdramat The 7.39 se ovan (verkar underbar men en rip off på Falling in love med Mery Streep tycker jag) önskar sig fler romantiska relationsdramer. På flera sätt förstår jag honom. Det verkar som om en aldrig sinande fascination för orcher, seriemördare och hobittar till viss del satt det mer lågmälda romantiska dramat om vanliga människor på undantag. Han är ett undantag också därför att han är man och skriver romantiska relationsdramer. Av de manus jag får in i egenskap som lektör är könsskillnaderna så markanta att man skulle kunna tro att Sverige inte alls var den jämlikhetens föregångare i världen som vi skryter med. Det är inte det att kvinnor inte skriver fantasy och sciencefiction för det gör de, också, förutom relationsdramer, det är det att män inte verkar skriva om kärlek och relationer annat än som något mycket perifert. De skriver om andra planeter, främmande världar, andra samhällssystem, historiskt, episkt och politiskt men där relationer, kärlek och familjeliv är i bakgrunden om ens existerande. Inte för att det har betydelse för kvaliteten, det kan vara helt utomordentliga manus. Men det vore roligt att läsa fler historier skrivna av män där familjens himmel och helvete, kärlekslivet och relationerna och den eviga jakten på den rätta för en gångs skull är i centrum.

  2. Klipp dig och skaffa dig ett jobb

    av

    författare

    I synnerhet om du är eller vill bli bli författare. Drömmen om att få säga upp sig och skriva på heltid kanske är lockande men innebär inte nödvändigtvis bättre böcker. Erfarenheten från ”den verkliga världen” därute är oväderlig som underlag åt spännande historier, vare sig du är rörmokare, kommunalanställd, jobbar på krogen, eller mentalskötare som den här debutanten. Skriv om det du känner till, brukar man ju säga. Att läsa innebär att få försjunka i andra, realistiskt skildrade världar och även om det är bra med noggrann research är kanske ännu bättre att ha direkt egna erfarenheter från ett specifikt sammanhang som just du har sett insidan på.

    ”The novelist’s job isn’t just to play with language and literary ideas; we would like some of them, at least, to write about parts of the world they know about in detail, from the inside//.”

  3. Håll dig till reglerna

    av

    romance-och-erotikböcker

    Att sätta sig in i vad som skiljer olika erotiska genrer åt är mer komplicerat än att läsa Krig och Fred. Skillnaden mellan romance och erotic romance är att i förstnämnda fallet träffas kärleksparet och sedan går handlingen ut på att de till slut ska få till det. Detta säger Tiffany Reisz, författaren till The siren. I erotic romance inleds relationen med sex och sedan handlar det om hur paret gradvis blir kära. Vill man ha en ordentlig genomgång av erotikgenrens olika subgenrer och kategorier kan man läsa här.

    ”In erotic romance, sex is necessary for plot and character development; without it the story wouldn’t make sense. To qualify as a romance, a book must have a Happily Ever After (HEA) for the two main characters. Erotica focuses on a single person’s sexual journey and doesn’t need to have an HEA.”

    Okej? Du behöver ingen HEA om du skriver erotik. Men erotik är inte samma sak som romantic erotica… eller jag menar erotic romance!

    Det finns erotic romance, erotica, sexy romance, bara vanlig romance och på andra änden av skalan finns det ren porr. Alla dessa subgenrer utmärks av på vilket sätt sexet samspelar med intrigen och karaktärsskildringen. I sexy romance finns mycket sex som dock inte har att göra så mycket med resten av handlingen, i porrgenren är resten av handlingen är helt försumbar, det handlar bara om sex. Jag vet att många känner sig kallade att skriva just erotiska böcker så detta kanske kan vara bra att veta. Erotic romance typ Fifty shades of  Gray präglas av att sexet ingår som en elementär del i intrigen och karaktärernas utveckling, snarare än att vara ett nöje som karaktärerna ägnar sig åt när de inte är inbegripna i resten av handlingen. Att på detta sätt använda sex som drivkraft och motor för hela historien är vad som skiljer te x Fifty shades of Gray från resten. Och det är det man ska satsa på…

  4. Den antagonistiska kraften

    av

    Darth vader antagonist

    Du har en idé, du har en handling, en intrig men vad är det som driver denna framåt? Känns det hela stillastående eller trögt kan det bero på att du inte gett din huvudperson tillräckligt med motstånd i form av en stark antagonist. Antagonisten är motorn i handlingen, det eller den som tvingar huvudpersonen att handla och som skapar konflikten i berättelsen. Den antagonistiska kraften ger huvudpersonen utmaningar och skapar spänning. Det kan vara ett övernaturligt väsen, ett förtryckande samhällssystem men också något i huvudpersonen själv som förstör och sätter käppar i hjulet. Mitt bästa skrivråd för januari 2014 är att om du inte riktigt får snurr på handlingen så koncentrera dig på att utforska och utveckla det i manuset  som ställer till problem, motstånd och konflikt nämligen den antagonistiska kraften. Och lyssna på det här intressanta programmet om olika antagonister som Medea, Richard den III  och kanske sist men inte minst den diaboliska Sable Colby från tevesåpan Dynastin... Nä, men allvarligt talat:

    – en antagonist måste inte vara ond. Huvudsaken är att hens motiv står i polaritet till huvudpersonens/protagonistens.

    – sträva efter att skapa förståelse för antagonistens mål och motivation. Antagonisten är själv övertygad om det förtjänstfulla med sitt eget beteende och att hen faktiskt gör rätt.

    – var underförstådd i karaktärsskildringen. Ju mer sympatisk och attraktiv din antagonist verkar desto mer försåtlig är hens antagonistiska kraft och desto svårare att bekämpa och övervinna.

  6. ”Kulturarbete är inte fabriksarbete”

    av

    lisbeth

    Undvek att blogga om det faktum att Stieg Larssons karaktärer skulle återuppstå tack vare Nordstedst och David Lagerkrantz, för det kändes inte som en konstnärligt intressant nyhet. Här i en intervju med engelska The Independent sopar Larssons sambo Eva Gabrielsson även hon mattan med idén om att skriva en fortsättning på Millenniumtrilogin, som hon ser som ett uttryck för allt S L hatade; girighet, kommersialism och urvattnande av ett konstnärligt verk. ”Ingen skulle få för sig att måla om Picassos figurer och tjäna pengar på, det ingen skulle sno Brechts karaktärer och skriva en ny pjäs om dem.” Utan att bli anklagade för plagiat.

  7. Undvik klichéerna 2

    av

    the hobit

    Antalet kvinnliga huvudpersoner i barnböcker inte är så många jämfört med de manliga – alltså pojkar. Den här unga läsaren bestämde sig dock för att Bilbo Baggins är en tjej. Sedan bytte hon tillsammans med sin mamma könet på alla karaktärer de läste om. Man kan göra samma sak med sina egna karaktärer för att undvika klichéer i skildringen. Den där snart pensionsfärdige grånande kriminalkommissarien du byggt upp ditt deckarmanus kring kanske är en kvinna? Hon kanske är svart eller har ett annat etniskt ursprung?  Hur många äldre kvinnliga svarta kriminalare har man läst om i en svensk deckare? Inga. Den unga kvinnliga huvudpersonen i din romantiska feelgoodroman kanske är en 75årig änka. Eller änkling. Genom att byta ut några av din karaktärs fasta attribut; ålder, hudfärg men i synnerhet kön, kan du skapa oförutsägbarhet och tvingas tänka nytt; kort sagt undvika att hamna i förutsägbarhetens träskmarker.

  8. Att skapa en stark berättelse

    av

    story

    Många upplever att det svåraste med att skriva en roman är just att hitta en stark engagerande story.  Många som läser romaner upptäcker att de är händelslösa, statiska och saknar en bärande berättelse. Och att lära sig utveckla handling och intrig är som manusgurun Robert McKee uttrycker det ”ett hantverk, en konstform, och en teknik”. Som lektör märker jag att min utbildning i manusförfattande för film och teve är är ovärderlig när det gäller att analysera struktur och handling i inkommande manus. Att kika på olika handböcker i filmmanusförfattande kan därför vara en bra idé för dig som romanförfattare, och varför inte börja med Robert McKees ”Story; Style, structure, substance and the principles of screenwriting. ”

  10. Mary, Mary

    av

    SAVING MR BANKS

    När den här skribenten fick sitt första exemplar av Mary Poppins blev hon svårt besviken… Hon var redan påverkad av Disneyfilmversionens övertydliga dramaturgi, illande technicolourpalett och överdrivna känslospråk. Boken Mary Poppins kändes tråkig, färglös och smått obegriplig i jämförelse. Här resonerar Erik Schüldt lite åt samma håll i samband med senaste Hobbitfilmatiseringen om vår sjunkande förmåga att känna förundran.  Idag är det många barn som först får sig en dundrande spektakulär 3Dupplevelse till livs, för att sedan bli besvikna när de ska läsa själva förlagan i bokform. Själv är jag lyckligt lottad som fick uppleva magin som uppstod under den första tefläckade läsningen av Min morbror trollkarlen när min fantasi började skapa egna bilder, och besparades det  over the top, ekande tomma mastodontfantasyspektaklet som var filmversionerna.  (Och som stod sig slätt i jämförelse med de tunna böckerna i vilket fall som helst.) Gå på 3Dbio är stort, gå till biblioteket är större. (Bilden ur filmen Saving Mr Banks med Tom Hanks som Walt Disney och Emma Thompson som en mycket ogillande och tro fan det P. L Travers, författare till Mary Poppinsböckerna.)

    11. ← Föregående sida Nästa sida →