Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Hur gör djur?

    av

    det susar i säven

    Är det en relevant sak att fråga sig hur man ska skriva ur djurperspektiv som författare? Eller det kanske inte görs överhuvudtaget…  böcker (även för vuxna) skrivna ur djurens vinkel är kanske ett mer brittiskt fenomen, tänker på Djurfarmen, Den långa flykten och Det susar i säven (för barn och vuxna), och alla talande djur i fantasyn. Men om man nu väljr att ha ett eller flera djur som huvudpersoner, kanske om man skriver mer för barn, så kan det vara bra att veta hur man bäst skriver dem. Författaren Tom Moorhouse som skrivit många ”djuräventyr” har några tips som man kan läsa här. De involverar bland annat vikten av att göra djurkaraktärerna till just karaktärer snarare än djur,  ett visst mått av förmänskligande i form av vanliga mänskliga fel och brister, och att samtidigt lära sig tillräckligt om djuren och deras värld för att skapa en trovärdig kontext åt dem – tänk miljöförstörelsen i Den långa flykten och hur den blev ett hot mot kaninernas värld och livsrum. (Bilden ur Det susar i säven, vet tyvärr ej konstnärens namn.)

  2. Sagostunder

    av

    snödrottningen

    Om man vill fräscha upp bekantskapen med H C Andersens sagovärld kan man lyssna på P4 varje eftermiddag klockan 17.45. Det blir uppläsning av en ny saga varje vardag.  Sagorna gör sig kanske ännu bättre när man blivit lite äldre. (Bilden ur Snödrottningen, vet inte vem illustratören är.) Eller läsa mer om projektet här.

    “Flera av sagorna har svepts in i en ljudbild med 1800-talsdoft. Hästvagnars skrammel, Beethoven och Schubert understryker en snäll längesen-känsla, som om själva tiden var en saga, den också. Dörrar knirrar, spröd musik klingar och så småningom börjar jag se skuggan av H C själv i trappvrån.” (Margareta Sörenson ur Expressen.)

  3. Mary, Mary

    av

    SAVING MR BANKS

    När den här skribenten fick sitt första exemplar av Mary Poppins blev hon svårt besviken… Hon var redan påverkad av Disneyfilmversionens övertydliga dramaturgi, illande technicolourpalett och överdrivna känslospråk. Boken Mary Poppins kändes tråkig, färglös och smått obegriplig i jämförelse. Här resonerar Erik Schüldt lite åt samma håll i samband med senaste Hobbitfilmatiseringen om vår sjunkande förmåga att känna förundran.  Idag är det många barn som först får sig en dundrande spektakulär 3Dupplevelse till livs, för att sedan bli besvikna när de ska läsa själva förlagan i bokform. Själv är jag lyckligt lottad som fick uppleva magin som uppstod under den första tefläckade läsningen av Min morbror trollkarlen när min fantasi började skapa egna bilder, och besparades det  over the top, ekande tomma mastodontfantasyspektaklet som var filmversionerna.  (Och som stod sig slätt i jämförelse med de tunna böckerna i vilket fall som helst.) Gå på 3Dbio är stort, gå till biblioteket är större. (Bilden ur filmen Saving Mr Banks med Tom Hanks som Walt Disney och Emma Thompson som en mycket ogillande och tro fan det P. L Travers, författare till Mary Poppinsböckerna.)