Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Böcker är frihet

    av

    bokträd

    Inträngande artikel om läsandets och böckernas betydelse innanför fängelsemurarna. När kroppen är bakom lås och bok kan behovet av andlig näring, kunskap, berättelser och inre resor vara större än någonsin. Och kanske är det första gången i livet man får tillfället att sjunka in i böckernas värld överhuvudtaget. Dödsdömde och sedemera frikände Damien Echols skriver till exempel i sin bok Life after death om alla böcker han läste under sina arton år på death row och hur de hjälpte honom att överleva. Eller som internen Tommy uttrycker saken: ”Man får ett lugn i sig när man läser. Man varvar ner. Det är bra att kunna använda det lugnet.”

  2. Det viktiga slutet

    av

    slutet

    Dags att nerda ner sig i story och struktur. Snor lite från nätet igen men Simonas inlägg om slutet är väldigt bra, nyttigt. Även om det handlar om filmmanusskrivande, som sagt som romanförfattare kan man lära sig så mycket från manusförfattare. Det här hon refererar till, the bow and arrowmoment från bloggen Cracking yarns kan man prata länge om. Om slutet lägger sig tillrätta med ett litet klick, om det är rätt pusselbit som allt du skrivit hittills rör sig mot och leder till, den sista ofrånkomliga vändpunkten, så är manuset på rätt väg. Det här gäller f ö i högsta grad om man skriver handlingsdrivna veckotidningsnoveller. ”Då vet jag att manuset är i bra form” som Allen Palmer manusförfattaren som driver bloggen uttrycker saken. Om slutet är vagt, långdraget, uttänjt, och framför allt svårt att definiera så är det inte slutet du ska jobba med utan allting som föregår det. ”Då vet jag att författaren är in deep shit”.

    Tack för tipset Simona!

     

     

  3. Ingen barnslig grej

    av

    sendak

    Två barnboksförfattare (brittiska) ger koncisa skrivartips till alla barn där ute om vad man ska tänka på när man skriver boken. Att barn vill skriva är verkligen inte så konstigt, och råden är enkla, konkreta och faktiskt bra att ta till sig även som vuxen. Som exempel vikten av att hitta karaktärens motivation – deras tankar och känslor, varför de gör som de gör – för att vi ska bry oss om den, och frågan om man beskrivit sin karaktär ”så kortfattat  och så levande som möjligt”. Och, jag tjatar, vikten av en utmaning och hinder för huvudkaraktären, något som ska övervinnas, erövras, ett mål som ska nås, en önskan.

  4. Det handlar om handlingen

    av

    stories

    Det är svårt att konstruera en romanhandling, en intrig, en story, en berättelse. Ett tålamodsprövande och svettigt arbete. Kanske har författarutbildningar och skrivarkurser generellt varit ganska inriktade på texten, prosan. (Om man te x jämför med manusförfattarutbildningar där storyn står i fokus på ett annat sätt.)  Även brittiske stjärnförfattaren Hanif Kureishi beklagar sig över sina skrivarkursdeltagares bristande förmåga att få ihop en längre romanhandling, och tendensen att bearbeta språket i det oändliga. Han är trött på det. ”Fuck the prose!” ”Ingen bryr sig om texten och prosan, de läsarna bryr sig om är vad som kommer att hända i berättelsen.” ”It´s all about the story!”

  5. Lär av teve

    av

    true detective

    Mycket användbar artikel av Philip Teir, om hur romanförfattare kan lära sig av teveförfattare. Bland de goda råden;

    – karaktärsutveckling; drama handlar om karaktärernas förändring

    – gestaltning; visa snarare än att förklara och redogöra

    – osympatiska karaktärer; våga skapa komplexa karaktärer med dåliga sidor

    – samhällsskildring; förlägg handlingen till en tydlig historisk och social kontext som är en del av handlingen

    Det går inte att vara vag, allför svårtydd eller oklar när man skriver för teve och film eftersom det hela förr eller senare ska avbildas på film. Den här realismen och tydliga underliggande strukturen vad gäller scener och dramaturgi är något man kan ta till sig även som romanförfattare. (Bilden ur HBOdramat True detective.)

  6. Panka författare

    av

    Chatterton

    Internet har inneburit drastiska förändringar som förändrat villkoren även för etablerade författare. Eböcker, print-on-demand och nätförsäljning innebär ett nytt landskap, vars trygga ryggrad förut var Förlaget och (pappers)bokhandlarna. Internet innebär att användarna vill kunna ladda ner, och det ska vara gratis (helst) och allting tillgängligt för alla. Författaren befinner sig på osäker mark och diverse ekonomiska nerdragningar gör inte saken bätte. Är författare vår tids nya proletariat? Bilden ovan föreställer Thomas Chatterton som tog sig av daga efter att ha försökt släpa sig fram som författare i 1700talets London.)

     

  7. Det är här det händer

    av

    teve

    Författaren Gabriella Håkansson utvecklar sambandet mellan tevedramat och romanen här på ett intressant sätt. Det är i teveserierna som Homeland och The Wire, Treme och Justified hon hittar en realism som saknas i mycket av litteraturen. Precis som i de gamla klassisk romanerna av Balzac, Victor Hugo och Charles Dickens utspelar sig handlingen i en väldigt tydligt definierad tidsera och social och historisk miljö. Det handlar också om karaktärer som utvecklas och förändras under handlingens gång. Och som romanförfattare kan man lära sig väldigt mycket av tevedramat (mer om det längre fram).

  8. Flykten från verkligheten

    av

    genrefiktion

    För alla som undrar vad de skriver, eller vill skriva, görs här en faktiskt riktigt smart definition av vad som skiljer finlitteraturen från genrelitteraturen:

    – fin- eller som det heter här den litterära litteraturen präglas av en rörelse mot verkligheten. Med dess hjälp engagerar vi oss i verkligheten, utforskar och fördjupar vår förståelse av den.

    – genrelitteraturen tar oss bort från verkligheten och handlar om eskapism och underhållning. Underhållning är ett nyckelord i sammanhanget.

    Men det finns bra och dåliga böcker/författare på båda sidor av skranket vare sig man väljer att koppla bort verkligheten eller konfronteras med den. Vad man väljer kanske har att göra snarare med vilket behov man har i stunden.

  9. Kärlekens förvandlande kraft

    av

    romance genre

    För alla som vill läsa eller skriva i romancegenren publiceras varje månad en återkommande kolumn i ämnet här i Washington Post, skriven av romanceförfattarinnan Sarah Maclean. Av första kolumnen att döma gör hon inte bara en översikt över nyutkomna böcker utan lite analys och det kan vara ett utmärkt sätt att lära sig mer om ämnet. (Bästa sättet att lära sig skriva böcker är trots allt att läsa.) Vilka är återkommande teman i romance, finns det speciella oskrivna regler som exempelvis vikten av ett lyckligt slut eller HEA=Happily Ever After. Romance  handlar om karaktärernas resa och förändring, i synnerhet den manlige huvudpersonens.

  10. Kvinnlig framtid

    av

    sci fi

    Sci fi och fantasy är genrer som fört en ganska tynande tillvaro i Sverige men som sedan några år fått en sorts återfödelse och på olika sätt har den fått kvinnliga förtecken. Jag för min del tycker att både inom litteratur och teve & film så är dessa ytterst kvinno-vänliga genrer, nyskapande och med plats för normbrytande, okonventionella hjältinnor. Det kanske är talande att en av få svenska tvättäkta sciencefictionromaner är skriven av en normbrytande kvinna (Kallocain av Karin Boye). Den här trenden märks på de manus jag läser som lektör också. Om man vill läsa in sig på genren kan man uppdatera sig genom denna välgjorda lista, eller kolla in Washington Posts månatliga kolumn om nyskriven sci fi och fantasy.

    11. ← Föregående sida Nästa sida →