Att skriva följebrevet till sitt manus är förenat med en hel ångest och känslan av att en eventuell läsning av manuset står och faller med att det blir bra. Här är några tips i ämnet som går ut på att se brevet som en sorts trailer för manuset. Försök att ge redaktören som läser den övergripande handlingen (”the dramatic arch”) utan att blanda in bihandlingar, med en definierad protagonist. Ta fram dramatiska höjdpunkter om det finns några. Upptäcker du att det inte finns några kanske du ska överväga att bearbeta manuset igen innan du skickar ut det… Se gärna till att sammanfattningen av handlingen utmynnar i en slags cliffhanger. Dock inte slutet i sig – redaktören ska helst känna ”wow, jag vill läsa mer!” Kort sagt – se brevet som en kort reklamsnutt för din bok var syfte är att sälja den och skapa förväntan inför mer. Mitt tips är; var så konkret som möjligt, undvik det luftiga, allför generella eller det som känns klyschigt.
-
-
Den första gång jag såg dig
Har man två karaktärer som kommer att utveckla en långvarig relation gäller det att få ihop dem på något sätt – skapa ett första möte. Och helst ska det vara på ett minnesvärt sätt, kanske slumpartat men hursomhelst ett ögonblick som förändrar livet för karaktärerna och ändrar riktningen för handlingen. Iallafall på filmspråk kallas denna dramaturgisk vändpunkt tydligen för ”the meet cute” som när filmRomeo för första gången lägger ögonen på Juliet genom ett akvarium eller när Mr Rochester ramlar av hästen framför näsan på Jane Eyre. Regissören Billy Wilder hade tydligen ett helt arkiv med förslag på ”meet cutes” eg. ”charmiga, roliga sätt för hjälten och hjältinnan att träffas första gången” som han kunde dra ur rockärmen för att pytsa ut i sina filmer. Något även varje författare bör tänka på om man skriver en bok med en central kärlekshistoria. Ju mer osannolikt att paret när de möts kommer att älska varandra för evigt desto bättre. Tänk misstron och den ömsesidiga antipatin i När Harry mötte Sally… Här är ett galleri med meetcutes vi minns.
-
Miljö är handling
Man måste inte ha detaljerade eller utförliga miljöskildringar, men miljöerna hjälper minst sagt till med att skapa realism och trovärdighet. Att läsa en bok med väl genomförda miljöskildringar förstärker känslan av att stiga in i en annan värld och ju mer detaljerade miljöskildringar desto fastare “väggar” i detta imaginära rum. Men alla kanske inte tänker på i vilken utsträckning handlingen konstrueras och definieras av miljöerna. Skriver du ett relationsdrama så blir det en stor skillnad för handlingen beroende på om du förlägger det hela till en miljö som är välkänd för protagonisterna som en bostadsrätt innerstan med grannar runtomkring, eller en miljö som är främmande eller ny för hen, som ett ensligt beläget hus utan annat än ödsliga vidder i närheten. Det här gäller kanske deckaren mest av alla genrer eftersom det är den som kräver störst realism Tänk bara på miljöerna i Åsa Larssons deckare, karga, krävande, ensliga och en utmaning i sig för huvudkaraktärerna och där den nära relationen till djur och natur spelar en stor roll för vad som händer i berättelsen.
-
Att skriva en romantisk komedi
Det här gäller film men funkar ju lika bra om man vill skriva en roman i genren:
En romantisk komedi måste ha som huvudintrig att paret i centrum ska få varandra på slutet. Men det bör också finnas en övergripande ramhandling eller fråga, som i När Harry möter Sally där frågan är om det för en heterosexuell man och dito kvinna funkar att bara vara vänner (utan sex)? I Mångalen handlar det om att nöja sig (med det man har) eller inte och vad händer när man slutar nöja sig. I Fyra bröllop och en begravning om när det egentligen är dags att välja, bestämma sig och sluta leta.
Det är bra med viss personlig erfarenhet för att kunna skriva en romantisk komedi. Inte minst för att på ett trovärdigt sätt kunna ge gestalt åt känslor och reaktioner i romantikens förvirrande värld… Många författare tror att de måste stänga sin sig på sin kammare för att det ska bli bra, men personlig livserfarenhet ger trovärdighet och rätt tonträff.
Skapa karaktärer som är lite förvirrade och inte helt säkra på vad de vill. Det här borde ju strida mot budordet om att alla karaktärer ska ha ett mål. Men å andra sidan är extremt målmedvetenhet ingen bra förutsättning för att hitta kärleken. Det har nog många upplevt som skriver en noggrann lista över önskvärda egenskaper hos en blivande partner på en dejtingsajt och därmed effektivt rensar ut alla som inte stämmer även om det innebär 98 % av kandidaterna. I den romantiska komedin gör kärleken karaktärerna mänskligt osäkra, sårbara och villrådiga.
-
Fyra frågor till författaren
En författare tycker att man ska ställa sig dessa fyra frågor om man vill bli författare:
Kan du skriva?
Okej det här är ju faktiskt en bra fråga för blivande författare. Det är en fördel att kunna skriva, ha språkkänsla och en viss gestaltningsförmåga. Men även om du inte kan det så misströsta inte, det finns redaktörer och spökskrivare och även kurser att gå.
Kan du planera?
En viss organisationsförmåga krävs för en författare; en mapp för idéer som får ligga till sig, en för projekt som är under utveckling och så förstås en förmåga att planera in tid för skrivandet och att planera handling och skriva synopsis.
Har du fantasi?
Det här är det enda kravet som inte är förhandlingsbart. Antingen har man det eller inte. Vattendelaren här är de som kan leva sig in i det stillsamt vardagliga, det vi människor upplever dagligen. Inte det dramatiska eller överdrivna. Alla kan leva sig in i att det är jobbigt att bli uppbränd på bål, bara som exempel.
Är du uthållig?
Detta är vad som kväver många manus i dess linda. Man skrider till verket med liv och lust och har en lysande idé men boken blir ändå aldrig färdig. Nödvändigheten i att ha sittfläsk och envishet och uthållighet bör inte underskattas och kan vara avgörande.
-
Att skriva för barn
Dessa tips gäller ju lika mycket om man skriver för vuxna.
Kom till saken kvickt, till historiens hjärta. Unga läsare har inte så mycket tålamod och orkar inte läsa fem kapitel innan handlingen börjar komma loss.
Undvik att beskriva för mycket. Många manus för unga läsare är för långa, detaljerade och fulla av onödiga beskrivningar och därmed omständiga.
Karaktärernas motiv och drivkrafter är viktiga. Konstruera intrigen efter karaktärerna, inte tvärtom. Motivationen ska vävas in i vara klar och förståelig genom hela handlingen.
Balansera vad läsarna kan tänkas vilja läsa om med vad du själv vill skriva. En historia du ”måste” få ur dig kanske inte passar på marknaden.
-
Den magiska romaningrediensen
Många tycker det är svårt att få det de skriver att kännas spännande. Någon sa å andra sidan att man kan göra vad som helst spännande om man använder en förväntansskapande struktur. Det handlar alltså om att inte berätta, hålla tillbaka och låta läsaren vänta. När ska huvudkaraktären upptäcka att karaktär X egentligen är hens försvunna pappa? När ska huvudkaraktärerna få till det och hoppa i säng, alternativt utväxla sin första kyss när båda vill så väldigt mycket även om de kanske inte ens vet det? Ska de någonsin? Att skapa spänning handlar om att skapa förväntan, dra ut på det. Spänning är alltså som det sägs här hos manusexperten Michael Hauge ”motsatsen till action” eller när något verkligen sker. När huvudkaraktärerna äntligen kysser varandra, eller när vi får veta vad det var som knackade på dörren mitt i natten eller när det där grälet eller konfrontationen kommer som allting byggts upp mot, så upplöses spänningen. Med det sagt ju längre du skjuter upp och drar ut på det och håller läsaren på sträckbänken desto bättre.
”Tension is actually the antithesis of action. Tension is all about creating anticipation. If your reader or audience anticipate violence, as in a thriller or horror film, the tension takes the form of suspense. Anticipating two people finally kissing or making love in a love story or romantic comedy creates sexual tension. In either case action will then release the tension, as the character faces the killer or monster or the couple finally connects. The more emotionally involved we are in what is about to happen, the greater the tension.”
(Michael Hauge www.storymastery.com)
-
Kom loss med skrivandet i höst!
berättande inte om ditt skrivande för sådana som uppvisar en negativ attityd mot att du försöker skriva en bok
skäms aldrig för din genre. Alla har rätt att ge sig hän åt det skrivande de själv vill, varesig det är erotic romance, paranormala vampyrer, sci fi eller rafflande läkemedelthrillers i internationell miljö
se till att du ger dig tid för skrivandet
förvänta dig inte att just närstående (partner, familj, vänner) ska vara dina största supporters. Det är inte säkert att just de ser författaren i dig och bli inte sårad av det
se andra författare som din familj, inte som fiender eller konkurrenter. En familj som är där för att ge inspiration, tips, feedback och stöd. Använd dem!
be aldrig om ursäkt för att du läser. Man kan inte bli författare utan att läsa
(Många av de här råden känns igen från deckarförfattaren Åsa Larssons föreläsning på Författarkliniken 2014)
-
Vad driver handlingen i din roman?
En handling rent tekniskt sett är konstruerad förstås av de yttre händelserna, situationerna. Men vad som är lätt att missa är hur viktigt det är med reaktionerna. Alltså hur karaktärerna påverkas och reagerar på det som sker. Man ska inte bara skildra situationerna utan upplevelsen av dem. Det är i växelspelet mellan det som sker i form av dramatiska situationer (utifrån) och karaktärernas känslor (inifrån)som dynamiken i handlingen uppstår. Här tar Stephen King upp ungefär samma sak när han pratar om vikten av att låta handlingen forma karaktärerna. Karaktärerna låter sig formas av handlingen i den meningen att de reagerar och förändras av det som sker, alltså alla situationer som uppstår. Det är på det här sättet du får fram hur karaktärerna förändras från början till slutet av romanen. Enbart yttre situationer och händelser utan en känsla för hur dessa påverkar karaktärerna blir en platt och ytlig roman.
-
Vad står på spel i din roman?
Det här är viktigt och lätt att glömma när man konstruerar handlingen och funderar på vad ens karaktärer vill, deras mål och vad som driver dem. Förr eller senare dyker frågan upp vad protagonisten riskerar att förlora genom att ge sig in i äventyret som är bokens handling. Det är alltså inte det samma som att hen inte når sitt mål, utan konsekvenserna av att inte göra det. Till exempel om hen drivs av att vilja hitta sin dotters mördare är det målet, men det som står på spel är allt som går förlorat om målet inte nås; att mördaren är fri att mörda vidare och ta andra döttrar av daga, då förlorar huvudpersonen självrespekten,bli sedan blir han r alkoholmissbrukare, sedan går äktenskapet åt helsike, och sedan är katastrofen ett faktum. Protagonisten sätter något på spel i samma ögonblick som hen får en drivkraft, och det gäller att klura ut vad detta är och som gör allting värt att kämpa för. Något som i värsta fall kan innebära att hen har förlorat mer i slutet än vad hen ursprungligen hade. Och för författare gäller det förstås att förhindra att detta sker.
← Föregående sida
Nästa sida →