Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Konsten att inte skriva en bestseller

    av

    penna

    Denne stackars wannabeförfattare har några goda råd för hur du ska lyckas bäst med att aldrig bli färdig med boken. Tyvärr tror jag det är många som vet alltför väl vad han menar. Efter att en berusande genialisk första mening hamnat på pappret så blir resten av skrivprocessen ett stillastående harvande som aldrig når slutet. Bland tipsen finns de här visdomsorden:

    – prokrastinera

    – försaka skrivarlyan för ständig ny research, gärna på lokal, gärna med en öl i närheten.

    – skriv ut, läs, redigera och skriv om det du redan skrivit i all evighet utan att skriva på nytt.

    – utveckla en fobisk rädsla för att bli refuserad.

    – strunta i intrig och handling! (Det här senare ska jag utveckla i ett senare inlägg.)

  2. Formula för en bestseller

    av

    boksida

    Genom en knepig metod kallad statistisk stylometri har några forskare kommit på vad som utmärker en litterär bestseller eller dito filmmanus rent språkligt och resultatet stämmer rätt väl med de råd du skulle få från din anlitade skrivcoach eller lektör om att gestalta och inte beskriva. En stor andel beskrivande ord som adverb, adjektiv och ”utländska ord” (krångliga, främmande?) bidrar negativt till en boks försäljningssiffor. Framgångsrika/säljande texter hade också fler sammanbindande småord som ”och” och ”eller” och ”men”. Just de orden som binder ihop satser och förvandlar hackigt språk till något mer böljande, flytande och lättillgängligt skulle jag vilja påstå. Bestsellers har också fler kognitivt orienterade verb som ”kände igen”, ”kom ihåg” och färre action- eller känslomässigt laddade som ”grät”, ”älskade” och ”tog”.

  3. Glöm inte grovjobbet

    av

    skrivmaskin

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar huset berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  4. Den här lektören har en dröm

    av

    romantik (2) (Who said romance was dead? Ur The 7.39, BBC)

    David Nicholls författare till En dag (One day) och romantiska pendeltågsdramat The 7.39 se ovan (verkar underbar men en rip off på Falling in love med Mery Streep tycker jag) önskar sig fler romantiska relationsdramer. På flera sätt förstår jag honom. Det verkar som om en aldrig sinande fascination för orcher, seriemördare och hobittar till viss del satt det mer lågmälda romantiska dramat om vanliga människor på undantag. Han är ett undantag också därför att han är man och skriver romantiska relationsdramer. Av de manus jag får in i egenskap som lektör är könsskillnaderna så markanta att man skulle kunna tro att Sverige inte alls var den jämlikhetens föregångare i världen som vi skryter med. Det är inte det att kvinnor inte skriver fantasy och sciencefiction för det gör de, också, förutom relationsdramer, det är det att män inte verkar skriva om kärlek och relationer annat än som något mycket perifert. De skriver om andra planeter, främmande världar, andra samhällssystem, historiskt, episkt och politiskt men där relationer, kärlek och familjeliv är i bakgrunden om ens existerande. Inte för att det har betydelse för kvaliteten, det kan vara helt utomordentliga manus. Men det vore roligt att läsa fler historier skrivna av män där familjens himmel och helvete, kärlekslivet och relationerna och den eviga jakten på den rätta för en gångs skull är i centrum.

  5. Att skapa en stark berättelse

    av

    story

    Många upplever att det svåraste med att skriva en roman är just att hitta en stark engagerande story.  Många som läser romaner upptäcker att de är händelslösa, statiska och saknar en bärande berättelse. Och att lära sig utveckla handling och intrig är som manusgurun Robert McKee uttrycker det ”ett hantverk, en konstform, och en teknik”. Som lektör märker jag att min utbildning i manusförfattande för film och teve är är ovärderlig när det gäller att analysera struktur och handling i inkommande manus. Att kika på olika handböcker i filmmanusförfattande kan därför vara en bra idé för dig som romanförfattare, och varför inte börja med Robert McKees ”Story; Style, structure, substance and the principles of screenwriting. ”

  6. Karaktärer vi älskar att hata

    av

    amy-kirsten-dunst-little-women-w352

    Det här dilemmat dyker upp med jämna mellanrum i mitt yrke som lektör.  Förlagen verkar dissa böcker med en antihjältinna i huvudrollen – alltså en huvudkaraktär som läsaren inte anses kunna känna odelad sympati med. Det spelar ingen roll – läsaren kommer att identifiera sig ändå. Dessutom tvivlar jag på att samma tvekan hade uppstått inför en antihjälte, alltså en manlig karaktär med mindre trevliga drag.  Ej änglalika karaktärer gör roligare böcker! Här kan man titta på fler ”karaktärer man vill slå på käften” varav min personliga favorit är lilla bortskämda Amy March (se bilden) i Unga kvinnor som för att hämnas på sin syster Jo för en petitess, tar boken denna skrivit ensam på sin kammare under flera år, hennes livsverk  – och bränner upp den.

  7. Föregångare

    av

    bannlysta böcker

    De flesta manus jag läser i egenskap av lektör innehåller sexscener som en ganska ofrånkomlig del av en längre historia (i synnerhet om det handlar om en modern relationsroman.) Erotisk fiction börjar bli stort som genre. Men att skriva om sex har inte alltid varit så okontroversiellt som idag, och här kan man snabbt allmänbilda sig lite om den erotiska litteraturens ibland bannlysta historia. Att Erica Jong fick dödshot när Rädd för att flyga gavs ut 1973 visar kanske att hon bröt en del barriärer.

  8. …men glöm inte att spara en remsa

    av

    trasmatta

    Denna kan du väva in i ett annat manus. Även i övergivna manus kan det finnas idéer och scener som går att använda i ett annat sammanhang. Och kanske finns det även karaktärer som överlever och gör sig bättre i en annan historia. Man bör också använda det misslyckade skrivprojektet för att utvärdera vad som gick fel och undvika göra om samma misstag. Detta motarbetar dessutom lite av känslan att man slösat bort tid på ett ofullbordat projekt. Detta kan man läsa om i den här utmärkta skrivbloggen.

  9. Debutant tog saken i egna händer

    av

    skriva med fjäderpenna

    Här kan man läsa en intervju (på engelska) med en författare som tog ”maskrosvägen” till en framgångsrik författarbana. Han orkade inte vänta på de traditionella förlagens beslut utan gav ut de första böckerna i en serie deckare via Amazon, hittade duktiga formgivare till omslaget och till slut plockades rättigheterna  upp av PanMacMillan. För- och nackdelar diskuteras som dilemmat med hur man ska prissätta böcker som man ger ut själv utan att känna att man kastar bort dem för underpris, vilket medium som är bäst; e-bok eller pappersbok, och att han ångrar att han inte anlitade en bra redaktör till texten. ”Det arbetet är viktigare än själva skrivandet.”

  10. Den inre läsaren

    av

    penna

    Det här skrivtipset hämtade jag hos brittiske skräckförfattaren Adam Neville. Adams bästa råd för att bli en bra författare handlar inte så mycket om att skriva som att läsa, om att odla sin inre läsare. Känns som att han är inne på vad Stephen King påpekat om behovet av två olika sorts skrivprocesser; en första, ohämmat förtjust där man inte låter något hindra alla infall, utvikningar och ljuvliga formuleringar. Och en andra mer kritisk, granskande redigeringsfas där man går loss med rödpennan och sågar sig själv obarmhärtigt. Den inre läsaren odlas genom i första hand läsa böcker men också genom att ta till sig en välformulerad mentors (skriver Adam) goda råd, kanske i form av en lektör eller författarcoach (min kommentar), och genom att läsa bra kritik, som i Paris review eller London Review of books eller varför inte Svenska Dagbladets kultursidor. Det finns inga genvägar om man vill skriva bättre, och detta lätt schizofrena förhållningssätt mellan ohämmad, inspirerad och självförälskad författare, och kritisk och prövande läsare som ständigt tar sig för pannan hävdar A N är det som sakta men säkert ändå drivit honom framåt. ”In my early drafts my inner reader does ask me to rewrite nearly every sentence, rearrange every paragraph, and cut sentences the writer in me thought were good.”

    11. ← Föregående sida Nästa sida →