Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Historiskt riktigt eller fiktivt?

    av

    the white queen

    Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Tänk om någon poppar upp som gubben i lådan och läxar upp en om att sådär var det inte alls hos Kristina av Holstein-Gottorp!! Och hur ska man använda sin research? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det är dock det här med research, som kommer i ett senare inlägg…

  2. Några tips kan man alltid plocka upp

    av

    penna

    Alla gillar som sagt inte skrivarkurser men andra tycker det kan vara värdefullt och här delar några kända författare som också håller skrivarkurser med sig av sina tankar om skrivandet och konsten att lära ut det. Att vara sparsam med rutinmässig beskrivningar av olika fysiska gester och rörelser är ett bra tips, ”han ryckte på axlarna” – hur ofta rycker någon på axlarna egentligen? Och att man inte framkallar känslor hos läsaren genom att beskriva hur någon i texten känner utan genom att beskriva verkligheten. Så att läsaren känner. Men Jeanette Winterson har nästan bästa poängen: ”Jag skiter i vad som finns i ditt huvud. Finns det inte på manussidan så existerar det inte och språket är länken mellan dig och läsaren. Läsaren kan inte läsa dina tankar.” Om författaren måste beledsaga sin egen text med en slags förklarande  innehållsförteckning eller guidning för att läsaren ska tillgodogöra sig innehållet är det inte bra. ”Okej vad som händer här är…. och jag tänkte så här… och här kommer han alltså tillbaka igen och har…”

  3. Lär av teve

    av

    true detective

    Mycket användbar artikel av Philip Teir, om hur romanförfattare kan lära sig av teveförfattare. Bland de goda råden;

    – karaktärsutveckling; drama handlar om karaktärernas förändring

    – gestaltning; visa snarare än att förklara och redogöra

    – osympatiska karaktärer; våga skapa komplexa karaktärer med dåliga sidor

    – samhällsskildring; förlägg handlingen till en tydlig historisk och social kontext som är en del av handlingen

    Det går inte att vara vag, allför svårtydd eller oklar när man skriver för teve och film eftersom det hela förr eller senare ska avbildas på film. Den här realismen och tydliga underliggande strukturen vad gäller scener och dramaturgi är något man kan ta till sig även som romanförfattare. (Bilden ur HBOdramat True detective.)

  4. Kärlekens förvandlande kraft

    av

    romance genre

    För alla som vill läsa eller skriva i romancegenren publiceras varje månad en återkommande kolumn i ämnet här i Washington Post, skriven av romanceförfattarinnan Sarah Maclean. Av första kolumnen att döma gör hon inte bara en översikt över nyutkomna böcker utan lite analys och det kan vara ett utmärkt sätt att lära sig mer om ämnet. (Bästa sättet att lära sig skriva böcker är trots allt att läsa.) Vilka är återkommande teman i romance, finns det speciella oskrivna regler som exempelvis vikten av ett lyckligt slut eller HEA=Happily Ever After. Romance  handlar om karaktärernas resa och förändring, i synnerhet den manlige huvudpersonens.

  5. Kvinnlig framtid

    av

    sci fi

    Sci fi och fantasy är genrer som fört en ganska tynande tillvaro i Sverige men som sedan några år fått en sorts återfödelse och på olika sätt har den fått kvinnliga förtecken. Jag för min del tycker att både inom litteratur och teve & film så är dessa ytterst kvinno-vänliga genrer, nyskapande och med plats för normbrytande, okonventionella hjältinnor. Det kanske är talande att en av få svenska tvättäkta sciencefictionromaner är skriven av en normbrytande kvinna (Kallocain av Karin Boye). Den här trenden märks på de manus jag läser som lektör också. Om man vill läsa in sig på genren kan man uppdatera sig genom denna välgjorda lista, eller kolla in Washington Posts månatliga kolumn om nyskriven sci fi och fantasy.

  6. Konsten att inte skriva en bestseller

    av

    penna

    Denne stackars wannabeförfattare har några goda råd för hur du ska lyckas bäst med att aldrig bli färdig med boken. Tyvärr tror jag det är många som vet alltför väl vad han menar. Efter att en berusande genialisk första mening hamnat på pappret så blir resten av skrivprocessen ett stillastående harvande som aldrig når slutet. Bland tipsen finns de här visdomsorden:

    – prokrastinera

    – försaka skrivarlyan för ständig ny research, gärna på lokal, gärna med en öl i närheten.

    – skriv ut, läs, redigera och skriv om det du redan skrivit i all evighet utan att skriva på nytt.

    – utveckla en fobisk rädsla för att bli refuserad.

    – strunta i intrig och handling! (Det här senare ska jag utveckla i ett senare inlägg.)

  7. Formula för en bestseller

    av

    boksida

    Genom en knepig metod kallad statistisk stylometri har några forskare kommit på vad som utmärker en litterär bestseller eller dito filmmanus rent språkligt och resultatet stämmer rätt väl med de råd du skulle få från din anlitade skrivcoach eller lektör om att gestalta och inte beskriva. En stor andel beskrivande ord som adverb, adjektiv och ”utländska ord” (krångliga, främmande?) bidrar negativt till en boks försäljningssiffor. Framgångsrika/säljande texter hade också fler sammanbindande småord som ”och” och ”eller” och ”men”. Just de orden som binder ihop satser och förvandlar hackigt språk till något mer böljande, flytande och lättillgängligt skulle jag vilja påstå. Bestsellers har också fler kognitivt orienterade verb som ”kände igen”, ”kom ihåg” och färre action- eller känslomässigt laddade som ”grät”, ”älskade” och ”tog”.

  8. Glöm inte grovjobbet

    av

    skrivmaskin

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar huset berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  9. Den här lektören har en dröm

    av

    romantik (2) (Who said romance was dead? Ur The 7.39, BBC)

    David Nicholls författare till En dag (One day) och romantiska pendeltågsdramat The 7.39 se ovan (verkar underbar men en rip off på Falling in love med Mery Streep tycker jag) önskar sig fler romantiska relationsdramer. På flera sätt förstår jag honom. Det verkar som om en aldrig sinande fascination för orcher, seriemördare och hobittar till viss del satt det mer lågmälda romantiska dramat om vanliga människor på undantag. Han är ett undantag också därför att han är man och skriver romantiska relationsdramer. Av de manus jag får in i egenskap som lektör är könsskillnaderna så markanta att man skulle kunna tro att Sverige inte alls var den jämlikhetens föregångare i världen som vi skryter med. Det är inte det att kvinnor inte skriver fantasy och sciencefiction för det gör de, också, förutom relationsdramer, det är det att män inte verkar skriva om kärlek och relationer annat än som något mycket perifert. De skriver om andra planeter, främmande världar, andra samhällssystem, historiskt, episkt och politiskt men där relationer, kärlek och familjeliv är i bakgrunden om ens existerande. Inte för att det har betydelse för kvaliteten, det kan vara helt utomordentliga manus. Men det vore roligt att läsa fler historier skrivna av män där familjens himmel och helvete, kärlekslivet och relationerna och den eviga jakten på den rätta för en gångs skull är i centrum.

  10. Att skapa en stark berättelse

    av

    story

    Många upplever att det svåraste med att skriva en roman är just att hitta en stark engagerande story.  Många som läser romaner upptäcker att de är händelslösa, statiska och saknar en bärande berättelse. Och att lära sig utveckla handling och intrig är som manusgurun Robert McKee uttrycker det ”ett hantverk, en konstform, och en teknik”. Som lektör märker jag att min utbildning i manusförfattande för film och teve är är ovärderlig när det gäller att analysera struktur och handling i inkommande manus. Att kika på olika handböcker i filmmanusförfattande kan därför vara en bra idé för dig som romanförfattare, och varför inte börja med Robert McKees ”Story; Style, structure, substance and the principles of screenwriting. ”

    11. ← Föregående sida Nästa sida →