Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Vad driver handlingen i din roman?

    av

    romanhandling

    En handling rent tekniskt sett är konstruerad förstås av de yttre händelserna, situationerna. Men vad som är lätt att missa är hur viktigt det är med reaktionerna. Alltså hur karaktärerna påverkas och reagerar på det som sker. Man ska inte bara skildra situationerna utan upplevelsen av dem. Det är i växelspelet mellan det som sker i form av dramatiska situationer (utifrån) och karaktärernas känslor (inifrån)som dynamiken i handlingen uppstår. Här tar Stephen King upp ungefär samma sak när han pratar om vikten av att låta handlingen forma karaktärerna. Karaktärerna låter sig formas av handlingen i den meningen att de reagerar och förändras av det som sker, alltså alla situationer som uppstår. Det är på det här sättet du får fram hur karaktärerna förändras från början till slutet av romanen. Enbart yttre situationer och händelser utan en känsla för hur dessa påverkar karaktärerna blir en platt och ytlig roman.

  2. Vad är feelgood för genre?

    av

    feelgood

    Feelgood är genren som ska få läsaren eller tittaren att må bra. Och anledningen till att man mår bra är känslan av lyckligt slut, av att allting ordnar sig och att folk egentligen är snälla och vill varandra väl. Exempel på författare i feelgoodgenren är Åsa Hellberg, Jonas Jonasson, Catarina Ingelman Sundberg och Kajsa Ingemarsson. Med det kommer att själva problemen eller intrigen som driver handlingen inte får vara alltför djupa, seriösa eller svåra. Livets mer solkiga, krävande, tragiska eller svarta sidor som svår sjukdom, missbruk eller katastrofer kan upplevas som för svåra att skapa en underhållande handling av där allt slutar bra. Feelgood handlar om eskapism i kombination med det vardagliga. Knepet är att ändå förvandla hyfsat igenkännliga problem oftast om relationer och kärlek till en underhållande handling, full av komplikationer och förvecklingar. Det lyckliga slutet föranleds av hinder, missförstånd och allt som kan gå fel på vägen, som i det här klippet ur filmen Love actually. Gärna på ett sätt som får läsarna att skratta. Ett tips om ni vill skriva feelgood är att bläddra igenom just de klipp ur den filmen som finns på youtube. Det bör finnas en sorglös ton och en humor och helt enkelt charm. Och värme. Ett förlag som inriktat sig på feelgood i Sverige är Lavender lit.

  3. Vad står på spel i din roman?

    av

    spel

    Det här är viktigt och lätt att glömma när man konstruerar handlingen och funderar på vad ens karaktärer vill, deras mål och vad som driver dem. Förr eller senare dyker frågan upp vad protagonisten riskerar att förlora genom att ge sig in i äventyret som är bokens handling. Det är alltså inte det samma som att hen inte når sitt mål, utan konsekvenserna av att inte göra det. Till exempel om hen drivs av att vilja hitta sin dotters mördare är det målet, men det som står på spel är allt som går förlorat om målet inte nås; att mördaren är fri att mörda vidare och ta andra döttrar av daga, då  förlorar huvudpersonen självrespekten,bli sedan blir han r alkoholmissbrukare, sedan går äktenskapet åt helsike, och sedan är katastrofen ett faktum. Protagonisten sätter något på spel i samma ögonblick som hen får en drivkraft, och det gäller att klura ut vad detta är och som gör allting värt att kämpa för. Något som i värsta fall kan innebära att hen har förlorat mer i slutet än vad hen ursprungligen hade. Och för författare gäller det förstås att förhindra att detta sker.

  4. Måste man gilla sina karaktärer?

    av

    hjärta

    Nej det är både jag och vissa andra rörande överens om att man inte måste. Och ännu viktigare – läsarna måste inte gilla karaktären heller. De måste inte gilla hen för att bry sig, dras med och otåligt följa nästa vändning i handlingen. Snarare tvärtom, en orealistiskt eller idealiserad person kan upplevas som konstruerad och falsk. Det betyder att man som författare inte måste vinnlägga sig om att skapa sympatiska, trevliga eller goda människor som karaktärer för att få läsaren att bry sig. Hur det här funkar är en av hemligheterna i den tysta dialogen mellan läsare och författare – upplevs din karaktär som mänsklig och realistiskt skildrad så kommer läsaren att identifiera sig och ju mer i underläge du försätter din protagonist desto bättre. Gör det så svårt som möjligt för din protagonist att nå sitt mål. Låt hen lida och våndas så kommer läsaren intresse som ett brev på posten. Vi letar inte efter en bästa kompis i huvudpersonen, utan någon som för en spännande tillvaro i bokens handling och är med om saker, kämpar och gärna gör det ur underläge. Det är i underläget och sårbarheten vi känner igen oss.

  5. Synopsis eller inte

    av

    synopsis

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar  berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  6. Simona Ahrnstedt i intervju

    av

    en enda hemlighet

    Här kan man lyssna på Simona i radioprogrammet Lundströms bokradio. Det tycker jag ni ska göra. Simona är som alltid vältalig, smart och ger mer kunskap om romance för varje gång jag lyssnar på henne. Äntligen vaknar det litterära Sverige (jag menar den del som annars inte sneglar alltför mycket på topplistor)till det faktum att Simona är vår nästa stora globala export på bokmarknaden!  Simona ger följande råd när det gäller att skriva romance; miljön är viktig, glödande kärlek, aktiva hjältinnor. Begränsningarna med historisk romance är just kvinnors åtsidosatta roll, de inte aktiva nog Det ska finnas en central kärlekshistoria, en specifik miljö. Motorn i det hela är olika hinder i vägen för parets förening. triangeldrama gillar hon inte, att vela mellan två män är inte tillräckligt starkt som motor. Missförstånd är inte det samma som dramatisk konflikt. Okej jag fattar, även om jag tycker missförstånd av det mer konkreta slaget är väldigt bra som i detta klipp ur filmen Falling in love. Men det funkar inte att låta karaktärerna ”prata ut” med varandra för att reda ut situationen sådär som folk gör i verkligheten, som en lösning. Det verkliga livet funkar inte i boken. Då hamnar det för nära det triviala. Viktig lärdom.

  7. De tio första sidorna

    av

    bok

    Det finns en utbredd fascination inför vikten av de första sidorna. Det är genom de du fångar läsaren, kopplar greppet och imponerar med din personliga stilistiska förmåga och unika berättarröst. Ja det är mycket som ska grejas på de första sidorna och visst ligger det mycket i det där. Samtidigt tror jag många missar att det är under de första tio – eller däromkring – sidorna du ska få läsaren att förstå vad handlar den här boken om. Vilken är den huvudsakliga dramatiska konflikten? Satsa på att etablera det och dra in läsaren genom att formulera vad bokens handing går ut på, var fokuset i dramat ligger, vilke konflikten är. Det inkluderar att vara tydlig med vilken genre du skriver i. Vilka är spelreglerna här, vilken är världen som läsaren ska sätta sig in i, vilken är den outsagda överenskommelsen mellan läsare och författare om vad som kommer att gälla? Det funkar inte att förleda dem tro att detta är en chicklittartad relationsroman om du hundra sidor framåt tänker introducera ett paranormalt fantaysinslag. Det övernaturliga måste (i så fall) etableras redan från början. Eller om du har en idé till en fantasy där fantaysinslaget finns där men det hela sedan övergår till en fullt reguljär deckare där övernaturligheten egentligen inte behövs.

  8. Tolv minuter av stark dramaturgi

    av

    dramaturgi

    Det här klippet var inte tänkt som en illustration av dramaturgi; det börjar som en konstinstallation, en kvinna ska filma sig själv när hon hänger upp och ner i en snara…. Hon försöker ta sig ur snaran och resten får ni titta på själva…. Man kan dock konstatera att det som händer är exempel på dramatisk handling eller konflikt. Installationen i sig är vacker och ganska ointressant så länge hon bara hänger där. Det händer inget, det är stillastående. Det är inte förrän det börjar gå åt helvete och hon inte kan ta sig loss som det bli roligt (tyvärr, det är roligt) och det händer något. Då plötsligt har vi konflikt (hon försöker ta sig loss utan att lyckas), och hinder (trädet, snaran). Huvudpersonens desperation och underläge förstärker dramatiken; hon är naken, hon är ensam och hon är fast i ett träd. Det är när något börjar gå illa, sedan riktigt illa och sedan rent katastrofalt som det blir intressant, och engagerande, man kanske kan säga fångande. (P. S Det hela fick ett lyckligt slut.)

  9. Att skriva tillsammans

    av

    skrivardagbok

    För många är det här en lockande utmaning. Tanken på att skriva en bok utan att behöva slita med allting själv, tvingas isolera sig för att få lugn och ro och sedan genomgå den ganska krävande marknadsförings- och säljprocessen helt på egen hand gör att många nog fantiserar om att vara två, eller flera (så att säga.) Att ha en arbetskamrat, ett bollplank, någon att skapa med. Roslund & Hellström, Emma Wall och inte minst Lars Kepler är exempel på lyckade skrivarduos. Det kanske är bra att båda författare så att säga lyckats tidigare och har en klar, etablerad identitet som författare. Man behöver inte bevisa sig, man kan jobba hantverkmässigt och kompromissa. Man är trygg nog att kunna överge en (älsklings)idé som inte funkar och man är först och främst arbetskamrater och kollegor.

    Några förslag om man funderar på att skriva en bok ihop

    • Börja med karaktärerna
    • Dela upp karaktärerna så att var och en har ”sina”, typ en tre – fyra var
    • Gör en grundläggande plan för handlingen som båda håller sig till
    • Enas om ett kortare treatment (sammanfattning) inför varje kapitel
    • Dela upp skrivandet så att man skriver varsitt kapitel
    • Försök att se till projektet bästa i första hand och var beredd att döda många darlings

  10. Handlingen leder framåt (mot målet)

    av

    handlingens mål

    Att skriva en hel roman kan vara ett förskräckande scenario. Men jag tycker faktiskt att man får bra tips här. Man behöver en enkel bild i huvudet för det som ska skapas tror jag eftersom det är lätt att stoffet och materialet tar över, det börjar spreta och ta olika sidospår och man vet inte vad man håller på med. Här liknas handlingen vid ett sökande efter något, eller en resa mot något. Tänk på handlingen som en pil som fyras iväg, det ska röra sig mot något. Det behövs något som driver det hela, sätter igång berättelsen och förflyttar sig framåt. Hela tiden, scen för scen, kapitel för kapitel. För att få ihop en röd tråd eller en intrig behöver du:

    • En protagonist (eller flera) som vill något
    • Hinder på vägen som leder vidare
    • Miljö/arena för handlingen
    • Upplösning eller resolution av problemen
    11. ← Föregående sida Nästa sida →