Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Introducera en ny karaktär i handlingen

    av

    introducera din karaktär

    Vad ska man tänka på när man introducerar en ny karaktär i handlingen? Hur ska vi möta hen, i vilket sammanhang? Man kan lugnt sagt säga att här är första intrycket viktigt. Det är viktigt att hitta en situation som på mest talande sätt berättar vem din karaktär är, det som utmärker hen mest så att vi snabbt förstår vad karaktären handlar om. Vad är din karaktärs mest utmärkande egenskap i handlingen och hur kan du bäst dramatisera denna och skapa ett sammanhang kring den? Om du har en skurkaktig karaktär är det inte en så bra idé att introducera denna genom en scen när hen är snäll mot en pensionär i kassan på ICA eller ondgör sig över en elak hundägare. Det blir svårt för läsaren att frigöra sig från bilden av detta egentligen är en riktigt bra person. Första intrycket vi får av en ny karaktär precis som av en riktig person stannar kvar och skapas en missvisande bild här blir det förvirrande.

  2. Författarens tre roller

    av

    måne 2

    Enligt författaren Nabokov, han som skrev Lolita, är författarens roll treenig. Hen är lärare, berättare och magiker. Bara de allra största kan förena alla tre egenskaper men den allra viktigaste är att kunna förtrolla läsaren. (Alltså magikerrollen.) Det här kanske man kan överföra till det gamla hederliga visdomsordet om att vad läsaren tänker är inte så viktigt som vad de känner. (Fast han tycker tvärtom i och för sig för ”lärdomen” står högre än berättelsen.) Men viktigast av allt är upplevelsen av att bli förd långt bort i fantasin till en annan verklighet, alltså förtrollad.

    ”To the storyteller we turn for entertainment, for mental excitement of the simplest kind, for emotional participation, for the pleasure of traveling in some remote region in space or time. A slightly different though not necessarily higher mind looks for the teacher in the writer. Propagandist, moralist, prophet — this is the rising sequence. We may go to the teacher not only for moral education but also for direct knowledge, for simple facts… Finally, and above all, a great writer is always a great enchanter.”

  3. Vad är feelgood för genre?

    av

    feelgood

    Feelgood är genren som ska få läsaren eller tittaren att må bra. Och anledningen till att man mår bra är känslan av lyckligt slut, av att allting ordnar sig och att folk egentligen är snälla och vill varandra väl. Exempel på författare i feelgoodgenren är Åsa Hellberg, Jonas Jonasson, Catarina Ingelman Sundberg och Kajsa Ingemarsson. Med det kommer att själva problemen eller intrigen som driver handlingen inte får vara alltför djupa, seriösa eller svåra. Livets mer solkiga, krävande, tragiska eller svarta sidor som svår sjukdom, missbruk eller katastrofer kan upplevas som för svåra att skapa en underhållande handling av där allt slutar bra. Feelgood handlar om eskapism i kombination med det vardagliga. Knepet är att ändå förvandla hyfsat igenkännliga problem oftast om relationer och kärlek till en underhållande handling, full av komplikationer och förvecklingar. Det lyckliga slutet föranleds av hinder, missförstånd och allt som kan gå fel på vägen, som i det här klippet ur filmen Love actually. Gärna på ett sätt som får läsarna att skratta. Ett tips om ni vill skriva feelgood är att bläddra igenom just de klipp ur den filmen som finns på youtube. Det bör finnas en sorglös ton och en humor och helt enkelt charm. Och värme. Ett förlag som inriktat sig på feelgood i Sverige är Lavender lit.

  4. Måste man gilla sina karaktärer?

    av

    hjärta

    Nej det är både jag och vissa andra rörande överens om att man inte måste. Och ännu viktigare – läsarna måste inte gilla karaktären heller. De måste inte gilla hen för att bry sig, dras med och otåligt följa nästa vändning i handlingen. Snarare tvärtom, en orealistiskt eller idealiserad person kan upplevas som konstruerad och falsk. Det betyder att man som författare inte måste vinnlägga sig om att skapa sympatiska, trevliga eller goda människor som karaktärer för att få läsaren att bry sig. Hur det här funkar är en av hemligheterna i den tysta dialogen mellan läsare och författare – upplevs din karaktär som mänsklig och realistiskt skildrad så kommer läsaren att identifiera sig och ju mer i underläge du försätter din protagonist desto bättre. Gör det så svårt som möjligt för din protagonist att nå sitt mål. Låt hen lida och våndas så kommer läsaren intresse som ett brev på posten. Vi letar inte efter en bästa kompis i huvudpersonen, utan någon som för en spännande tillvaro i bokens handling och är med om saker, kämpar och gärna gör det ur underläge. Det är i underläget och sårbarheten vi känner igen oss.

  5. Lektörsläsning av manus på engelska

    av

    manusläsning

    Bokbranschen blir mer och mer internationaliserad och andelen manus som säljs direkt till andra länder utan att gå omvägen via Sverige kommer förmodligen att öka. Genom att skriva på engelska från början eller låta översätta manuset har du en betydligt större marknad för det. Vill du låta ge ditt engelska manus en lektörsläsning så vänd dig till mig, jag har erfarenhet och goda referenser. Du kanske är en svensk författare som vill nå utanför den svenska marknaden och har skrivit på engelska eller låtit översätta manuset, eller så är du en författare som kanske in har svenska som modersmål och valt att skriva på engelska istället.

  6. De tio första sidorna

    av

    bok

    Det finns en utbredd fascination inför vikten av de första sidorna. Det är genom de du fångar läsaren, kopplar greppet och imponerar med din personliga stilistiska förmåga och unika berättarröst. Ja det är mycket som ska grejas på de första sidorna och visst ligger det mycket i det där. Samtidigt tror jag många missar att det är under de första tio – eller däromkring – sidorna du ska få läsaren att förstå vad handlar den här boken om. Vilken är den huvudsakliga dramatiska konflikten? Satsa på att etablera det och dra in läsaren genom att formulera vad bokens handing går ut på, var fokuset i dramat ligger, vilke konflikten är. Det inkluderar att vara tydlig med vilken genre du skriver i. Vilka är spelreglerna här, vilken är världen som läsaren ska sätta sig in i, vilken är den outsagda överenskommelsen mellan läsare och författare om vad som kommer att gälla? Det funkar inte att förleda dem tro att detta är en chicklittartad relationsroman om du hundra sidor framåt tänker introducera ett paranormalt fantaysinslag. Det övernaturliga måste (i så fall) etableras redan från början. Eller om du har en idé till en fantasy där fantaysinslaget finns där men det hela sedan övergår till en fullt reguljär deckare där övernaturligheten egentligen inte behövs.

  7. Tolv minuter av stark dramaturgi

    av

    dramaturgi

    Det här klippet var inte tänkt som en illustration av dramaturgi; det börjar som en konstinstallation, en kvinna ska filma sig själv när hon hänger upp och ner i en snara…. Hon försöker ta sig ur snaran och resten får ni titta på själva…. Man kan dock konstatera att det som händer är exempel på dramatisk handling eller konflikt. Installationen i sig är vacker och ganska ointressant så länge hon bara hänger där. Det händer inget, det är stillastående. Det är inte förrän det börjar gå åt helvete och hon inte kan ta sig loss som det bli roligt (tyvärr, det är roligt) och det händer något. Då plötsligt har vi konflikt (hon försöker ta sig loss utan att lyckas), och hinder (trädet, snaran). Huvudpersonens desperation och underläge förstärker dramatiken; hon är naken, hon är ensam och hon är fast i ett träd. Det är när något börjar gå illa, sedan riktigt illa och sedan rent katastrofalt som det blir intressant, och engagerande, man kanske kan säga fångande. (P. S Det hela fick ett lyckligt slut.)

  8. Att skriva tillsammans

    av

    skrivardagbok

    För många är det här en lockande utmaning. Tanken på att skriva en bok utan att behöva slita med allting själv, tvingas isolera sig för att få lugn och ro och sedan genomgå den ganska krävande marknadsförings- och säljprocessen helt på egen hand gör att många nog fantiserar om att vara två, eller flera (så att säga.) Att ha en arbetskamrat, ett bollplank, någon att skapa med. Roslund & Hellström, Emma Wall och inte minst Lars Kepler är exempel på lyckade skrivarduos. Det kanske är bra att båda författare så att säga lyckats tidigare och har en klar, etablerad identitet som författare. Man behöver inte bevisa sig, man kan jobba hantverkmässigt och kompromissa. Man är trygg nog att kunna överge en (älsklings)idé som inte funkar och man är först och främst arbetskamrater och kollegor.

    Några förslag om man funderar på att skriva en bok ihop

    • Börja med karaktärerna
    • Dela upp karaktärerna så att var och en har ”sina”, typ en tre – fyra var
    • Gör en grundläggande plan för handlingen som båda håller sig till
    • Enas om ett kortare treatment (sammanfattning) inför varje kapitel
    • Dela upp skrivandet så att man skriver varsitt kapitel
    • Försök att se till projektet bästa i första hand och var beredd att döda många darlings

  9. Handlingen leder framåt (mot målet)

    av

    handlingens mål

    Att skriva en hel roman kan vara ett förskräckande scenario. Men jag tycker faktiskt att man får bra tips här. Man behöver en enkel bild i huvudet för det som ska skapas tror jag eftersom det är lätt att stoffet och materialet tar över, det börjar spreta och ta olika sidospår och man vet inte vad man håller på med. Här liknas handlingen vid ett sökande efter något, eller en resa mot något. Tänk på handlingen som en pil som fyras iväg, det ska röra sig mot något. Det behövs något som driver det hela, sätter igång berättelsen och förflyttar sig framåt. Hela tiden, scen för scen, kapitel för kapitel. För att få ihop en röd tråd eller en intrig behöver du:

    • En protagonist (eller flera) som vill något
    • Hinder på vägen som leder vidare
    • Miljö/arena för handlingen
    • Upplösning eller resolution av problemen

  10. Onyttan med skrivråd

    av

    redaktörsläsning

    Fantasyförfattaren Ursula le Guin svarar på blivande författares frågor i en skrivskola/workshop online. Hon svarar på frågor som ”hur bli det bra??”

    Svaret går i princip ut på att man gör bäst i att inte lyssna på olika typer av skrivråd (till exempel sådana man får här hos mig…). ”Det finns inget recept”. Eller om man modifierar det; även om du skriver enligt receptet så blir det inte nödvändigtvis bra. Det bästa är att läsa mycket och sedan skriva på, även om det är dåligt. Det är förstås bra att ha bra ingredienser som en god prosa och fascinerande karaktärer men det handlar ändå alltid om hur man sätter ihop dem. Och även om du har ganska förutsägbara karaktärer – finns det rytm, övertygande situationer, en bra idé som driver det hela, och leder det till en konklusion i slutet så kan du ha något bra på gång.

    11. ← Föregående sida