Internet är faktiskt inte bara av ondo när man ska skriva sin roman; här kan du botanisera bland appar som är användbara under skrivprocessen, allt från rena skrivprogram som iAWriter till anteckningsböcker på nätet som hjälper dig att hålla ordning på idéer och uppslag. Men även appar som förbättrar språket och uppmärksammar dig på upprepningar eller slarviga formuleringar. Kolla in Hemingway som analyserar din text och markerar passager med för många adverb och svårgenomträngliga meningar. Och Hemingway ger dig även förslag på synonymer. ”Appen Hemingway gör din text stark och tydlig.” Utlovas det. Mest intressant verkar ju helt klart Mindnode som skapar flödesscheman utifrån dina funderingar om intrigutveckling och möjliga bihandlingar: ”great for plotting and character mapping.” Att utveckla och kartlägga en komplex romanhandling på ett åskådligt sätt är ett helvetes jobb en av de stora utmaningarna författaren handskas med och här är väl alla hjälpmedel tillåtna.
-
-
Använd den antagonistiska kraften
Du har en idé, du har en handling, en intrig men vad är det som driver denna framåt? Känns det hela stillastående eller trögt kan det bero på att du inte gett din huvudperson tillräckligt med motstånd i form av en stark antagonist. Antagonisten är motorn i handlingen, det eller den som tvingar huvudpersonen att handla och som skapar konflikten i berättelsen. Utan Lord Voldemort hade Harry Potter bedrivit fridfulla studier på Hogwarts utan annan action i livet än nästa prov och stillsamma dejter med Hermione. Den antagonistiska kraften ger huvudpersonen utmaningar och skapar spänning. Det kan vara ett övernaturligt väsen, en jobbig familjemedlem, ett förtryckande samhällssystem men också något i huvudpersonen själv som förstör och sätter käppar i hjulet. Mitt bästa skrivråd är att om du inte riktigt får snurr på handlingen så koncentrera dig på att utforska och utveckla det i manuset som ställer till problem, motstånd och konflikt nämligen den antagonistiska kraften.
- en antagonist måste inte vara ond. Huvudsaken är att hens motiv står i polaritet till huvudpersonens/protagonistens.
- sträva efter att skapa förståelse för antagonistens mål och motivation. Antagonisten är själv övertygad om det förtjänstfulla med sitt eget beteende och att hen faktiskt gör rätt.
- var underförstådd i karaktärsskildringen. Ju mer sympatisk och attraktiv din antagonist verkar desto mer försåtlig är hens antagonistiska kraft och desto svårare att bekämpa och övervinna.
-
Att skriva historiska romaner
Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Eller måste man hålla sig till den historiska verkligheten som den var? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här, apropå Wolf Hall. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta – det är en roman. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det här gäller alltså de historiska personer som faktiskt har funnits. Vad de gjorde när inte historieskrivarna som krönikerade deras levnad inte var närvarande kan du hitta på själv. Men när det gäller den historiska bakgrunden och kontexten de rör sig i och historiska fakta är det däremot viktigt att hålla sig till just fakta. Annars blir det fantasy.
-
Skriva för barn och unga läsare
Detta har jag skrivit om förut, men här kommer nya tankar i ämnet:
- Underskatta inte den unga läsaren. Hen är lika intresserad av livets Stora frågor som en vuxen. Väj inte för allvarliga ämnen.
- Använd humor för att tackla även allvarliga ämnen, barn älskar roliga böcker.
- Man kan skriva om riktigt hemska saker, även om man skriver för barn. Grejen är att inte vältra sig i detaljer, utan antyd det mörka, det onda, det farliga.
- Inse att barn, idag mer än någonsin, har mycket annat i sitt liv som distraherar. De har låg uppmärksamhetströskel. Skriv så mycket av blandvändare som möjligt. Gå inte in på detaljer och beskrivningar, även om du vill.
- Mitt tips; undvik inre monologer, att förlägga för mycket i handlingen till ett inre plan eller tankevärld. Barn uppskattar oftast inte resonerande eller pratiga passager och vill att boken ska utspela sig här och nu.
-
Att ha (kvar) och inte ha
Det här med redigering kan kännas som en enorm utmaning. Kanske för att det är då historien börjar träda fram på allvar och som författare gäller det att göra avvägningar beträffande vad man ska fördjupa och utveckla, och var man ska skära bort och stryka. Redigering handlar till stor del om att hitta skärpan, och kunna bedöma vad som gagnar berättelsen. Vilket är scenernas bakomliggande funktion? Vad ger man för mycket utrymme när det kanske bara gör allting spretigt? Har man verkligen förankrat det som sker i karaktärernas djupaste motivation och drivkrafter. Det kan kännas ”mystiskt och överväldigande” som författaren Simona Ahrnstedt kommenterar redigeringsprocessen här att samspela med den historia som finns där och vill träda fram, snarare än att vara författaren som styr allting och skriver på i ett (mer eller mindre) inspirerat rus. Men om ens manus blir tajtare, mer fördjupat och sammanhållet, så är man på rätt väg.
-
Låt sinnena leda dig i skrivandet
När det kommer till tips om hur man skriver en bok lär dessa vara de mer okonventionella skrivtips jag läst om, av Alice Hoffman; Fem fantastiska tips för att hjälpa dig att skriva din roman. Istället för att ta till de gamla vanliga knepen som för mycket kaffe, långa promenader och desperat brainstorming för att skaka liv i fantasin handlar det om att använda sinnena och om att väcka bilder, minnen och känslointryck till liv ur det undermedvetna. Till råden hör:
- Skriv en lista på ord du älskar och ord som gör dig skräckslagen
- Skriv ner namnet på den person du önskar att du var
- Se en bild framför dig: en stark fullmåne eller två rådjur skrämda av ett ljud i närheten
- Återkalla ett minne eller en dröm du haft och kliv in i minnet/drömmen och ändra vad som hände
- Inled med att någon öppnar en dörr. ”Du kommer att bli förvånad över allt som finns på andra sidan.”
-
Vad står på spel?
Det här är viktigt och lätt att glömma när man konstruerar handlingen och funderar på vad ens karaktärer vill, deras mål och vad som driver dem. Förr eller senare dyker frågan upp vad protagonisten riskerar att förlora genom att ge sig in i äventyret som är bokens handling. Det är alltså inte det samma som att hen inte når sitt mål, utan konsekvenserna av att inte göra det. Till exempel om hen drivs av att vilja hitta sin dotters mördare är det målet, men det som står på spel är allt som går förlorat om målet inte nås; att mördaren är fri att mörda vidare och ta andra döttrar av daga, då förlorar huvudpersonen självrespekten, sedan blir han alkoholmissbrukare, äktenskapet går åt helsike, och sedan är katastrofen ett faktum. Protagonisten sätter något på spel i samma ögonblick som hen får en drivkraft, och det gäller att klura ut vad detta är och som gör allting värt att kämpa för. Något som i värsta fall kan innebära att hen har förlorat mer i slutet än vad hen ursprungligen hade. Och för författare gäller det förstås att förhindra att detta sker.
-
En ensam berättarröst
Det här har nog många varit med om. Ambitiös författare hittar ett gudsförgjätet ställe långt bortom alla ära och redlighet och tar sin tillflykt dit under en begränsad tid för att äntligen bli klar med sin bok. Men tyst miljö, avskildhet, bristande kommunikationer och isolering kan få exakt motsatt effekt som den här författaren upplevde det. Den lantliga friden blir så fridfull att han håller på att bli vansinnig. Det är så tyst och mörkt och ensamt på natten att han börjar få plågsamma fantasier om seriemördare och psykopatiska grannar. Omöjligheten i att uppdatera sig om omvärlden via medier och sociala medier skapar rastlöshet och frustration. Dessutom är huset han fått låna kallt, fuktigt och omodernt och obekvämt. Kort sagt; det blir helt omöjligt att skriva ett enda ord. Första buss tillbaka till civilisationen är bästa botemedlet. Helt klart är viss komfort och social gemenskap och lite distraherande bakgrundsljud underskattade faktorer i skrivprocesssen.
-
Gåtfullheten i centrum
Bara för att man skriver rysare, skräck och fantasy måste man inte berätta allt. Eller kanske är det så att det blir själva definitionen av dessa genrer; att vissa saker finns som man inte kan förklara. Självklart ska man ge läsaren svar och lösningar i slutet, men om det finns något oförklarat, något som förblir höljt i mystik och gåtfullhet, så kan det vara ett kraftfullt berättarmässigt grepp. Alla som sett tevefilmen Picnic at Hangin´ rock eller Utflykt i det okända minns att det i centrum av handlingen fanns ett stort, oförklarat mysterium. Vad hände flickorna som försvann under utflykten och aldrig kom tillbaka? Vi får aldrig svaren. Det viktiga är konsekvenserna av det mystiska i handlingen, inte att gå till botten med det som skapar mystiken. När Nostromo landar på den främmande planeten varifrån all ondska i filmen Alien härrör får vi bara oss serverade ett stort mysterium kring civilisationen de upptäcker. Inga svar, om vilka och när och varför den gick under? Det är följderna av besättningens upptäckt som blir filmens handling, när de råkar ha närkontakt med en överlevande (väldigt fientlig) livsform på planeten. Mystik och gåtfullhet och det oförklarade dröjer kvar hos läsaren och kryper innanför skinnet.
-
Att skriva feelgood
Feelgood är genren som ska få läsaren eller tittaren att må bra. Och anledningen till att man mår bra är känslan av lyckligt slut, av att allting ordnar sig och att folk egentligen är snälla och vill varandra väl. Exempel på författare i feelgoodgenren är Åsa Hellberg, Jonas Jonasson, Catarina Ingelman Sundberg och Kajsa Ingemarsson. Med det kommer att själva problemen eller intrigen som driver handlingen inte får vara alltför djupa, seriösa eller svåra. Livets mer solkiga, krävande, tragiska eller svarta sidor som svår sjukdom, missbruk eller katastrofer kan upplevas som för svåra att skapa en underhållande handling av där allt slutar bra. Feelgood handlar om eskapism i kombination med det vardagliga. Knepet är att ändå förvandla hyfsat igenkännliga problem oftast om relationer och kärlek till en underhållande handling, full av komplikationer och förvecklingar. Det lyckliga slutet föranleds av hinder, missförstånd och allt som kan gå fel på vägen, som i det här klippet ur filmen Love actually. Gärna på ett sätt som får läsarna att skratta. Ett tips om ni vill skriva feelgood är att bläddra igenom just de klipp ur den filmen som finns på youtube. Det bör finnas en sorglös ton och en humor och helt enkelt charm. Och värme.
← Föregående sida
Nästa sida →
