Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Börja med det roliga

    av

    En manusförfattare ger goda råd om vad man ska tänka på – det gäller främst filmmanus men vilka här skriver filmmanus? Precis som han själv påpekar allra först så gör man bäst i försöka skriva något annat än just det. Ett filmmanus tar oändligt med tid och framför allt resurser att realiseras i en färdig ”produkt” alltså en film. Men han tycker hursomhelst att man ska undvika att medvetet försöka skapa sympati för sina karaktärer, något som jag tror angår även romanförfattare i högsta grad. Levande karaktärer däremot kommer läsaren att identifiera sig med oavsett vad och de behöver egentligen inte typiskt positiva eller sympatiska egenskaper eller intentioner för att vi ska engagera oss i den. Han tycker också att man ska strunta i treaktsstrukturen och tänka mer sekvenser – något jag gärna skriver under på. Struktur är bra men börjar man tänka för mycket på struktur blir man låst och överintellektualiserar; framåtrörelse och förändring och dynamik är vad som behövs. Och så något jättebra; skriv det du själv tycker verkar roligt och är sugen på att sätta tänderna i först, skriv för jösse namn inte kronologiskt. Beta av de där favoritscenerna och de svåra sega bitarna kommer att lösa sig efter hand och när du väl kommer dit vet du kanske hur de ska lösas på ett bättre sätt.

  2. Som ett rö för vinden

    av

    Det här är en av de mer plågsamma frågorna man har att vrenskas med som outgiven och oetablerad författare. Hur ska man nå ut? De etablerade stora förlagen utgör en grindvakt som nästan inte går att forcera samtidigt som antalet manus på förlagets hyllor växer stadigt. Är man en ung oetablerad författare gör man bäst i att vara som en maskros hävdar några författare här. Man ska så sina verk för vinden och försöka sprida dem i så många kanaler som möjligt och så hoppas på att någon av dem slår rot och växer till en livskraftig planta. Alltså utnyttja alla de möjligheter som finns idag till egenutgivning och elektronisk publicering genom att producera sig på alla sätt man kan, så mycket man kan och på så sätt sprida sina verk som rön för vinden likt den utblommade maskrosen. Och så förstås göra marknadsföring för sig själv och titeln i alla sociala medier som överhuvudtaget kan uppbringas. Så på ett sätt finns fler möjligheter för en författare just för att nå ut. Frågan är förstås om man som författare måste ägna sådan enorm tid åt denna typ av marknadsföring och publicering egentligen ska ha tid att ägna sig åt det viktigaste, att skriva.

  3. Tänk på vem du skriver för

    av

    Jag rekommenderar verkligen podcasten om att lära sig skriva en bestseller. Oavsett om man strävar efter att ens manus ska bli just detta (och det ska man inte enligt expertisen för det genomskådar både läsare och förläggare) eller ej så är varje avsnitt nästan löjligt fullspäckat med information och visdomsord fördmedlat på ett lättsamt men seriöst sätt. Både från andra författare men även från redaktörer och förläggare. Man kan ha programmet som stöd för att få lite uppslag och stimulans i den ensamma skrivprocessen men kanske ger den även en del matnyttiga insikter. Den förläggare programledarparet pratar med berättar t ex att hennes förlag numera använder en fokusgrupp för att utröna om en viss bok kommer att hitta sina läsare  – slutkonsumenten. Det är den kommersiella aspekten av skrivandet, som tar över mer och mer. I ett samtal med henne enas man om vad som möjligtvis kan vara gemensamt för en bestseller:

    en bestseller skapas genom att folk börjar prata om den och rekommendera den till varandra.

    den får gärna innehålla en oväntad vändning, ett avslöjande som ställer allting i manuset på huvudet eller en hemlighet av något slag. Tänk Gone girl.

    det finns en universellt tema. Något som alla kan relatera till. Gör det inte för smalt.

    den ska vara underhållande och lättillgängligt skriven – läsaren vill rasa igenom sidorna inte blir impade av den litterära kvaliteten. Iallafall inte i första hand.

    den kräver en enkel, slagkraftig titel som är lätt att minnas

    vet vem din läsare är och vem du skriver för och ha denne i åtanke under hela processen; det gör pitchen lättare när du skriver följebrev och ska presentera manuset. Och som sagt, det var det där med fokusgrupp och slutkonsument.

     

  4. Konsten att skriva en bestseller

    av

    retro-1209082_1920

    Två lite fnittriga författaraspiranter  ska försöka skriva en bestseller på ett år och vi kan lyssna på hur det går för dem här, i podcasten The bestseller experience. Samtidigt som de skriver kommer de att intervjua förläggare, redaktörer och förstås redan bästsäljande författare. Frågan som utkristalliserar sig är ju om det finns något recept vad gäller form och innehåll för att få ihop en bestseller, och vad detta egentligen är. (Att hamna på Topp tio på Kindles läslista är en av önskemålen.) Eftersom de ska analysera bestsellers blir det intressant att höra om det finns återkommande teman, idéer eller något annat gemensamt för böcker som sålt som smör – och om man överhuvudtaget kan omsätta något av detta till sitt eget projekt. Svårt att bortse från att det var två svenska tjejer som faktiskt hann före med detta koncept, podcasten Skriv en bestseller – eller en annan bok. Men man kan ju ha nytta av båda. Och kom ihåg ”Your muse is your bitch, not the other way around.”

  5. Presentkort på författarcoaching

    av

    presentkort-forfattarcoaching

    Du vet väl att du kan sponsra en skrivande person i din närhet genom att ge bort ett presentkort på en lektörsläsning eller författarcoaching  i julklapp? Eller för den delen när som helst. Det här brukar bli en populär och mycket uppskattad present till någon som vill komma längre i sitt skrivande. Priser och villkor läser du om här. Man kan köpa ett presentkort på hela summan eller en del av den och så kan mottagaren själv gå in med resten. Kontakta mig för mer info.

  6. Den tidlösa kompositionen

    av

    bokbild

    Fin artikel här är om berättelsens form och struktur, och hur tidlös och universellt vårt sätt att berätta något faktiskt är. Eller snarare läsaren/publikens förväntningar på hur och i vilken ordning något ska berättas. Sedan precis som skribenten tar upp är det ju intressant att fråga sig varför formen ser ut som den gör. Struktur är att likna vid grammatik, det handlar om hantverket. En berättelse är egentligen mer en form än själva innehållet. Att berätta en historia handlar mer om teknik än vad man hade kunnat tro. ”Every form of artistic composition, like any language, has a grammar, and that grammar, that structure, is not just a construct—it’s the most beautiful and intricate expression of the workings of the human mind.”

  7. Använd sinnena i skrivandet

    av

    clouds-1473311_1920-1

    När det kommer till tips om hur man skriver en bok  lär dessa vara de mer okonventionella skrivtips jag läst om, av Alice Hoffman; Fem fantastiska tips för att hjälpa dig att skriva din roman. Istället för att ta till de gamla vanliga knepen som för mycket kaffe, långa promenader och desperat brainstorming för att skaka liv i fantasin handlar det om att använda sinnena och om att väcka bilder, minnen och känslointryck till liv ur det undermedvetna.  Till råden hör:

    • Skriv en lista på ord du älskar och ord som gör dig skräckslagen
    • Skriv ner namnet på den person du önskar att du var
    • Se en bild framför dig: en stark fullmåne eller två rådjur skrämda av ett ljud i närheten
    • Återkalla ett minne eller en dröm du haft och kliv in i minnet/drömmen och ändra vad som hände
    • Inled med att någon öppnar en dörr. ”Du kommer att bli förvånad över allt som finns på andra sidan.”

  8. Att skriva för små läsare

    av

    beach-1525755_1920-1

    Detta har jag skrivit om förut, men här kommer nya tankar i ämnet

    • Underskatta inte den unga läsaren. Hen är lika intresserad av livets Stora frågor som en vuxen. Väj inte för allvarliga ämnen.
    • Använd humor för att tackla även allvarliga ämnen, barn älskar roliga böcker.
    • Man kan skriva om jobbiga saker, även om man skriver för barn. Grejen är att inte vältra sig i detaljer, utan antyd det mörka, det läskiga, det farliga.
    • Inse att barn, idag mer än någonsin, har mycket annat i sitt liv som distraherar. De har låg uppmärksamhetströskel. Skriv så mycket av bladvändare som möjligt. Gå inte in på detaljer och beskrivningar, även om du vill.
    • Mitt tips; undvik inre monologer, att förlägga för mycket i handlingen till ett inre plan eller tankevärld. Barn uppskattar oftast inte resonerande eller pratiga passager och vill att boken ska utspela sig här och nu.

  9. Styrmedel i skrivandet

    av

    pocket-watch-560937_1920

    Det här om att man blir mer kreativ av olika former av begränsningar kanske kommer som en chock för vissa. Skapande förknippas lätt med oändlig frihet och oändliga möjligheter och ju oändligare dessa är desto större chans att man skapar ett mästerverk. Snarare visar all forskning på att ju fler begränsningar, regler och ju fastare struktur man har att hålla dig till desto mer kreativ blir man. Snäva ramar för vad som ska produceras, tidpress och en rad uppsättning formalia som måste uppfyllas gör att man har något att hålla sig till och luta sig mot. Det absolut bästa man kan ha om man sitter och försöker skriva en roman till exempel är en deadline. Men också en grundhistoria som kan berättas om och om igen, ett visst sorts slut, en viss stil och ton, ett omslag som kanske redan börjar ta form och ett visst antal tecken. Det kanske inte är så konstigt att genreförfattare som skriver deckare och romance och feelgood och som alla arbetar efter en förutbestämd mall i viss mån har en tendens att spotta ut sig bok efter bok. Och en efterfrågad och läst författare lär ha en redaktör som otåligt väntar på nästa manus och i slutändan en läsekrets som förväntar sig en viss sorts bok – och blir ännu mer produktiv.

  10. Vilse i minnenas labyrinter

    av

    tekopp

    Ett av de vanligaste problemen när man skriver handlar om hur man kan utveckla sin romanhandling. Vad många inte vet är att för att utveckla handlingen måste man utveckla bakgrunden. Annars blir det omöjligt att hitta karaktärernas motivation och känslomässiga drivkrafter och därmed svårt att sätta dem i rörelse, få dem att agera. (Bilden anspelar på världens längsta litterära återblick som framkallas av en kopp te i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt.) Några tips och råd om hur man ska förhålla sig till bakgrund och backstory:

    • låt inte bakgrunden växa sig så stor att den tar över för mycket eller blir viktigare än handlingen här och nu.
    • inkludera bakgrund och återblickar i den mån det är viktigt för handlingen. Var din huvudperson ett sjukligt barn som ofta hade infektioner är det bara relevant om det på något sätt har betydelse för vad hen gör idag, annars blir det allmän information och tillför inget av förståelse.
    • hitta tillfällen i texten när du omärkligt eller på ett organiskt sätt kan smyga in bakgrund, helst så att det inte märks.
    • om du använder bakgrund för att visa något viktigt om din karaktär, var som alltid så konkret som möjligt. Låt det inte bara handla om en allmänt taskig barndom utan försök att koka ner det till en speciell, konkret händelse som den gången din huvudperson satt i fönstret och väntade på att mamma skulle komma hem från jobbet men hon aldrig gjorde det, eftersom hon rymt med grannen och aldrig mer kom tillbaks. KM Weiland kallar det här för ”spöket”, ”the ghost”, den specifika händelsen som hemsöker din karaktär och som vi måste bli varse för att fullt ut förstå karaktären.
    11. ← Föregående sida Nästa sida →