Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Att skriva historiska romaner

    av

    historisk fiction

    Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Eller måste man hålla sig till den historiska verkligheten som den var? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det här gäller alltså de historiska personer som faktiskt har funnits. Vad de gjorde när inte historieskrivarna som krönikerade deras levnad inte var närvarande kan du hitta på själv. Men när det gäller den historiska bakgrunden och kontexten de rör sig i och historiska fakta är det däremot viktigt att hålla sig till just fakta. Annars blir det fantasy.

  2. Skärp handlingen i romanen

    av

    skrivardagbok

    Det här med att undvika det triviala tog förläggaren Pia Printz upp på förra året Författarklinik och det här är något som jag ofta stöter på som lektör när jag lektörsläser manus. Som författare kan man inte nöja sig med att bara skildra en bit verklighet eller låta boken handla om vardagliga saker, inte ens sjukdom, skilsmässa, relationsproblem eller andra igenkännliga problem som alla tampas med räcker i sig. Okej för att man kan utgå från något som ”min typiska trettioskris” eller ”ensam mamma i förorten” men det i sig skapar ingen stark eller spännande handling av sig själv. Man måste skruva till det hela. Intrigen i botten blir för generell för att handlingen ska kunna ha en chans att bli intressant. Printz varnar för det här så se till att undvika att skicka in manus där handlingen och ämnesvalet ligger för nära det triviala, för nära det verkliga livet som i sig oftast inte är så dramaturgiskt starkt eller vässat. Då blir det en artikel, en biografi eller i värsta fall en livsstilsblogg.

  3. Miljö är handling

    av

    miljö

    Man måste inte ha detaljerade eller utförliga miljöskildringar, men miljöerna hjälper minst sagt till med att skapa realism och trovärdighet. Att läsa en bok med väl genomförda miljöskildringar förstärker känslan av att stiga in i en annan värld och ju mer detaljerade miljöskildringar desto fastare “väggar” i detta imaginära rum. Men alla kanske inte tänker på i vilken utsträckning handlingen konstrueras och definieras av miljöerna. Skriver du ett relationsdrama så blir det en stor skillnad för handlingen beroende på om du förlägger det hela till en miljö som är välkänd för protagonisterna som en bostadsrätt innerstan med grannar runtomkring, eller en miljö som är främmande eller ny för hen, som ett ensligt beläget hus utan annat än ödsliga vidder i närheten. Det här gäller kanske deckaren mest av alla genrer eftersom det är den som kräver störst realism Tänk bara på miljöerna i Åsa Larssons deckare, karga, krävande, ensliga och en utmaning i sig för huvudkaraktärerna och där den nära relationen till djur och natur spelar en stor roll för vad som händer i berättelsen.

  4. Fyra frågor till författaren

    av

    skrivprocessen

    En författare tycker att man ska ställa sig dessa fyra frågor om man vill bli författare:

    Kan du skriva?

    Okej det här är ju faktiskt en bra fråga för blivande författare. Det är en fördel att kunna skriva, ha språkkänsla och en viss gestaltningsförmåga. Men även om du inte kan det så misströsta inte, det finns redaktörer och spökskrivare och även kurser att gå.

    Kan du planera?

    En viss organisationsförmåga krävs för en författare; en mapp för idéer som får ligga till sig, en för projekt som är under utveckling och så förstås en förmåga att planera in tid för skrivandet och att planera handling och skriva synopsis.

    Har du fantasi?

    Det här är det enda kravet som inte är förhandlingsbart. Antingen har man det eller inte. Vattendelaren här är de som kan leva sig in i det stillsamt vardagliga, det vi människor upplever dagligen. Inte det dramatiska eller överdrivna.  Alla kan leva sig in i att det är jobbigt att bli uppbränd på bål, bara som exempel.

    Är du uthållig?

    Detta är vad som kväver många manus i dess linda. Man skrider till verket med liv och lust och har en lysande idé men boken blir ändå aldrig färdig. Nödvändigheten i att ha sittfläsk och envishet och uthållighet bör inte underskattas och kan vara avgörande.

  5. Att skriva för barn

    av

    skriva för unga läsare

    Dessa tips gäller ju lika mycket om man skriver för vuxna.

    Kom till saken kvickt, till historiens hjärta. Unga läsare har inte så mycket tålamod och orkar inte läsa fem kapitel innan handlingen börjar komma loss.

    Undvik att beskriva för mycket. Många manus för unga läsare är för långa, detaljerade och fulla av onödiga beskrivningar och därmed omständiga.

    Karaktärernas motiv och drivkrafter är viktiga. Konstruera intrigen efter karaktärerna, inte tvärtom. Motivationen ska vävas in i vara klar och förståelig genom hela handlingen.

    Balansera vad läsarna kan tänkas vilja läsa om med vad du själv vill skriva. En historia du ”måste” få ur dig kanske inte passar på marknaden.

  6. Den magiska romaningrediensen

    av

    det magiska receptet

    Många tycker det är svårt att få det de skriver att kännas spännande. Någon sa å andra sidan att man kan göra vad som helst spännande om man använder en förväntansskapande struktur. Det handlar alltså om att inte berätta, hålla tillbaka och låta läsaren vänta. När ska huvudkaraktären upptäcka att karaktär X egentligen är hens försvunna pappa? När ska huvudkaraktärerna få till det och hoppa i säng, alternativt utväxla sin första kyss när båda vill så väldigt mycket även om de kanske inte ens vet det? Ska de någonsin? Att skapa spänning handlar om att skapa förväntan, dra ut på det. Spänning är alltså som det sägs här hos manusexperten Michael Hauge ”motsatsen till action” eller när något verkligen sker. När huvudkaraktärerna äntligen kysser varandra, eller när vi får veta vad det var som knackade på dörren mitt i natten eller när det där grälet eller konfrontationen kommer som allting byggts upp mot, så upplöses spänningen. Med det sagt ju längre du skjuter upp och drar ut på det och håller läsaren på sträckbänken desto bättre.

    ”Tension is actually the antithesis of action. Tension is all about creating anticipation. If your reader or audience anticipate violence, as in a thriller or horror film, the tension takes the form of suspense. Anticipating two people finally kissing or making love in a love story or romantic comedy creates sexual tension. In either case action will then release the tension, as the character faces the killer or monster or the couple finally connects. The more emotionally involved we are in what is about to happen, the greater the tension.”

    (Michael Hauge www.storymastery.com)

  7. Vad är feelgood för genre?

    av

    feelgood

    Feelgood är genren som ska få läsaren eller tittaren att må bra. Och anledningen till att man mår bra är känslan av lyckligt slut, av att allting ordnar sig och att folk egentligen är snälla och vill varandra väl. Exempel på författare i feelgoodgenren är Åsa Hellberg, Jonas Jonasson, Catarina Ingelman Sundberg och Kajsa Ingemarsson. Med det kommer att själva problemen eller intrigen som driver handlingen inte får vara alltför djupa, seriösa eller svåra. Livets mer solkiga, krävande, tragiska eller svarta sidor som svår sjukdom, missbruk eller katastrofer kan upplevas som för svåra att skapa en underhållande handling av där allt slutar bra. Feelgood handlar om eskapism i kombination med det vardagliga. Knepet är att ändå förvandla hyfsat igenkännliga problem oftast om relationer och kärlek till en underhållande handling, full av komplikationer och förvecklingar. Det lyckliga slutet föranleds av hinder, missförstånd och allt som kan gå fel på vägen, som i det här klippet ur filmen Love actually. Gärna på ett sätt som får läsarna att skratta. Ett tips om ni vill skriva feelgood är att bläddra igenom just de klipp ur den filmen som finns på youtube. Det bör finnas en sorglös ton och en humor och helt enkelt charm. Och värme. Ett förlag som inriktat sig på feelgood i Sverige är Lavender lit.

  8. Låt doktorn titta på det

    av

    stetoskop

    I Stockholm den 20-21 september på Södermalm kan man alltså inställa sig på Ann Ljungbergs Författarklinik om man själv som författare eller ens manus behöver rådgivning, ett stärkande piller eller en rejäl vitamininjektion. Författare och manus i alla genrer är välkomna. Talarlistan består av författarcoacher som Storydoktorerna Jenny Bäfving & Johanna Wistrand, förläggare, författare och agenter och andra författarcoacher. Anmäla sig kan man göra här hos Ann Ljungberg. Eventet kostar 1100 kronor.

  9. Att gå till doktorn med sitt manus

    av

    Här funderas det lite över om man själv som författare kan köra några tester för att kolla om ens manus håller måttet. Det är inte helt lätt, konstaterar författaren A L Kennedy, eftersom det är svårt att vara objektiv inför sitt eget verk. Det känns oftast lättare att lämna bort manuset till någon som är det, som en lektör, som kan ge en klinisk diagnos. De flesta manus jag får i min hand i egenskap av lektör/författarcoach brukar jag ordinera någon typ av näringslösning eller intravenöst dropp; de behöver lite boost, lite mer kött på benen och utfyllnad kanske för att de ofta hamnar hos mig när de är små och späda. Vissa får man gå in och rent kirurgisk operera på, skära och ta bort. Andra behöver en lugnande tablett, men de allra flesta brukar jag rekommendera något uppiggande för att öka energin, flödet, framåtrörelsen och stärka blodomloppet.

    En sak som Kennedy tycker stärker författarens förmåga att vara objektiv är att byta medium för manuset. Bara genom att skriva ut det och läsa det från pappret kan få en att inse att det som såg så bra ut på skärmen visar sig vara totalförvirrat skräp. Och ett ytterligare test är att läsa manuset högt, helst för någon annan. Logiska luckor, haltande språk, allmänna oklarheter – det blir aldrig så hårresande uppenbart som då.

     

    10. ← Föregående sida