Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Mer om filmmanusdramaturgi

    av

    filmmanus

    Idolen John Yorke som skrivit Into the woods, stories and why we tell them har tankar om filmmanusskrivande. Men som sagt, att applicera dem på ditt romanmanus kan inte skada:

    • Ställ en fråga, skapa ett mysterium och håll tillbaka svaret. Inget funkar bättre för att få en läsare att vilja läsa mera.
    • Försök att hitta kontraster och polariteter; i filmen Billy Elliot så skär sig Billys dröm om skönhet, konstnärlighet och balett extra starkt just mot bakgrunden av råbarkad traditionell manlig gruvarbetarklass i ett grått England.
    • Orsak-verkan är en grundläggande struktur i alla berättelser. Vi vill veta varför något händer. Vi vill ha drivkrafterna och förankringen och strävar efter att förstå, skapa mening av det som sker.
    • Vi lever genom protagonisten. När vi känner empati med denne upplever vi att vi är ett med hen. Man måste kunna skapa empati i läsaren/publiken för det som sker och det är här skildringen av reaktionerna är viktiga.

  2. Karaktärer och katharsis

    av

    historiskt

    Låter du dina karaktärer genomgå en ordentlig utvecklingskurva under manuset? Tänk på att om inte läsaren känner hur karaktärerna lider och svettas så lär inte de göra det under läsningen heller. Det här handlar om att leda huvudpersonerna genom katharsis. Katharsis betyder ungefär ”rening genom skärselden”. Tänk Annika Bengtzon i Sprängaren, hur den våldsamma jakten på sprängaren suger allt hon har ur henne och sätter hennes liv i fara, samtidigt som privatlivet går rakt åt helsike. Vi pratar fysisk och psykisk känslomässig påfrestning som man inte fattar hur författaren kommer att kunna befria sin huvudkaraktär från i slutet. Men det gör hen, oftast. Till slut ordnar det sig, huvudpersonen undkommer om än med skråmor och blåmärken som minne på andra sidan, och har under tiden förändrats. Svagheter och dåliga sidor har slipats bort, hen har blivit stark och klarar av saker bättre. Det gäller att ta huvudkaraktären genom det djupaste mörkret och elden, konfrontera hen med de värsta tänkbara utmaningar för att sedan föra hen ut i ljuset igen.

  3. Kan du bli författare?

    av

    stol

    En författare tycker att man ska ställa sig dessa fyra frågor om man vill bli författare:

    Kan du skriva?

    Okej det här är ju faktiskt en bra fråga för blivande författare. Det är en fördel att kunna skriva, ha språkkänsla och en viss gestaltningsförmåga. Men även om du inte kan det så misströsta inte, det finns redaktörer och spökskrivare och även kurser att gå.

    Kan du planera?

    En viss organisationsförmåga krävs för en författare; en mapp för idéer som får ligga till sig, en för projekt som är under utveckling och så förstås en förmåga att planera in tid för skrivandet och att planera handling och skriva synopsis.

    Har du fantasi?

    Det här är det enda kravet som inte är förhandlingsbart. Antingen har man det eller inte. Vattendelaren här är de som kan leva sig in i det stillsamt vardagliga, det vi människor upplever dagligen. Inte det dramatiska eller överdrivna.  Alla kan leva sig in i att det är jobbigt att bli uppbränd på bål, bara som exempel.

    Är du uthållig?

    Detta är vad som kväver många manus i dess linda. Man skrider till verket med liv och lust och har en lysande idé men boken blir ändå aldrig färdig. Nödvändigheten i att ha sittfläsk och envishet och uthållighet bör inte underskattas och kan vara avgörande.

  4. Utveckla handlingen med filmdramaturgi

    av

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Det finns inga skrivarhandböcker om romanförfattande som handlar om hur man utvecklar handlingen, fördjupar karaktärerna och förbättrar dramaturgin. Det finns inte på engelska heller verkar det som. Jag brukar tipsa romanförfattaren om att istället läsa böcker i filmmanusdramaturgi. Robert McKees Story är en bok som är behjälplig när det gäller allt skrivande. Speciellt om du skriver en genre – eller underhållningsroman där strukturen är tajt och alla delar ska fylla en speciell funktion, som i ett pussel. Jag brukar hänvisa lektörsklienter som letar efter böcker som kan hjälpa dem skapa en stark dramatisk handling till dessa nedan. Iallafall de tre översta manuscoacherna har utmärkta workshops, artiklar och kurser på nätet. Läs dem!!

    • Story -Style, Structure, Substance, and the Principles of Screenwriting av Robert McKee
    • Writing screenplays that sell av Michael Haugue
    • Four screenplays av Syd Field
    • Your screenplay sucks av William M Akers
    • Into the woods How Stories Work and Why We Tell Them av John York

  5. Att ha (kvar) och inte ha

    av

    redigera

    Det här med redigering kan kännas som en enorm utmaning. Kanske för att det är då historien börjar träda fram på allvar och som författare gäller det att göra avvägningar beträffande vad man ska fördjupa och utveckla, och var man ska skära bort och stryka. Redigering handlar till stor del om att hitta skärpan, och kunna bedöma vad som gagnar berättelsen. Vilket är scenernas bakomliggande funktion? Vad ger man för mycket utrymme när det kanske bara gör allting spretigt? Har man verkligen förankrat det som sker i karaktärernas djupaste motivation och drivkrafter. Det kan kännas ”mystiskt och överväldigande” som författaren Simona Ahrnstedt kommenterar redigeringsprocessen här att samspela med den historia som finns där och vill träda fram, snarare än att vara författaren som styr allting och skriver på i ett (mer eller mindre) inspirerat rus. Men om ens manus blir tajtare, mer fördjupat och sammanhållet, så är man på rätt väg.

  6. Vad står på spel?

    av

    tärning

    Det här är viktigt och lätt att glömma när man konstruerar handlingen och funderar på vad ens karaktärer vill, deras mål och vad som driver dem. Förr eller senare dyker frågan upp vad protagonisten riskerar att förlora genom att ge sig in i äventyret som är bokens handling. Det är alltså inte det samma som att hen inte når sitt mål, utan konsekvenserna av att inte göra det. Till exempel om hen drivs av att vilja hitta sin dotters mördare är det målet, men det som står på spel är allt som går förlorat om målet inte nås; att mördaren är fri att mörda vidare och ta andra döttrar av daga, då  förlorar huvudpersonen självrespekten, sedan blir han alkoholmissbrukare, äktenskapet går åt helsike, och sedan är katastrofen ett faktum. Protagonisten sätter något på spel i samma ögonblick som hen får en drivkraft, och det gäller att klura ut vad detta är och som gör allting värt att kämpa för. Något som i värsta fall kan innebära att hen har förlorat mer i slutet än vad hen ursprungligen hade. Och för författare gäller det förstås att förhindra att detta sker.

  7. Gåtfullheten i centrum

    av

    måne 2

    Bara för att man skriver rysare, skräck och fantasy måste man inte berätta allt. Eller kanske är det så att det blir själva definitionen av dessa genrer; att vissa saker finns som man inte kan förklara. Självklart ska man ge läsaren svar och lösningar i slutet, men om det finns något oförklarat, något som förblir höljt i mystik och gåtfullhet, så kan det vara ett kraftfullt berättarmässigt grepp. Alla som sett tevefilmen Picnic at Hangin´ rock eller Utflykt i det okända minns att det i centrum av handlingen fanns ett stort, oförklarat mysterium. Vad hände flickorna som försvann under utflykten och aldrig kom tillbaka? Vi får aldrig svaren. Det viktiga är konsekvenserna av det mystiska i handlingen, inte att gå till botten med det som skapar mystiken. När Nostromo landar på den främmande planeten varifrån all ondska i filmen Alien härrör får vi bara oss serverade ett stort mysterium kring civilisationen de upptäcker. Inga svar, om vilka och när och varför den gick under? Det är följderna av besättningens upptäckt som blir filmens handling, när de råkar ha närkontakt med en överlevande (väldigt fientlig) livsform på planeten. Mystik och gåtfullhet och det oförklarade dröjer kvar hos läsaren och kryper innanför skinnet.

  8. Möt våren med romantik och spänning!

    av

    tulpaner

    I tio år nu har jag skrivit noveller och följetongar för veckotidningar i Sverige, Norge och Danmark. Att skriva fiction för veckopressen handlar om att skapa handlingsdrivna berättelser om vardag och relationer som samtidigt är underhållande och ger läsaren lite verklighetsflykt. Kurserna Att skriva noveller för veckopressen och Att skriva romaner för veckopressen är unika i Sverige. Förutom kunskaper i dramaturgi, i hur du lägger upp en längre handling och skapar en intrig om antingen kärlek eller spänning eller både ock, får du unik handledning i vad som gäller i branschen, hur du använder miljöer, hur det typiska karaktärsgalleriet ser ut och hur du effektiviserar och slipar språket. Alla kurser ges på distans och via mail och du kan anmäla dig när du vill, kurserna ges löpande. Läs mer om priser och anmälan här.

  9. Skärp handlingen i romanen

    av

    skrivardagbok

    Det här med att undvika det triviala tog förläggaren Pia Printz upp på förra året Författarklinik och det här är något som jag ofta stöter på som lektör när jag lektörsläser manus. Som författare kan man inte nöja sig med att bara skildra en bit verklighet eller låta boken handla om vardagliga saker, inte ens sjukdom, skilsmässa, relationsproblem eller andra igenkännliga problem som alla tampas med räcker i sig. Okej för att man kan utgå från något som ”min typiska trettioskris” eller ”ensam mamma i förorten” men det i sig skapar ingen stark eller spännande handling av sig själv. Man måste skruva till det hela. Intrigen i botten blir för generell för att handlingen ska kunna ha en chans att bli intressant. Printz varnar för det här så se till att undvika att skicka in manus där handlingen och ämnesvalet ligger för nära det triviala, för nära det verkliga livet som i sig oftast inte är så dramaturgiskt starkt eller vässat. Då blir det en artikel, en biografi eller i värsta fall en livsstilsblogg.

  10. Den magiska romaningrediensen

    av

    det magiska receptet

    Många tycker det är svårt att få det de skriver att kännas spännande. Någon sa å andra sidan att man kan göra vad som helst spännande om man använder en förväntansskapande struktur. Det handlar alltså om att inte berätta, hålla tillbaka och låta läsaren vänta. När ska huvudkaraktären upptäcka att karaktär X egentligen är hens försvunna pappa? När ska huvudkaraktärerna få till det och hoppa i säng, alternativt utväxla sin första kyss när båda vill så väldigt mycket även om de kanske inte ens vet det? Ska de någonsin? Att skapa spänning handlar om att skapa förväntan, dra ut på det. Spänning är alltså som det sägs här hos manusexperten Michael Hauge ”motsatsen till action” eller när något verkligen sker. När huvudkaraktärerna äntligen kysser varandra, eller när vi får veta vad det var som knackade på dörren mitt i natten eller när det där grälet eller konfrontationen kommer som allting byggts upp mot, så upplöses spänningen. Med det sagt ju längre du skjuter upp och drar ut på det och håller läsaren på sträckbänken desto bättre.

    ”Tension is actually the antithesis of action. Tension is all about creating anticipation. If your reader or audience anticipate violence, as in a thriller or horror film, the tension takes the form of suspense. Anticipating two people finally kissing or making love in a love story or romantic comedy creates sexual tension. In either case action will then release the tension, as the character faces the killer or monster or the couple finally connects. The more emotionally involved we are in what is about to happen, the greater the tension.”

    (Michael Hauge www.storymastery.com)

    11. ← Föregående sida Nästa sida →