Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Vad driver en handling?

    av

    KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

    En handling rent tekniskt sett är konstruerad förstås av de yttre händelserna, situationerna. Men vad som är lätt att missa är hur viktigt det är medreaktionerna. Alltså hur karaktärerna påverkas och reagerar på det som sker. Man ska inte bara skildra situationerna utan upplevelsen av dem. Det är i växelspelet mellan det som sker i form av dramatiska situationer (utifrån) och karaktärernas känslor (inifrån)som dynamiken i handlingen uppstår. Här tar Stephen King upp ungefär samma sak när han pratar om vikten av att låta handlingen forma karaktärerna. Karaktärerna låter sig formas av handlingen i den meningen att de reagerar och förändras av det som sker, alltså alla situationer som uppstår. Det är på det här sättet du får fram hur karaktärerna förändras från början till slutet av romanen. Enbart yttre situationer och händelser utan en känsla för hur dessa påverkar karaktärerna blir en platt och ytlig roman.

  2. Karaktärer och katharsis

    av

    historiskt

    Låter du dina karaktärer genomgå en ordentlig utvecklingskurva under manuset? Tänk på att om inte läsaren känner hur karaktärerna lider och svettas så lär inte de göra det under läsningen heller. Det här handlar om att leda huvudpersonerna genom katharsis. Katharsis betyder ungefär ”rening genom skärselden”. Tänk Annika Bengtzon i Sprängaren, hur den våldsamma jakten på sprängaren suger allt hon har ur henne och sätter hennes liv i fara, samtidigt som privatlivet går rakt åt helsike. Vi pratar fysisk och psykisk känslomässig påfrestning som man inte fattar hur författaren kommer att kunna befria sin huvudkaraktär från i slutet. Men det gör hen, oftast. Till slut ordnar det sig, huvudpersonen undkommer om än med skråmor och blåmärken som minne på andra sidan, och har under tiden förändrats. Svagheter och dåliga sidor har slipats bort, hen har blivit stark och klarar av saker bättre. Det gäller att ta huvudkaraktären genom det djupaste mörkret och elden, konfrontera hen med de värsta tänkbara utmaningar för att sedan föra hen ut i ljuset igen.

  3. Miljö är handling

    av

    historiska romaner

    Man måste inte ha detaljerade eller utförliga miljöskildringar, men miljöerna hjälper minst sagt till med att skapa realism och trovärdighet. Att läsa en bok med väl genomförda miljöskildringar förstärker känslan av att stiga in i en annan värld och ju mer detaljerade miljöskildringar desto fastare “väggar” i detta imaginära rum. Men alla kanske inte tänker på i vilken utsträckning handlingen konstrueras och definieras av miljöerna. Skriver du ett relationsdrama så blir det en stor skillnad för handlingen beroende på om du förlägger det hela till en miljö som är välkänd för protagonisterna som en bostadsrätt innerstan med grannar runtomkring, eller en miljö som är främmande eller ny för hen, som ett ensligt beläget hus utan annat än ödsliga vidder i närheten. Det här gäller kanske deckaren mest av alla genrer eftersom det är den som kräver störst realism Tänk bara på miljöerna i Åsa Larssons deckare, karga, krävande, ensliga och en utmaning i sig för huvudkaraktärerna och där den nära relationen till djur och natur spelar en stor roll för vad som händer i berättelsen.

  4. Kan du bli författare?

    av

    stol

    En författare tycker att man ska ställa sig dessa fyra frågor om man vill bli författare:

    Kan du skriva?

    Okej det här är ju faktiskt en bra fråga för blivande författare. Det är en fördel att kunna skriva, ha språkkänsla och en viss gestaltningsförmåga. Men även om du inte kan det så misströsta inte, det finns redaktörer och spökskrivare och även kurser att gå.

    Kan du planera?

    En viss organisationsförmåga krävs för en författare; en mapp för idéer som får ligga till sig, en för projekt som är under utveckling och så förstås en förmåga att planera in tid för skrivandet och att planera handling och skriva synopsis.

    Har du fantasi?

    Det här är det enda kravet som inte är förhandlingsbart. Antingen har man det eller inte. Vattendelaren här är de som kan leva sig in i det stillsamt vardagliga, det vi människor upplever dagligen. Inte det dramatiska eller överdrivna.  Alla kan leva sig in i att det är jobbigt att bli uppbränd på bål, bara som exempel.

    Är du uthållig?

    Detta är vad som kväver många manus i dess linda. Man skrider till verket med liv och lust och har en lysande idé men boken blir ändå aldrig färdig. Nödvändigheten i att ha sittfläsk och envishet och uthållighet bör inte underskattas och kan vara avgörande.

  5. Författaren som magiker

    av

    författarens tre roller

    Enligt författaren Nabokov, han som skrev Lolita, är författarens roll treenig. Hen är berättare, lärare och magiker. Bara de allra största kan förena alla tre egenskaper men den allra viktigaste är att kunna förtrolla läsaren. (Alltså magikerrollen.) Det här kanske man kan överföra till det gamla hederliga visdomsordet om att vad läsaren tänker är inte så viktigt som vad de känner. (Fast han tycker tvärtom i och för sig för ”lärdomen” står högre än berättelsen.) Okej då, det näst viktigaste är att ge läsaren en lärdom, en insikt till exempel genom ett tema eller ett moraliskt budskap. Men viktigast av allt är ge läsaren upplevelsen av att bli förd långt bort i fantasin till en annan verklighet, alltså förtrollad.

    ”To the storyteller we turn for entertainment, for mental excitement of the simplest kind, for emotional participation, for the pleasure of traveling in some remote region in space or time. A slightly different though not necessarily higher mind looks for the teacher in the writer. Propagandist, moralist, prophet — this is the rising sequence. We may go to the teacher not only for moral education but also for direct knowledge, for simple facts… Finally, and above all, a great writer is always a great enchanter.”

  6. Utveckla handlingen med filmdramaturgi

    av

    OLYMPUS DIGITAL CAMERA

    Det finns inga skrivarhandböcker om romanförfattande som handlar om hur man utvecklar handlingen, fördjupar karaktärerna och förbättrar dramaturgin. Det finns inte på engelska heller verkar det som. Jag brukar tipsa romanförfattaren om att istället läsa böcker i filmmanusdramaturgi. Robert McKees Story är en bok som är behjälplig när det gäller allt skrivande. Speciellt om du skriver en genre – eller underhållningsroman där strukturen är tajt och alla delar ska fylla en speciell funktion, som i ett pussel. Jag brukar hänvisa lektörsklienter som letar efter böcker som kan hjälpa dem skapa en stark dramatisk handling till dessa nedan. Iallafall de tre översta manuscoacherna har utmärkta workshops, artiklar och kurser på nätet. Läs dem!!

    • Story -Style, Structure, Substance, and the Principles of Screenwriting av Robert McKee
    • Writing screenplays that sell av Michael Haugue
    • Four screenplays av Syd Field
    • Your screenplay sucks av William M Akers
    • Into the woods How Stories Work and Why We Tell Them av John York

  7. Den produktiva pausen

    av

    paus

    Det är sak att inte ha lust att skriva eller känna noll inspiration. Det är en helt annan att inse att något inte fungerar i ens manus, eller att man har problem. Eller när man inte kommer vidare. Impulsen att snabbt skaka fram en lösning är stor, eller att känna frustration och hjälplöshet. Men det är nästan alltid bäst att göra tvärtom än att försöka slita fram en lösning. Släpp skrivandet, lämna skrivplatsen och gör något annat så brukar det hela lösa sig: formulera problemet för dig själv, och ditt undermedvetna börjar jobba och lär komma på lösningen åt dig när du sysslar med något helt annat. Det bästa man kan göra när man ställs inför ett problem med något i manuset är att Ta en paus, göra något annat, sova på saken, ta en promenad eller varför inte; ställ dig och diska. Låt tankarna gå. Plötsligt säger det pang och du har löst knuten i ditt manus eller kommit på en jäkligt bra lösning. Det är i pauserna när man vilar hjärnan som mycket av det problemlösande jobbet görs, utan att du märker det….

  8. Appar som hjälper dig i skrivandet

    av

    apparInternet är faktiskt inte bara av ondo när man ska skriva sin roman; här kan du botanisera bland appar som är användbara under skrivprocessen, allt från rena skrivprogram som iAWriter till anteckningsböcker på nätet som hjälper dig att hålla ordning på idéer och uppslag. Men även appar som förbättrar språket och uppmärksammar dig på upprepningar eller slarviga formuleringar. Kolla in Hemingway som analyserar din text och markerar passager med för många adverb och svårgenomträngliga meningar. Och Hemingway ger dig även förslag på synonymer. ”Appen Hemingway gör din text stark och tydlig.” Utlovas det. Mest intressant verkar ju helt klart Mindnode som skapar flödesscheman utifrån dina funderingar om intrigutveckling och möjliga bihandlingar: ”great for plotting and character mapping.” Att utveckla och kartlägga en komplex romanhandling på ett åskådligt sätt är ett helvetes jobb en av de stora utmaningarna författaren handskas med och här är väl alla hjälpmedel tillåtna.

  9. Använd den antagonistiska kraften

    av

    antagonisten

    Du har en idé, du har en handling, en intrig men vad är det som driver denna framåt? Känns det hela stillastående eller trögt kan det bero på att du inte gett din huvudperson tillräckligt med motstånd i form av en stark antagonist. Antagonisten är motorn i handlingen, det eller den som tvingar huvudpersonen att handla och som skapar konflikten i berättelsen. Utan Lord Voldemort hade Harry Potter bedrivit fridfulla studier på Hogwarts utan annan action i livet än nästa prov och stillsamma dejter med Hermione. Den antagonistiska kraften ger huvudpersonen utmaningar och skapar spänning. Det kan vara ett övernaturligt väsen, en jobbig familjemedlem, ett förtryckande samhällssystem men också något i huvudpersonen själv som förstör och sätter käppar i hjulet. Mitt bästa skrivråd är att om du inte riktigt får snurr på handlingen så koncentrera dig på att utforska och utveckla det i manuset  som ställer till problem, motstånd och konflikt nämligen den antagonistiska kraften.

    •  en antagonist måste inte vara ond. Huvudsaken är att hens motiv står i polaritet till huvudpersonens/protagonistens.
    • sträva efter att skapa förståelse för antagonistens mål och motivation. Antagonisten är själv övertygad om det förtjänstfulla med sitt eget beteende och att hen faktiskt gör rätt.
    •  var underförstådd i karaktärsskildringen. Ju mer sympatisk och attraktiv din antagonist verkar desto mer försåtlig är hens antagonistiska kraft och desto svårare att bekämpa och övervinna.

     

  10. Att skriva historiska romaner

    av

    skriva historisk roman

    Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Eller måste man hålla sig till den historiska verkligheten som den var? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här, apropå Wolf Hall. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta – det är en roman. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det här gäller alltså de historiska personer som faktiskt har funnits. Vad de gjorde när inte historieskrivarna som krönikerade deras levnad inte var närvarande kan du hitta på själv. Men när det gäller den historiska bakgrunden och kontexten de rör sig i och historiska fakta är det däremot viktigt att hålla sig till just fakta. Annars blir det fantasy.

    11. ← Föregående sida Nästa sida →