Trots att romance är den absolut största genren i USA är den fortfarande marginaliserad och betraktad över axeln hävdar denne skribent här. Och det beror på ren sexism! ”The typical excuse for that exclusion is genre, not gender.” Men genre och genus hänger ihop. Att romance är deklasserat i den litterära hierarkin beror på att den är ansedd som lättsinnig och oseriös – därför att kvinnor anses som lättsinniga och oseriösa och allmänt lägre stående skulle jag vilja påstå. Men det finns finlitteratur som är dålig och skriven efter en formula, precis som det finns underbart skriven romance som utforskar och förnyar mallen.
-
-
Den här killen hjälper dig att skriva boken
Internet är faktiskt inte bara av ondo när man ska skriva sin roman; här får du förslag på appar som är användbara under skrivprocessen. Som exempelvis appen Hemingway (se bilden) som analyserar din text och markerar passager med många adverb och svårgenomträngliga meningar. Och Hemingway ger dig även förslag på synonymer. Sedan finns förstås Self control och Write or die som formulerar ett hårt straff åt dig om du inte skriver det avsatta antalet tecken för dagen. Mest intressant verkar ju helt klart Mindnode som skapar flödesscheman utifrån dina funderingar om intrigutveckling och möjliga bihandlingar: ”great for plotting and character mapping.”
-
Konsten att läsa och skriva
Tio författare bland dem Kerstin Ekman, Linn Ullman och Richard Ford (ingen dålig blandning) berättar om varför läsning är viktigt och vad det betytt för dem och hur det kom sig att de började läsa från första början. (Och tyvärr har jag inte lärt mig hur man embeddar videoklipp på sidan…)
-
Sant om skrivandet
”Maybe the trick in teaching writing is really teaching people how to read—not just for story and sweep, although those factors are of paramount importance, but also to understand what language does to the reader on the level of the paragraph, the sentence, the word. How your choices as a writer ensure your reader’s experiences. The tactics and strategies employed by the writer are sometimes almost everything. I studied dance for a while as a kid, and I think learning to write is a lot like ballet training. Discipline, detail, sweat, repetition, the study of those who came before you.”
(Helen Schulman Fiction Coordinator, The Writing Program vid The New School i New York)
”Att lära sig skrivandets hantverk är ganska mycket som att lära sig dansa balett. Disciplin, noggrannhet, svett, repetition och att lära sig från de som redan gjort det.”
Disciplin, svett, repetition
Disciplin, svett, repetition
Disciplin, svett, repetition
-
Hjältinnor och antihjältinnor
Det är inte så att det saknats dåliga kvinnliga förebilder och badgirls inom fiktionens värld direkt, men oftast är de i polaritet till en mer sympatisk, ”god”, kvinnlig huvudperson som är där för läsaren att identifiera sig med. Det är inte bara i filmen Maleficent (om den onda fen i Törnrosa) som det är dags att vända på steken och följa handlingen ur antihjältinnans perspektiv utan nu sker det även i flera nya böcker som The lemon grove, och Eat your heart out av Zoe Pilger. Nu väntar vi bara på en rejält opräktig, disharmonisk och allmänt störig, rörig svensk romanantihjältinna som inte tar ansvar för något, vägrar att rätta sig i ledet och hellre partar än gör något bra av sitt liv.
”There’s enormous pressure on women to be a good girl – to be polite, accepted, pleasing, acquiescent, obedient,” says Pilger. // ” I wanted to write a female character who had the space to be free and didn’t feel she had to be good.”
-
Philippas väg
Philippa Gregory som skrivit en stor mängd historiska romaner, bland andra The white queen, berättar om sina dagliga vanor och skrivarrutiner och även om hur hon kom in på det här med att bli författare överhuvudtaget vilket var mer eller mindre en slump: ”And while I was waiting to go to interviews and whatnot, I wrote my first novel, and it was published and it became an international bestseller. So I thought, well, I’ll do this for a bit!” P G var doktorand i historia och skrev lite vid sidan om och resten av bokstavligen historia. Kanske finns det en lärdom här: istället för att slå sitt huvud blodigt i strävan efter att bli Författare så skriver mer som en lustfylld bisyssla eller hobby om just det man är intresserad av eller har som yrke och vips så har man en läst och älskad mångmiljonsäljare på sina händer.
-
Konsten att inte skriva en bestseller
Denne stackars wannabeförfattare har några goda råd för hur du ska lyckas bäst med att aldrig bli färdig med boken. Tyvärr tror jag det är många som vet alltför väl vad han menar. Efter att en berusande genialisk första mening hamnat på pappret så blir resten av skrivprocessen ett stillastående harvande som aldrig når slutet. Bland tipsen finns de här visdomsorden:
– prokrastinera
– försaka skrivarlyan för ständig ny research, gärna på lokal, gärna med en öl i närheten.
– skriv ut, läs, redigera och skriv om det du redan skrivit i all evighet utan att skriva på nytt.
– utveckla en fobisk rädsla för att bli refuserad.
– strunta i intrig och handling! (Det här senare ska jag utveckla i ett senare inlägg.)
-
Formula för en bestseller
Genom en knepig metod kallad statistisk stylometri har några forskare kommit på vad som utmärker en litterär bestseller eller dito filmmanus rent språkligt och resultatet stämmer rätt väl med de råd du skulle få från din anlitade skrivcoach eller lektör om att gestalta och inte beskriva. En stor andel beskrivande ord som adverb, adjektiv och ”utländska ord” (krångliga, främmande?) bidrar negativt till en boks försäljningssiffor. Framgångsrika/säljande texter hade också fler sammanbindande småord som ”och” och ”eller” och ”men”. Just de orden som binder ihop satser och förvandlar hackigt språk till något mer böljande, flytande och lättillgängligt skulle jag vilja påstå. Bestsellers har också fler kognitivt orienterade verb som ”kände igen”, ”kom ihåg” och färre action- eller känslomässigt laddade som ”grät”, ”älskade” och ”tog”.
-
Vad är feelgood?
Det här diskuterade jag med min kollega och fellow storydoktor Johanna Wistrand för ett tag sedan. Feelgood är lite svårt att ringa in, frågan är om det är en genre i sig egentligen – romanceförlaget Harlequin har exempelvis numera en underkategori kallad Harlequin Heartwarming med (antar man) mindre av ångande sex och fler promenader i fallande höstlöv, bortsprungna hundar som blir återfunna och hälsosamma familjerelationer. Värderingsmässigt och innehållsmässigt stämmer det bra med den typiska svenska veckotidningsnovellen som inbegriper inte bara kärlekspar utan alla familjemedlemmar, husdjur och helst mysiga miljöer som inger läsaren ett sorts eskapistiskt välbehag (dock utan att vara överdrivet exotiska, mer som hämtade ur något smakfull inredningsmagasin. ) Man kan nog också prata om mys, trevnad, en känsla av allt ordnar sig och att konflikterna inte berör livets mörkare sidor utan känns hanterliga och lagom tillspetsade för att också vara underhållande. Feelgood betyder dock absolut inte en avsaknad av problem – man ska vara lika noga med att intrigmässigt ge sina karaktärer hinder, utmaningar, äventyr och komplikationer för att sedan skapa den värmande känslan att allting allting löser sig och slutet alltid är gott. Då uppstår magisk feelgood.
-
Glöm inte grovjobbet
För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar
husetberättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
Och dina karaktärer måste förändras.”En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.
← Föregående sida
Nästa sida →