Träffande läsning om att hur man blir en författare som faktiskt… skriver. Skribenten anser att det handlar om mest två saker; att lyckas tysta den inre kritikern som hela tiden påpekar hur katastrofalt dåligt och pinsamt man skriver. Och att hitta sin författande röst, den man själv hade velat läsa. En ytterligare sak kan ju vara att man inser vad det är man ska skriva. Hur gärna man än hade velat är man inte menad att skriva episkt myllrande fresker över 1600talets Norrbotten i tre delar som vinner Augustpriset. Det man i själva verket gör bättre än någon annan är att skriva romantiska veckotidningsföljetongar eller tonårsböcker med vampyrtema och mycket sex, så är det bara.
-
-
Möt våren med mord och mysterier
Jag har ju en egen spalt om nyutkommen engelsk pocket varje månad i Blekinge Läns tidningar och har hittat härliga tips inför vårens deckarläsning här. Det är dels Kate Mosse fortsättning på Labyrint, Citadel heter den, om kvinnliga motståndskämpar i nazitidens Paris som vaktar ”en uråldrig hemlighet”. Min personliga favorit Mo Hayders nya Wolf, ”en bok som påminner om Funny Games” alltså filmen av Michael Hanneke. Mo Hayder kan för övrigt vara hårresande otäck. Men också Black eyed blond, en bok där en fiktiv hjälte i det här fallet privatdetektiven Philip Marlow får nytt liv långt efter att skaparen och författaren (Raymond Chandler) gått hädan. Och Hyde av en bok där handlingen skildras ur antagonistens perspektiv, Dr Hyde och inte Mr Jekyll alltså vilket alltid är ett roligt grepp förutom att även det är en bok med karaktärer som getts nytt liv i en ny författares händer. Och den här Bird box…
-
Det var en gång…
En stor del av att skriva historiska romaner handlar om att göra sin research, även om man sedan frångår eller fantiserar om eller spinner vidare på verkliga förhållanden – hittar på med andra ord. Jag pratade med en fantasyförfattare som var enormt noga med trovärdiga tekniska detaljer vad gällde utrustning, vapen och kläder för att förankra berättelsen och skapa realism – detta trots att han förlagt handlingen helt till en påhittad värld. Det är med andra ord genom ett noggrant förarbete angående hur det var som du förankrar din roman i historisk verklighet och skänker den trovärdighet. Annars blir det saga. Sociala och politiska och ekonomiska omständigheter när det begav sig måste stämma. Som romanförfattare är du dock fri att spekulera fritt i vad Kristina av Holstein Gottorp pysslade med på slottet när ingen såg på… Simona Ahrnstedt har skrivit mycket om nyttan och vikten av research.
-
Historiskt riktigt eller fiktivt?
Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Tänk om någon poppar upp som gubben i lådan och läxar upp en om att sådär var det inte alls hos Kristina av Holstein-Gottorp!! Och hur ska man använda sin research? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det är dock det här med research, som kommer i ett senare inlägg…
-
Råd till den unga genreförfattaren
Sarah B. Cooper som skrev på teveserien Arkiv X ger några goda råd ur boken Now write! Science fiction, fantasy and horror. Now writeserien är skrivarhandböcker med övningar konstruerade av verksamma författare. Sarah går igenom det här med vad det är som skrämmer oss i en väldigt överskådlig lista. I slutet av artikeln ger hon en konkret skrivövning i några steg. Gör den och du kanske har satt ihop ett synopsis eller utkast till en roman eller novell. Och hon tycker inte du som skriver ska vara rädd för att ”bleed your lead”. Jag antar att bleed your lead betyder att man ska utsätta sin protagonist för största möjliga påfrestning. Men också att ta en karaktär av daga snart efter inledningen är ett tips. Detta gör det uppenbart hur allvarlig situationen är, hur höga oddsen. Teveförfattare brukar veta vad som gäller när det handlar om dramaturgiska knep.
-
Några tips kan man alltid plocka upp
Alla gillar som sagt inte skrivarkurser men andra tycker det kan vara värdefullt och här delar några kända författare som också håller skrivarkurser med sig av sina tankar om skrivandet och konsten att lära ut det. Att vara sparsam med rutinmässig beskrivningar av olika fysiska gester och rörelser är ett bra tips, ”han ryckte på axlarna” – hur ofta rycker någon på axlarna egentligen? Och att man inte framkallar känslor hos läsaren genom att beskriva hur någon i texten känner utan genom att beskriva verkligheten. Så att läsaren känner. Men Jeanette Winterson har nästan bästa poängen: ”Jag skiter i vad som finns i ditt huvud. Finns det inte på manussidan så existerar det inte och språket är länken mellan dig och läsaren. Läsaren kan inte läsa dina tankar.” Om författaren måste beledsaga sin egen text med en slags förklarande innehållsförteckning eller guidning för att läsaren ska tillgodogöra sig innehållet är det inte bra. ”Okej vad som händer här är…. och jag tänkte så här… och här kommer han alltså tillbaka igen och har…”
-
Detta är inte chic lit
Ett bokomslag kan signalera så mycket, och mycket kritik har riktats mot hur även de mest seriösa romaner förses med champagneglas och stilettklackar bara för att de är skrivna av en kvinnlig författare. Läsaren gettoiseras när det femininiserade omslaget antas attrahera bara kvinnor och skrämma bort manliga läsare. Här analyseras omslaget till Lena Dunhams första bok Not that kind of girl och omslaget får beröm för att vara just rätt avvägt mellan det feminina och det grafiskt hårdkokta.
-
Låt doktorn titta på det
I Stockholm den 20-21 september på Södermalm kan man alltså inställa sig på Ann Ljungbergs Författarklinik om man själv som författare eller ens manus behöver rådgivning, ett stärkande piller eller en rejäl vitamininjektion. Författare och manus i alla genrer är välkomna. Talarlistan består av författarcoacher som Storydoktorerna Jenny Bäfving & Johanna Wistrand, förläggare, författare och agenter och andra författarcoacher. Anmäla sig kan man göra här hos Ann Ljungberg. Eventet kostar 1100 kronor.
-
Sagostunder
Om man vill fräscha upp bekantskapen med H C Andersens sagovärld kan man lyssna på P4 varje eftermiddag klockan 17.45. Det blir uppläsning av en ny saga varje vardag. Sagorna gör sig kanske ännu bättre när man blivit lite äldre. (Bilden ur Snödrottningen, vet inte vem illustratören är.) Eller läsa mer om projektet här.
”Flera av sagorna har svepts in i en ljudbild med 1800-talsdoft. Hästvagnars skrammel, Beethoven och Schubert understryker en snäll längesen-känsla, som om själva tiden var en saga, den också. Dörrar knirrar, spröd musik klingar och så småningom börjar jag se skuggan av H C själv i trappvrån.” (Margareta Sörenson ur Expressen.)
-
Svårt att få till det?
Vad gör en bra sexscen i böckernas värld och hur ska man skriva den? Varför finns det till och med en utmärkelse för just dåligt skriven sex (Bad Sex in Fiction Award ) och inte i något annat område. Visst impliceras med detta att det föreligger (!) en risk för att det ska kunna bli helt katastrofalt dåligt och helt fel just när det handlar om sex i litteraturen. På mycket nyttiga bloggen Smart bitches trashy books går en av romanceälskarna igenom tio sexscener hon älskar och varför, sexscener som inte är där bara för att reta sinnena utan visa på karaktärsutveckling och intimitet, där sexet är ”genomsyrat av känsla”. Satt i ett dynamiskt emotionellt sammanhang kan man kanske säga.
← Föregående sida
Nästa sida →