Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Planering vs. inspiration

    av

    inspiration

    Det här är ett ämne för en ständig debatt i skrivande kretsar. Ska man etsa ut en plan för handlingen i förväg och sedan följa den, eller ska man ta penna till papper och bara köra vilt? Enligt kreativitetsforskaren Macolm Gladwell så existerar inte ens inspiration – något jag tror de flesta inte håller med om. Det enda som finns är hårt arbete, struktur och sittfläsk. Jag tror en kombination är det bästa – de flesta som skrivit en längre historia eller varit djupt nergrottade i något projekt kanske har märkt att hugskotten, de briljanta idéerna och magin uppstår när man arbetat hårt med att lägga de där ramarna. Lägg lite krut på planeringen, synopsis och fuska inte med det svåra förarbetet med att konstruera intrigen så kan du skörda senare i processen. Plötsligt uppstår samband, viktiga teman utspinner sig och saker bara kommer till en och man fattar inte varifrån. Kreativitetens och inspirationens musa är svårflirtad men hon belönar den som gör grovarbetet.

  2. Konsten att läsa och skriva

    av

    läsa

    Nyheten om att färre vill läsa men alla vill skriva väcker ambivalens. Det brukar märkas isande tydligt om författaren vars manus man lektörsläser faktiskt läser böcker själv eller inte. Kanske inte på förmågan att utveckla handlingen, men på språkhanteringen. Det är som Stephen King säger; läser man inte böcker har man inte redskapen för att skriva böcker. En positiv faktor i sammanhanget verkar dock vara att böcker numera finns att ladda ner och lyssna på, tillgängligheten har ökat. (Och som det antyds i artikeln, skrivandet verkar på väg att bli något av en ny svensk folkrörelse, vilket inte är det sämsta.) Här kan man läsa författaren Kurt Vonneguts suveräna skrivråd, kanske mest om att skriva novell men verkligen användbara. Samma sida innehåller dessutom länkar till en skattkammare av goda råd om skrivande.

    Tänk på att

    – alla karaktärer måste vilja något, om så bara ha ett glas vatten

    – skriv aldrig för hela världen utan med en speciell läsare i åtanke

    – var en sadist mot din huvudkaraktär och ge hen massor av utmaningar och motstånd så vi ser vad hen går för

    – varje mening ska antingen berätta något om en karaktär eller föra handlingen framåt. Stryk resten.

    – inled så nära slutet som möjligt…

     

  3. Några saker att tänka på

    av

    bläckhorn

    …för skrivande personer av båda könen. Det här är skrivet med tanke just på kvinnor som skriver men med ganska lång erfarenhet från lektörs- och coachingarbete kan jag säga att män är lika i stort behov av ramar, stöd och support från omvärlden som kvinnor. Eller rättare sagt; även mäns skrivande riskerar att av närmsta omgivningen (läs partner, föräldrar, släkt och vänner och kollegor) betraktas med samma skepsis, klentrogenhet, misstänksamhet, osynliggörande, ifrågasättande, förminskande och avfärdande som kvinnors dito. Eller bara totalt ointresse. Eller förlöjligande. Då kan det vara bra att hala upp den här listan och hämta moralisk kraft från:

    – berättande inte om ditt skrivande för ovanstående personer, alltså sådana som uppvisar en negativ attityd mot att du försöker skriva en bok

    – skäms aldrig för din genre. Alla har rätt att ge sig hän åt det skrivande de själv vill, varesig det är erotic romance, paranormala vampyrer, sci fi eller rafflande läkemedelthrillers i internationell miljö

    – se till att du ger dig tid för skrivande (extra viktigt för kvinnor som mindre självklart än män sätter sina egna behov först)

    – förvänta dig inte att just närstående (familj, vänner) ska vara dina största supporters. Det är inte säkert att just de ser författaren i dig och bli inte sårad av det

    – se andra författare som din familj, inte som fiender eller konkurrenter. En familj som är där för att ge inspiration, tips, feedback och stöd

    – be aldrig om ursäkt för att du läser. Man kan inte bli författare utan att läsa

    (Många av de här råden känner jag faktiskt igen från deckarförfattaren Åsa Larssons föreläsning på Författarkliniken)

  4. Vi väntar på din första bok

    av

    bok

    Man kan inte få tillräckligt med goda råd om hur man får ihop sin första roman och dessa har jag snott skamlöst här. Råden går bland annat ut på att:

    – fundera på vilken din berättelse egentligen är? Testa din intrig genom att beskriva den med tre meningar. Att få ihop en roman handlar inte om att ge sig hän åt språkliga stilövningar utan att veta vad det hela egentligen handlar om.

    ”No matter how great it looks on the page, if it doesn’t move the story, leave it out.”

    – Lär dig hantverket för att kunna hantera själva skrivprocessen; gestaltning, dialog, olika berättarperspektiv. Kanske verkar som en självklarhet men alla förstår inte att teknik och hantverk är där för att förmedla det du vill till läsaren.

    ”Beskriv något på ett sätt att en blind person kan se det framför sig när du läser texten högt. ”

    – gör dina läsare delaktiga genom att få dem att förstå bokens inre logik och sammanhang. Hur skulle vi kunna tro på att greven av Monte Christo lyckas fly från fängelset på ön If, om inte författaren gett en övertygande bild om att det faktiskt är möjligt.

    ”Write not only what you know, but what your readers know.”’

    – läs jättemycket, läs bra författare. Lär dig genom att försöka skriva likadant bara för att se hur de gjort.

  5. Musik att skriva till

    av

     

    vertigo

    Många använder musik som stämningsskapare och bakgrund under skrivprocessen. Det är ett effektivt sätt att skapa suggestion och en avskild värld med ”ljudväggar” där du kan vara ifred med ditt skapande. Vilken musik skulle du föreslå som bra att skriva till och varför just den? Själv tenderar jag att lyssna på just musik från film och teveserier, ofta finns stämningen inbyggd i musiken och påverkar känslorna starkt. Och ska man skriva något olycksbådande dramatiskt finns väl inget bättre än…

  6. Född författare

    av

    författarfamilj

    Det bästa man kan göra om man vill bli författare är att ha en förälder som är författare… En rysk/amerikansk studie har nämligen visat att barn till författare skriver lite bättre historier baserat på variabler som originalitet och intrigutveckling vilket tydligen antas bevisa en visst genetisk påverkan. Men av alla nya författarskap och nya titlar de senaste åren kan man förvänta sig en uppväxande generation av ivriga miniförfattare som redan är på G med pennan (datorn) i högsta hugg. (På bilden Evelyn Waugh som skrev Brideshead revisited och hans familj där både en son och sondotter blev författare.)

  7. Härligt med farligt

    av

    anna karenina

    Äldre tiders författare hade det inte lätt. De tvingades vara oerhört tillbakahållna när det gällde skildringar av kärlek och sex, även när de skrev rena kärleksromaner. Till och med i klassiker där den stora passionen bultar bakom hårt åtdragna korsetter hade de bokstavligen trånga ramar att röra sig inom. Forna tiders krav på sedlighet var som en sorts censur som måste ha känts frustrerande i olika bemärkelser. Här kan man läsa en rolig genomgång hur sådana som Jane Austen, Tolstoj och Charlotte Brontë kunnat tänkas skriva kärleksscener om de fått möjligheten. Eller, är det kanske ganska välgörande att de aldrig fick ”gå dit”, som vi vet är det svårt att skriva om sex och vem vet vad Dostojevskij hade hittat på om han bara fått chansen…

  8. Det magiska ögonblicket

    av

    inspiration

    I On writing skriver Stephen King ganska mycket om den smått metafysiska aspekten med fruktbara bokidéer. De där som inte behöver stötas och blötas fram utan plötsligt är uppenbarade för en, oftast när man gör något helt annat än att fundera på fruktbara bokidéer, typ diskar. Han berättar själv här om hur två till synes separata omständigheter tillsammans plötsligt bildade den där korta med starka kedjan av incitament för en stark handling, i det här fallet debuten Carrie. Men även hur den stora inspirationsguden verkade gilla hans idé genom att fortsätta konfrontera honom med saker som blev delar i handlingen, som det enorma krucifixet hemma hos en av de mobbade tjejerna som blev förebild för Carrie. En bra bokidé har den egenskapen av att man tycker att man kan använda allt man ser, berättelsen suger in det ”som ett svart hål” som författaren Marie Hermansson uttryckt det.

  9. Råd till den blyga författaren

    av

    blyg författare

    Du har skrivit klart manus, kanske till och med fått förlagskontrakt. I något skede måste du som författare axla rollen på ett mer offentligt, synligt sätt för att sälja den. Antingen som egenutgivare eller som ett led i en marknadsföringsplan du och ditt förlag gjort upp. Dels finns tips om hur du gör reklam för din bok, men frågan är om det inte är bättre att ta del av Susan Cains råd om hur man övervinner rädslan för att ställa sig i strålkastarnas sken. Som en av kommentarerna lyder ”Jag är en ny författare som konstant brottas med rädsla och självtvivel och ska spara den här artikeln.”

    Just det – hur ska man komma över tvivlet och osäkerheten inför att man egentligen har något att komma med? Introvertexperten Cain kommer med en massa bra råd som jag varmt rekommenderar som författarcoach. Ett av de bästa är att använda sociala media som ett sätt att uttrycka sig, inte marknadsföra sig. Texter i rent marknadsföringssyfte; ”Du måste bara läsa min bok för den är så otroligt bra…” kan få en att känna sig som en simpel dammsugarförsäljare medan texter som berättar en historia är mer av ett kreativt projekt samtidigt som de uttrycker vem du är: ”Jag skrev den här boken efter att ha hittat några gamla brev i en låda på min farmors vind…”

  10. Erkänn din inre författare

    av

    gåspenna

    Träffande läsning om att hur man blir en författare som faktiskt… skriver. Skribenten anser att det handlar om mest två saker; att lyckas tysta den inre kritikern som hela tiden påpekar hur katastrofalt dåligt och pinsamt man skriver. Och att hitta sin författande röst, den man själv hade velat läsa. En ytterligare sak kan ju vara att man inser vad det är man ska skriva. Hur gärna man än hade velat är man inte menad att skriva episkt myllrande fresker över 1600talets Norrbotten i tre delar som vinner Augustpriset. Det man i själva verket gör bättre än någon annan är att skriva romantiska veckotidningsföljetongar eller tonårsböcker med vampyrtema och mycket sex, så är det bara.

    11. ← Föregående sida Nästa sida →