Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Konsten att inte skriva en bestseller

    av

    penna

    Denne stackars wannabeförfattare har några goda råd för hur du ska lyckas bäst med att aldrig bli färdig med boken. Tyvärr tror jag det är många som vet alltför väl vad han menar. Efter att en berusande genialisk första mening hamnat på pappret så blir resten av skrivprocessen ett stillastående harvande som aldrig når slutet. Bland tipsen finns de här visdomsorden:

    – prokrastinera

    – försaka skrivarlyan för ständig ny research, gärna på lokal, gärna med en öl i närheten.

    – skriv ut, läs, redigera och skriv om det du redan skrivit i all evighet utan att skriva på nytt.

    – utveckla en fobisk rädsla för att bli refuserad.

    – strunta i intrig och handling! (Det här senare ska jag utveckla i ett senare inlägg.)

  2. Glöm inte grovjobbet

    av

    skrivmaskin

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar huset berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  3. Den antagonistiska kraften

    av

    Darth vader antagonist

    Du har en idé, du har en handling, en intrig men vad är det som driver denna framåt? Känns det hela stillastående eller trögt kan det bero på att du inte gett din huvudperson tillräckligt med motstånd i form av en stark antagonist. Antagonisten är motorn i handlingen, det eller den som tvingar huvudpersonen att handla och som skapar konflikten i berättelsen. Den antagonistiska kraften ger huvudpersonen utmaningar och skapar spänning. Det kan vara ett övernaturligt väsen, ett förtryckande samhällssystem men också något i huvudpersonen själv som förstör och sätter käppar i hjulet. Mitt bästa skrivråd för januari 2014 är att om du inte riktigt får snurr på handlingen så koncentrera dig på att utforska och utveckla det i manuset  som ställer till problem, motstånd och konflikt nämligen den antagonistiska kraften. Och lyssna på det här intressanta programmet om olika antagonister som Medea, Richard den III  och kanske sist men inte minst den diaboliska Sable Colby från tevesåpan Dynastin... Nä, men allvarligt talat:

    – en antagonist måste inte vara ond. Huvudsaken är att hens motiv står i polaritet till huvudpersonens/protagonistens.

    – sträva efter att skapa förståelse för antagonistens mål och motivation. Antagonisten är själv övertygad om det förtjänstfulla med sitt eget beteende och att hen faktiskt gör rätt.

    – var underförstådd i karaktärsskildringen. Ju mer sympatisk och attraktiv din antagonist verkar desto mer försåtlig är hens antagonistiska kraft och desto svårare att bekämpa och övervinna.

  4. Att skapa en stark berättelse

    av

    story

    Många upplever att det svåraste med att skriva en roman är just att hitta en stark engagerande story.  Många som läser romaner upptäcker att de är händelslösa, statiska och saknar en bärande berättelse. Och att lära sig utveckla handling och intrig är som manusgurun Robert McKee uttrycker det ”ett hantverk, en konstform, och en teknik”. Som lektör märker jag att min utbildning i manusförfattande för film och teve är är ovärderlig när det gäller att analysera struktur och handling i inkommande manus. Att kika på olika handböcker i filmmanusförfattande kan därför vara en bra idé för dig som romanförfattare, och varför inte börja med Robert McKees ”Story; Style, structure, substance and the principles of screenwriting. ”

  5. Romankurs med inriktning mot veckotidningar

    av

    Veckotidningsromaner

    Kursen är upplagd med det konkreta syftet att skriva färdigt en roman eller följetong som du kan sälja till en svensk veckotidning.  Efterfrågan på svenska originalmanus för veckotidningsmarknaden är stor. Men den är också för dig som vill skriva en bred och lättsam underhållningsroman med kärlek och spänning som ingredienser. Du lär dig att utveckla handling och intrig, om cliffhangers, om att skapa karaktärer som är igenkännliga utan att vara stereotypa och allt om hur du får till ett effektivt berättande med flöde och läsvänlighet. Kick off pris inför höstterminen 3800 kronor inklusive moms för 10 lektioner (distanskurs).

  6. ”The plots are robust!”

    av

    Judith Hawley, professor i engelska vid University of London har intressanta synpunkter i en artikel här, om “The values of Jane Austen”.

    Ms Hawley verkar tycka att de senaste årens tvbearbetningar av Austen har bortsett från hur böckerna speglar den tidens moraliska koder och värderingar och därmed har intrigerna urholkats. Tvserierna och filmerna blir lätt mer av kostymdramer där man enbart kränger romanserna och kärleksstoryn. Det blir “tjejer i muslinklänningar som mentalt har leggings på sig” och alltså uppför sig och tänker ungefär som moderna kvinnor. Man har tagit Emma hur hennes historiska, sociala, georgianska sammanhang med dess uppförandekoder och värderingar och försöker omvänt göra en vanlig ung tjej (inklusive leggings) av “a Regency heroine”. Allt för att göra historierna så tillgängliga för en ung modern publik. Något går förlorat i processen tycker Hawley:

    “Her heroines are concerned about money but not about instant gratification; they’re independent minded but work within codes of politeness, gentility and deference which are largely alien to modern sensibilities. If you ignore the social relations that pertained in Austen’s day, then some of the behaviour and plot will not make sense.” (Min kursivering.) Hawkins tycker dock att böckerna är i högsta grad bearbetningsbara. Intrigerna håller – the plots are robust – och man ska inte behandla Austen som ett museeföremål. Äsch läs artikeln ur the Daily Telegraph istället. Det är intressant iallafall, det här med hur “dammig” man ska vara när man skriver historiska romaner, hur trogen den tidens seder och bruk, och hur en uppdatering ska ske så att det inte blir Emma in leggings…

  7. Blanda och ge

    av

    Mitt råd till alla aspirerande veckotidningsförfattare är: om man fastnar i en intrig och inte vet hur man ska utveckla den så dra in en intrigtråd från en annan novell, kanske till och med en du aldrig fick sålt eller som inte blev riktigt färdig. En halv novellintrig där och en där kan tillsammans blir den magiska kombinationen. Man behöver också oftast två handlingstrådar eller teman att utveckla och det bästa är förstås om du får ihop dem på slutet. Sedan är jag väldigt förtjust i att leta inspiration i bilder. Man kan till exempel låta sig bli inspirerad av galleriet av gamla Mills & Booneomslag. (Mills & Boone är det engelska förlaget som publicerat romance-böcker á la Harlequin nu i hundra år.)

    8. ← Föregående sida