Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. De små, små detaljerna

    av

    karaktär

    När det gäller karaktärsskildring så är följande råd både vettiga och här verkar alla vi författarcoacher rörande överens. Försök fånga dina karaktärer på ett så visuellt sätt som möjligt, för att sätta en bild i läsarens huvud. Ta fram det där som berättar något, det unika och speciella med just din karaktär. Att beskriva en ny karaktär, även om hen bara förekommer vid något eller några tillfällen i handlingen med för generiska eller allmänna termer blir för just allmänt. Att någon är ”övre medellängd med brunt hår” kan gälla en stor del av befolkningen på norra halvklotet och säger egentligen inte så mycket. Här tycker jag manusgurun Michael Hague har ett bra exempel i en beskrivning manusförfattaren till filmen Little miss Sunshine gör av huvudpersonen; karaktären introduceras med detaljer som fångar kan man säga hennes ”själ”, eller motsägelsefullheten i vad hon är och vad hon drömmer om och längtar efter som är ett tema i hela filmen.

    ”Hon är stor för sin ålder och ganska mullig. Hon har frissigt hår och stora glasögon och är försjunken i en skönhetstävling på teve. Hon tar fjärrkontrollen och fryser bilden, lyfter ena handen och härmar lite frånvarande den viftande Miss America. Sedan spolar hon tillbaka och börjar titta omigen.”

  2. Lektörsläsning av manus på engelska

    av

    manusläsning

    Bokbranschen blir mer och mer internationaliserad och andelen manus som säljs direkt till andra länder utan att gå omvägen via Sverige kommer förmodligen att öka. Genom att skriva på engelska från början eller låta översätta manuset har du en betydligt större marknad för det. Vill du låta ge ditt engelska manus en lektörsläsning så vänd dig till mig, jag har erfarenhet och goda referenser. Du kanske är en svensk författare som vill nå utanför den svenska marknaden och har skrivit på engelska eller låtit översätta manuset, eller så är du en författare som kanske in har svenska som modersmål och valt att skriva på engelska istället.

  3. De tio första sidorna

    av

    bok

    Det finns en utbredd fascination inför vikten av de första sidorna. Det är genom de du fångar läsaren, kopplar greppet och imponerar med din personliga stilistiska förmåga och unika berättarröst. Ja det är mycket som ska grejas på de första sidorna och visst ligger det mycket i det där. Samtidigt tror jag många missar att det är under de första tio – eller däromkring – sidorna du ska få läsaren att förstå vad handlar den här boken om. Vilken är den huvudsakliga dramatiska konflikten? Satsa på att etablera det och dra in läsaren genom att formulera vad bokens handing går ut på, var fokuset i dramat ligger, vilke konflikten är. Det inkluderar att vara tydlig med vilken genre du skriver i. Vilka är spelreglerna här, vilken är världen som läsaren ska sätta sig in i, vilken är den outsagda överenskommelsen mellan läsare och författare om vad som kommer att gälla? Det funkar inte att förleda dem tro att detta är en chicklittartad relationsroman om du hundra sidor framåt tänker introducera ett paranormalt fantaysinslag. Det övernaturliga måste (i så fall) etableras redan från början. Eller om du har en idé till en fantasy där fantaysinslaget finns där men det hela sedan övergår till en fullt reguljär deckare där övernaturligheten egentligen inte behövs.

  4. Tolv minuter av stark dramaturgi

    av

    dramaturgi

    Det här klippet var inte tänkt som en illustration av dramaturgi; det börjar som en konstinstallation, en kvinna ska filma sig själv när hon hänger upp och ner i en snara…. Hon försöker ta sig ur snaran och resten får ni titta på själva…. Man kan dock konstatera att det som händer är exempel på dramatisk handling eller konflikt. Installationen i sig är vacker och ganska ointressant så länge hon bara hänger där. Det händer inget, det är stillastående. Det är inte förrän det börjar gå åt helvete och hon inte kan ta sig loss som det bli roligt (tyvärr, det är roligt) och det händer något. Då plötsligt har vi konflikt (hon försöker ta sig loss utan att lyckas), och hinder (trädet, snaran). Huvudpersonens desperation och underläge förstärker dramatiken; hon är naken, hon är ensam och hon är fast i ett träd. Det är när något börjar gå illa, sedan riktigt illa och sedan rent katastrofalt som det blir intressant, och engagerande, man kanske kan säga fångande. (P. S Det hela fick ett lyckligt slut.)

  5. Att skriva tillsammans

    av

    skrivardagbok

    För många är det här en lockande utmaning. Tanken på att skriva en bok utan att behöva slita med allting själv, tvingas isolera sig för att få lugn och ro och sedan genomgå den ganska krävande marknadsförings- och säljprocessen helt på egen hand gör att många nog fantiserar om att vara två, eller flera (så att säga.) Att ha en arbetskamrat, ett bollplank, någon att skapa med. Roslund & Hellström, Emma Wall och inte minst Lars Kepler är exempel på lyckade skrivarduos. Det kanske är bra att båda författare så att säga lyckats tidigare och har en klar, etablerad identitet som författare. Man behöver inte bevisa sig, man kan jobba hantverkmässigt och kompromissa. Man är trygg nog att kunna överge en (älsklings)idé som inte funkar och man är först och främst arbetskamrater och kollegor.

    Några förslag om man funderar på att skriva en bok ihop

    • Börja med karaktärerna
    • Dela upp karaktärerna så att var och en har ”sina”, typ en tre – fyra var
    • Gör en grundläggande plan för handlingen som båda håller sig till
    • Enas om ett kortare treatment (sammanfattning) inför varje kapitel
    • Dela upp skrivandet så att man skriver varsitt kapitel
    • Försök att se till projektet bästa i första hand och var beredd att döda många darlings

  6. Handlingen leder framåt (mot målet)

    av

    handlingens mål

    Att skriva en hel roman kan vara ett förskräckande scenario. Men jag tycker faktiskt att man får bra tips här. Man behöver en enkel bild i huvudet för det som ska skapas tror jag eftersom det är lätt att stoffet och materialet tar över, det börjar spreta och ta olika sidospår och man vet inte vad man håller på med. Här liknas handlingen vid ett sökande efter något, eller en resa mot något. Tänk på handlingen som en pil som fyras iväg, det ska röra sig mot något. Det behövs något som driver det hela, sätter igång berättelsen och förflyttar sig framåt. Hela tiden, scen för scen, kapitel för kapitel. För att få ihop en röd tråd eller en intrig behöver du:

    • En protagonist (eller flera) som vill något
    • Hinder på vägen som leder vidare
    • Miljö/arena för handlingen
    • Upplösning eller resolution av problemen

  7. Stor succé för egenutgiven sagobok

    av

    barnbok

    Alltså jag har läst om denna bok både här och där och först nu förstått att författaren bakom, Carl-Johan Forssén Ehrlin är en svensk tidigare ej publicerad författare som använde sin bakgrund som beteendevetare för att skriva en pedagogisk och mycket effektfull bok för att få små barn att somna. ”Kaninen som så gärna ville somna”. Den toppar bästsäljarlistor världen över. Författaren för att citera DN ”har blivit bombarderad: förlag, agenter, översättare.”

    Det fantastiska i sammanhanget är kanske inte bokens tillkomst i sig utan hur den nått ut till en sådan enorm läsekrets, en egenutgivares våta dröm om någon. Forssén Ehrlin beskriver hur han ”körde lite marknadsföring i England, och det lossnade där. Plötsligt gick den upp på bästsäljarlistan. Nationella tidningar har börjat skriva om den, det ringer reportrar från utlandet – nu på förmiddagen var det ett tv-team från amerikanska NBC News här i huset i Huskvarna och gjorde ett reportage! Allt gick på några dagar.”

    Han har alltså gett ut boken själv, använt sig av sociala media och sedan har det spridit sig genom mun till munmetoden… Och han lät själv översätta den iallafall till engelska ganska snabbt om jag förstår det rätt. Ett ämne som ligger varmt och hjärtat hos många läsare kombinerat med sociala medias explosiva kraft med andra ord.

  8. Onyttan med skrivråd

    av

    redaktörsläsning

    Fantasyförfattaren Ursula le Guin svarar på blivande författares frågor i en skrivskola/workshop online. Hon svarar på frågor som ”hur bli det bra??”

    Svaret går i princip ut på att man gör bäst i att inte lyssna på olika typer av skrivråd (till exempel sådana man får här hos mig…). ”Det finns inget recept”. Eller om man modifierar det; även om du skriver enligt receptet så blir det inte nödvändigtvis bra. Det bästa är att läsa mycket och sedan skriva på, även om det är dåligt. Det är förstås bra att ha bra ingredienser som en god prosa och fascinerande karaktärer men det handlar ändå alltid om hur man sätter ihop dem. Och även om du har ganska förutsägbara karaktärer – finns det rytm, övertygande situationer, en bra idé som driver det hela, och leder det till en konklusion i slutet så kan du ha något bra på gång.

  9. Motsatsernas möte

    av

    rödluvan och vargen

    Här talar John Yorke som skrivit Into the woods a five act journey into story om vad som utmärker alla berättelser. Grundstenarna är ganska lika, oavsett om det handlar om ett såpaavsnitt eller en Shakespearpjäs. Han beskriver det som två motsatser som konfronterar varandra och under handlingens gång byter plats. Eller sammansmälter, lär sig av varandra. Man får se skogen som en metafor för handlingen. Det här låter enkelt men det är det faktiskt inte. Men man förstår under hans prat. Tänk protagonist – antagonist (den som är hindret för huvudpersonens önskan.) Eller helt enkelt Rödluvan som i mitten av skogen möter sin största utmaning; vargen.