Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Stor succé för egenutgiven sagobok

    av

    barnbok

    Alltså jag har läst om denna bok både här och där och först nu förstått att författaren bakom, Carl-Johan Forssén Ehrlin är en svensk tidigare ej publicerad författare som använde sin bakgrund som beteendevetare för att skriva en pedagogisk och mycket effektfull bok för att få små barn att somna. ”Kaninen som så gärna ville somna”. Den toppar bästsäljarlistor världen över. Författaren för att citera DN ”har blivit bombarderad: förlag, agenter, översättare.”

    Det fantastiska i sammanhanget är kanske inte bokens tillkomst i sig utan hur den nått ut till en sådan enorm läsekrets, en egenutgivares våta dröm om någon. Forssén Ehrlin beskriver hur han ”körde lite marknadsföring i England, och det lossnade där. Plötsligt gick den upp på bästsäljarlistan. Nationella tidningar har börjat skriva om den, det ringer reportrar från utlandet – nu på förmiddagen var det ett tv-team från amerikanska NBC News här i huset i Huskvarna och gjorde ett reportage! Allt gick på några dagar.”

    Han har alltså gett ut boken själv, använt sig av sociala media och sedan har det spridit sig genom mun till munmetoden… Och han lät själv översätta den iallafall till engelska ganska snabbt om jag förstår det rätt. Ett ämne som ligger varmt och hjärtat hos många läsare kombinerat med sociala medias explosiva kraft med andra ord.

  2. Drömyrke: Författare!

    av

    författare II

    Alltså detta är ju ändå ganska fascinerande; iallafall på brittiska öarna utnämns författare till drömyrket nr 1. Hela 60 % av de tillfrågade vill bli författare allra mest av alla yrken, detta trots att författaren Sebastian Faulks beskriver det som en tillvaro där han “bara sitter och stirrar på en blank ruta och försöker att inte bli sinnessjuk”. James Joyce utnämner skrivandet till en ren tortyrprocess. Men det måste finnas en stark lockelse i att få sitta i fred och vara herre/härskarinna över sin egen värld. Och att vara kreativ och skapa är ju alltid hälsobefrämjande. (Bara fem % vill bli gruvarbetare eller P-vakt kan ju tilläggas…)

  3. Varje karaktär är en historia

    av

    miss haversham

    Ni som var med på Anne Ljungbergs Författarklinik minns att vi diskuterade det här på Storydoktors workshop om intrig och karaktär. Att alla karaktärer ska ha en vilja, en drivkraft – annars har de ingen funktion i handlingen och kan lika gärna strykas. Självklart blir det dock svårt att ge minsta lilla receptionist/polisassistent/dagisfröken en egen liten historia. Måste alla karaktärer ha en egen drivkraft frågade någon i publiken. Det är svårt att göra en avvägning mellan karaktärer och de som egentligen bara är namn. Men namn med lite mer att göra ska ha en egen historia. För många namn som bara cirkulerar runt utan en vidhängande konflikt eller roll skapar bara problem för läsaren och blir svåra att hålla reda på. Då är det bättre att baka ihop och stryka ner. Sedan kan man förstås göra som Charles Dickens och brodera ut varenda bikaraktär till små men oförglömliga berättelser i sig. (I Dickens värld är f ö namnet på karaktären en liten berättelse i sig.) Ovan Miss Havisham ur Lysande utsikter.