Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Så gläder du en förlagsredaktör

    av

    redaktörsläsning

    Alla förläggare hoppas på att nästa manus ska vara fabulöst och fantastiskt. Här, tack vare Huffpost Books, ger proffsen, branschfolket, agenter, förläggare och redaktörer, sin syn på vad som gör ett manus fabulöst. Det handlar om bland annat följande:

    –          Är dina karaktärer själva djupt engagerade och insyltade i handlingen? Läsarna kan inte bry sig om vad som händer, om inte karaktärerna själva gör det. Vad står på spel för dem?

    –          Skriv det du själv vill läsa, berättelsen som mest engagerar dig; man kan inte skriva något utifrån strategiska skäl typ för att det är inne med fantasy, då känns det inte autentiskt för läsaren

    –          Utarbeta en stark intrig och idé för ditt manus innan du sätter igång med skrivandet. En outline eller synopsis gör att du arbetar igenom problem som uppstår i handlingens konstruktion och med berättandet, innan du börjar skriva. Då blir du också varse om intrigen är tillräckligt starkt för att driva ett helt manus.

    –            Lär dig om hur förlagsvärlden fungerar, vilka som skulle kunna tänkas ta emot ditt manus och som ger ut liknande titlar, var strategisk och sätt dig in i branschen innan du skickar ut något.

  2. …i en nermörk skog jag mig befann

    av

    into-the-woods-a-five-act-journey-into-story

    Jag kan knappt uttrycka hur spännande jag tycker omslaget till den här boken är. (Boken är skriven av teveproducenten John Yorke och heter Into the woods, a five act journey into story.) Det uttrycker exakt vad det handlar om när man står inför att skriva ett manus. Man ger sig in i något helt okänt… man riskerar att fastna och gå vilse under vandringen… kommer man överhuvudtaget ut på andra sidan? Vad har man med sig när man kommer ut, och hur har man förändrats? Kommer man överhuvudtaget att komma ut på andra sidan? ”Är du igenom??” som Sara Lidman frågade Elisabeth Rynell när denna hade lagt sista handen vid sin roman Till Mervas. Är du igenom??

  3. Historiskt riktigt eller fiktivt?

    av

    the white queen

    Att skriva historiska romaner ställer specifika krav, och som författare kan man känna tveksamhet inför att skriva om historiska gestalter och miljöer vad gäller hur mycket man får hitta på. Tänk om någon poppar upp som gubben i lådan och läxar upp en om att sådär var det inte alls hos Kristina av Holstein-Gottorp!! Och hur ska man använda sin research? Detta och liknande frågor kan man läsa om utförligt här. Men svaret är ändå att man som romanförfattare har i princip fria händer att låta fantasin flyga när man väl förklarat för läsaren att ens manus är baserat på verkliga eller historiska händelser utan att vara fakta. ”Du är romanförfattare inte historielärare och ditt jobb är att få ihop en underhållande historia inte utbilda läsarna.” Det är dock det här med research, som kommer i ett senare inlägg…

  4. Kvinnlig framtid

    av

    sci fi

    Sci fi och fantasy är genrer som fört en ganska tynande tillvaro i Sverige men som sedan några år fått en sorts återfödelse och på olika sätt har den fått kvinnliga förtecken. Jag för min del tycker att både inom litteratur och teve & film så är dessa ytterst kvinno-vänliga genrer, nyskapande och med plats för normbrytande, okonventionella hjältinnor. Det kanske är talande att en av få svenska tvättäkta sciencefictionromaner är skriven av en normbrytande kvinna (Kallocain av Karin Boye). Den här trenden märks på de manus jag läser som lektör också. Om man vill läsa in sig på genren kan man uppdatera sig genom denna välgjorda lista, eller kolla in Washington Posts månatliga kolumn om nyskriven sci fi och fantasy.

  5. …men glöm inte att spara en remsa

    av

    trasmatta

    Denna kan du väva in i ett annat manus. Även i övergivna manus kan det finnas idéer och scener som går att använda i ett annat sammanhang. Och kanske finns det även karaktärer som överlever och gör sig bättre i en annan historia. Man bör också använda det misslyckade skrivprojektet för att utvärdera vad som gick fel och undvika göra om samma misstag. Detta motarbetar dessutom lite av känslan att man slösat bort tid på ett ofullbordat projekt. Detta kan man läsa om i den här utmärkta skrivbloggen.

  6. Dags att slänga in handduken?

    av

    skrivbord

    Det här dilemmat i en författares liv talas det sällan om, men man kan läsa om det här – när är det är dags att lägga ner ett projekt? Beslutet att överge ett ofärdigt manus, radera filen, slänga det i papperskorgen och börja fokusera på något annat kan bero på lite olika saker. För att det  hela inte går att utveckla mer, eller för att man inser att någon annan skrivit samma sak eller lite mer otippat som Iain Rankin berättar; efter att ha skrivit ett ovanligt fylligt synopsis kände han att han fått ur sig det han ville och hade inte längre lust att skriva själva boken.

    7. ← Föregående sida