Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. …i en nermörk skog jag mig befann

    av

    into-the-woods-a-five-act-journey-into-story

    Jag kan knappt uttrycka hur spännande jag tycker omslaget till den här boken är. (Boken är skriven av teveproducenten John Yorke och heter Into the woods, a five act journey into story.) Det uttrycker exakt vad det handlar om när man står inför att skriva ett manus. Man ger sig in i något helt okänt… man riskerar att fastna och gå vilse under vandringen… kommer man överhuvudtaget ut på andra sidan? Vad har man med sig när man kommer ut, och hur har man förändrats? Kommer man överhuvudtaget att komma ut på andra sidan? “Är du igenom??” som Sara Lidman frågade Elisabeth Rynell när denna hade lagt sista handen vid sin roman Till Mervas. Är du igenom??

  2. Strukturen är Gud

    av

    into the woods

    Jag  är inte så troende av mig men få saker gör mig lika extatisk som storytelling och struktur. En bra berättelse blir inte till av en slump utan för att man – ofta omedvetet eftersom denna känsla för berättarstruktur verkar inympas i oss väldigt tidigt – tillämpar vissa regler och principer när man skriver. Man kan koka ihop en bra historia utan att ha läst på om struktur med andra ord. Men precis som med fenomen i naturen är det kul att röja vilka lagar som styr. Precis som matematik verkar vara det som är grundstenarna för universum finns en viss formel eller grundarkitektur gemensam för dramatiska verk.

    John Yorke, producent på BBC Drama, har faktiskt skrivit en hel bok i ämnet; Into the Woods: A Five-Act Journey into Story där några av följande visdomsord känns igen:

    Få läsarna eller publiken att hela tiden ställa den enkla frågan Vad kommer att hända nu? och man kan få ihop en riktigt spännande historia. De flesta berättelser är en fråga om orsak och verkan; vi försöker som läsare hela tiden skapa mening, sammanhang och samband i även de mest random ihopfogade händelser. (Fyll inte i och riskera övertydlighet är min kommentar; man fattar ändå och ju mer gåtfullt desto mer spännande blir läsningen.) Ställ motpoler mot varandra och kontrastera, som till exempel i Downtown Abbey. Ha empati med alla parter, även de elaka antagonisterna.