Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Synopsis eller inte

    av

    synopsis

    För att bygga ett hus måste man ha en bra grund . Det samma gäller manus. Slarvar man med det rasar  berättelsen ihop. Handlingen håller inte, uppvisar logiska luckor, avstannar eller tar galna stickspår. På synopsisstadiet löser man problem (precis som Simona Ahrnstedt säger här) och lägger grunden som allting annat vilar på, utgår från. Och som den visa Simona påpekar; handling är inte att karaktärerna är med om saker.

    ”Du måste ha mål, motivation och konflikt.
    Och dina karaktärer måste förändras.”

    En bra handling ger sig inte själv; det kräver en fas (som kan bil ganska lång) av att pussla, spåna, planera, fantisera, stryka, ömsom slita sitt hår och ömsom komma med genialiska lösningar på alla de problem som lär uppenbara sig när man försöker få ihop en fungerande dramatisk berättelse. Det är faktiskt som att pressa sig genom en födslokanal. Men det ger också större frihetskänsla när man väl börjar skriva själva texten och scenerna. Det är som med allt annat; lägger man en bra grund besparar man sig själv en massa problem senare.

  2. Simona Ahrnstedt i intervju

    av

    en enda hemlighet

    Här kan man lyssna på Simona i radioprogrammet Lundströms bokradio. Det tycker jag ni ska göra. Simona är som alltid vältalig, smart och ger mer kunskap om romance för varje gång jag lyssnar på henne. Äntligen vaknar det litterära Sverige (jag menar den del som annars inte sneglar alltför mycket på topplistor)till det faktum att Simona är vår nästa stora globala export på bokmarknaden!  Simona ger följande råd när det gäller att skriva romance; miljön är viktig, glödande kärlek, aktiva hjältinnor. Begränsningarna med historisk romance är just kvinnors åtsidosatta roll, de inte aktiva nog Det ska finnas en central kärlekshistoria, en specifik miljö. Motorn i det hela är olika hinder i vägen för parets förening. triangeldrama gillar hon inte, att vela mellan två män är inte tillräckligt starkt som motor. Missförstånd är inte det samma som dramatisk konflikt. Okej jag fattar, även om jag tycker missförstånd av det mer konkreta slaget är väldigt bra som i detta klipp ur filmen Falling in love. Men det funkar inte att låta karaktärerna ”prata ut” med varandra för att reda ut situationen sådär som folk gör i verkligheten, som en lösning. Det verkliga livet funkar inte i boken. Då hamnar det för nära det triviala. Viktig lärdom.

  3. De små, små detaljerna

    av

    karaktär

    När det gäller karaktärsskildring så är följande råd både vettiga och här verkar alla vi författarcoacher rörande överens. Försök fånga dina karaktärer på ett så visuellt sätt som möjligt, för att sätta en bild i läsarens huvud. Ta fram det där som berättar något, det unika och speciella med just din karaktär. Att beskriva en ny karaktär, även om hen bara förekommer vid något eller några tillfällen i handlingen med för generiska eller allmänna termer blir för just allmänt. Att någon är ”övre medellängd med brunt hår” kan gälla en stor del av befolkningen på norra halvklotet och säger egentligen inte så mycket. Här tycker jag manusgurun Michael Hague har ett bra exempel i en beskrivning manusförfattaren till filmen Little miss Sunshine gör av huvudpersonen; karaktären introduceras med detaljer som fångar kan man säga hennes ”själ”, eller motsägelsefullheten i vad hon är och vad hon drömmer om och längtar efter som är ett tema i hela filmen.

    ”Hon är stor för sin ålder och ganska mullig. Hon har frissigt hår och stora glasögon och är försjunken i en skönhetstävling på teve. Hon tar fjärrkontrollen och fryser bilden, lyfter ena handen och härmar lite frånvarande den viftande Miss America. Sedan spolar hon tillbaka och börjar titta omigen.”

  4. Lektörsläsning av manus på engelska

    av

    manusläsning

    Bokbranschen blir mer och mer internationaliserad och andelen manus som säljs direkt till andra länder utan att gå omvägen via Sverige kommer förmodligen att öka. Genom att skriva på engelska från början eller låta översätta manuset har du en betydligt större marknad för det. Vill du låta ge ditt engelska manus en lektörsläsning så vänd dig till mig, jag har erfarenhet och goda referenser. Du kanske är en svensk författare som vill nå utanför den svenska marknaden och har skrivit på engelska eller låtit översätta manuset, eller så är du en författare som kanske in har svenska som modersmål och valt att skriva på engelska istället.

  5. De tio första sidorna

    av

    bok

    Det finns en utbredd fascination inför vikten av de första sidorna. Det är genom de du fångar läsaren, kopplar greppet och imponerar med din personliga stilistiska förmåga och unika berättarröst. Ja det är mycket som ska grejas på de första sidorna och visst ligger det mycket i det där. Samtidigt tror jag många missar att det är under de första tio – eller däromkring – sidorna du ska få läsaren att förstå vad handlar den här boken om. Vilken är den huvudsakliga dramatiska konflikten? Satsa på att etablera det och dra in läsaren genom att formulera vad bokens handing går ut på, var fokuset i dramat ligger, vilke konflikten är. Det inkluderar att vara tydlig med vilken genre du skriver i. Vilka är spelreglerna här, vilken är världen som läsaren ska sätta sig in i, vilken är den outsagda överenskommelsen mellan läsare och författare om vad som kommer att gälla? Det funkar inte att förleda dem tro att detta är en chicklittartad relationsroman om du hundra sidor framåt tänker introducera ett paranormalt fantaysinslag. Det övernaturliga måste (i så fall) etableras redan från början. Eller om du har en idé till en fantasy där fantaysinslaget finns där men det hela sedan övergår till en fullt reguljär deckare där övernaturligheten egentligen inte behövs.

  6. Handlingen leder framåt (mot målet)

    av

    handlingens mål

    Att skriva en hel roman kan vara ett förskräckande scenario. Men jag tycker faktiskt att man får bra tips här. Man behöver en enkel bild i huvudet för det som ska skapas tror jag eftersom det är lätt att stoffet och materialet tar över, det börjar spreta och ta olika sidospår och man vet inte vad man håller på med. Här liknas handlingen vid ett sökande efter något, eller en resa mot något. Tänk på handlingen som en pil som fyras iväg, det ska röra sig mot något. Det behövs något som driver det hela, sätter igång berättelsen och förflyttar sig framåt. Hela tiden, scen för scen, kapitel för kapitel. För att få ihop en röd tråd eller en intrig behöver du:

    • En protagonist (eller flera) som vill något
    • Hinder på vägen som leder vidare
    • Miljö/arena för handlingen
    • Upplösning eller resolution av problemen

  7. Stor succé för egenutgiven sagobok

    av

    barnbok

    Alltså jag har läst om denna bok både här och där och först nu förstått att författaren bakom, Carl-Johan Forssén Ehrlin är en svensk tidigare ej publicerad författare som använde sin bakgrund som beteendevetare för att skriva en pedagogisk och mycket effektfull bok för att få små barn att somna. ”Kaninen som så gärna ville somna”. Den toppar bästsäljarlistor världen över. Författaren för att citera DN ”har blivit bombarderad: förlag, agenter, översättare.”

    Det fantastiska i sammanhanget är kanske inte bokens tillkomst i sig utan hur den nått ut till en sådan enorm läsekrets, en egenutgivares våta dröm om någon. Forssén Ehrlin beskriver hur han ”körde lite marknadsföring i England, och det lossnade där. Plötsligt gick den upp på bästsäljarlistan. Nationella tidningar har börjat skriva om den, det ringer reportrar från utlandet – nu på förmiddagen var det ett tv-team från amerikanska NBC News här i huset i Huskvarna och gjorde ett reportage! Allt gick på några dagar.”

    Han har alltså gett ut boken själv, använt sig av sociala media och sedan har det spridit sig genom mun till munmetoden… Och han lät själv översätta den iallafall till engelska ganska snabbt om jag förstår det rätt. Ett ämne som ligger varmt och hjärtat hos många läsare kombinerat med sociala medias explosiva kraft med andra ord.

  8. Vägen till boken

    av

    fotsteg

    Man kan inte få tillräckligt med goda råd om hur man får ihop sin första roman och dessa har jag snott skamlöst här. Råden går bland annat ut på att:

    – fundera på vilken din berättelse egentligen är? Testa din intrig genom att beskriva den med tre meningar. Att få ihop en roman handlar inte om att ge sig hän åt språkliga stilövningar utan att veta vad det hela egentligen handlar om.

    ”Även om du briljerar stilmässigt, bidrar det inte till handlingen så ta bort det.”

    – Lär dig hantverket för att kunna hantera själva skrivprocessen; gestaltning, dialog, olika berättarperspektiv. Kanske verkar som en självklarhet men alla förstår inte att teknik och hantverk är där för att förmedla det du vill till läsaren.

    ”Beskriv något på ett sätt att en blind person kan se det framför sig när du läser texten högt. ”

    – gör dina läsare delaktiga genom att få dem att förstå bokens inre logik och sammanhang. Hur skulle vi kunna tro på att greven av Monte Christo lyckas fly från fängelset på ön If, om inte författaren gett en övertygande bild om att det faktiskt är möjligt.

    ”Write not only what you know, but what your readers know.”‘

    – läs jättemycket, läs bra författare. Lär dig genom att försöka skriva likadant bara för att se hur de gjort.

  9. Håll ihop del 2

    av

    träd

    Romanbygget med alla dess bihandlingar är en enda sammanhållen organism. Det går faktiskt att likna det vid ett träd och man kan ju se det som att rotsystemet är alla backstory, det som ger näring åt hur historien utvecklar sig. Med näring menar jag det som Simona Ahrnstedt tar upp i just det här inlägget. Under åren som lektör har jag insett att det råder osäkerhet inför hur man skapar bra karaktärer eller kanske snarare vad som uppfattas som en bra karaktär och karaktärsskildring. Karaktärer hamnar till exempel i situationer utan att man som läsare förstår varför, deras drivkraft. Det finns inget så frustrerande som karaktärer som svävar runt i handlingen utan att vara en del av den. Dels måste de vilja något och vara på jakt efter något, både känslomässigt och i den yttre handlingen som te x bättre ekonomi.  Och för att skapa trovärdighet kring det måste man ge dem motivation, och denna hittar man garanterat i deras bakgrund. Bakgrunden som ytterst ligger bakom det som händer är alltså att likna vid trädets rotsystem.

  10. ”Den steniga vägen mot lyckan”

    av

    sigge stark

    Sigge Stark var en av Sveriges mest läsa författare, hon var både produktiv och sålde enorma upplagor. Levde ett hårt liv och blev grymt utnyttjad av sitt förlag. ”Den steniga vägen mot lyckan” som handlingen i hennes böcker sammanfattas är egentligen vad det hela handlar om, om man vill skapa ett gripande drama eller en engagerande story. Att skriva för att få ekonomin att gå ihop eller att för att en deadline väntar är att behöva tvinga fram en idé och sedan som Tyra Banks hade uttryckt det ”work it” alltså knåda, utveckla, modifiera och pussla med idén tills man har en färdig text att skicka in. Hon (Sigge Stark alltså) hade mjukvaran som är så eftertraktad just för att den går att paketera och sälja. Den hade också Astrid Lindgren, JK Rowling och Pamela Travers som gjorde om en kär moster från barndomen till supernannyn Mary Poppins – allas böcker blev miljonsäljare, filmer, musikaler och lite annat… Mjukvaran är med andra ord just förmågan att berätta en gripande historia, att veta hur en slipsten ska dras. Fantasi, empati och ett medryckande berättande, dramatik. Kanske en ska fällas tår här och där. Ja det gäller alla deckarförfattarinnor också. Intressant ämne som Birgitta Olsson skriver om mer här.

    11. ← Föregående sida Nästa sida →