De här tipsen om hur du kan inleda din roman på ett engagerande, originellt och intresseskapande sätt snodde jag från Huffpost Books.

– välj en ovanlig, främmande miljö för din inledande scen

– väljer du en vanlig vardaglig miljö försök att skildra den genom en överraskande detalj, något vi inte brukar tänka på

– inled mitt i ett skeende, ”in medias res”, och svep med läsarna i drivet, rörelsen

– undvika att introducera för många karaktärer i första kapitlet. Det blir rörigt och svårt att processa för läsaren

– tappa inte styrfarten! Fortsätt hetta upp stämningen och spänningen med fler och tilltagande konflikter, bihandlingar och vändningar

Lycka till!

Just nu cirkulerar det ju ett forskningsrön som går ut på att människor generellt skyr några minuters tystnad och stillhet så mycket att de hellre får elchocker – snabba och lätta men ändå. Hellre än att behöva sitta tysta, stilla  och utan att göra något så väljer man stimulans även om det är av den smärtsammare sorten… Men utan stunder av overksamhet, passivitet och inaktivitet blir det inga böckerna skrivna. När Lewis Carroll gled fram i en båt på kanalen skapades idén om Alice som föll ner i ett hål i jorden… Exemplen på hur idéer föds just i mellanrummen och när vi inte gör något speciellt är ganska många. Kreativitet är inte det samma som att vara en duracellkanin, tvärtom.

Alltså den här flickan. Man kan ju bara spekulera i vad som fattades henne av fysisk eller mental art, kanske var hon inte helt vid sina sinnens fulla bruk, vårdades hemma i en privilegierad miljö men något tillstånd eller diagnos måste ha framkallat den där blicken.  Gamla bilder kan ju vara hemlighetsfulla och väldigt fantasieggande, författaren Raymond Riggs vävde ihop en hel romanhandling (Miss Peregrines hem för besynnerliga barn)  kring sin samling av bisarra gamla foton. Vill man se fler märkliga och fantasieggande bilder kan man titta här…

Hur gör författare när de vill dra sig tillbaka och sluta skriva? Kan man pensionera sig som författare, nej, egentligen inte enligt denna krönika. Författare verkar ha svårt att sluta skriva helt enkelt, även om många av dem däribland Maeve Binchy, Alice Munro och Stephen King högtidligt förklarar att nu orkar/kan/ vill de inte mer bara för att ploppa upp några år senare med en ny roman. Ett problem är nog att författare inte har så mycket att pensionera sig från, som pendling till jobbet, fikastunder på kontoret och besvärliga löneförhandlingar med chefen. Det kanske är bättre att bara fortsätta som vanligt…