Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Så vet du om du skriver fin- eller fullitteratur!

    av

    chick-lit2

    Debatten fortsätter om vad som är konstnärlig litteratur respektive genrelitteratur. Chansen är stor att du skriver genrelitteratur om:

    – du skriver enligt en mall

    – texten handlar mer om framåtrörelse än djuprörelse

    – bokens syfte är att underhålla snarare än att ge underlag för analys och eftertanke

    – din bok trycks i pocket!

    – du ler på författatfotot…

    Och förmodligen skriver du konstnärliga böcker om:

    – du lägger ner möda på språk och det stilistiska hantverket

    – din bok recensceras av manliga kritiker

    – dina karaktärer genomgår stora förändringar under handlingens gång

    – du är allvarlig på författarfotot…

     

  2. Några tips för att skriva en storsäljare

    av

    Neil Gaiman skrivplats

    Författare James W. Hall försöker analysera vad som gör en bestseller och det kan man läsa om i hans bok Cracking The Code Of The Twentieth Century’s Biggest Bestsellers. Hans sammanställning visar att vissa saker går hem extra mycket:

    – en protagonist som inte passar in, som står utanför gängse sammanhang

    – hemliga sällskap och konspirationsteorier, misstro mot samhällets institutioner

    – handling som berör en aktuell, brännande samhällsfråga

    Och det går inte att underskatta den enkla men viktiga ”förmågan att tala till läsarnas hjärta och mage mer än till deras hjärna.” Eller som Grace Metalious, författare till en av världens första storsäljare Peyton Place uttrycker saken; ”Om jag är en usel författare finns det en massa läsare där ute med usel smak!”

    (Bilden föreställer Neil Gaiman)

    P. S Och sex säljer, alltid.

  3. Ingen ska tala om för mig att jag aldrig kommer att bli publicerad!

    av

    förlag

    (Rebecka Skloot, författare till Den odödliga Henrietta Lacks)

    Några bästsäljande författare talar ut om hur tufft det var innan de blev antagna av förlag. En del ställdes inför detta välbekanta dilemma; man får feedback från ett förlag och börjar skriva om för allt vad tygen håller. Men hur mycket ska man ändra för att redaktören äntligen ska bestämma sig? Att hålla fast vid en blind tro på sin egen bok i en nyckfull bokbransch verkar vara en förutsättning för att klara den långa vägen mot mål. (Och även tillvaron efter publicering.) Nödvändigt om man måste hantera över tjugo refuseringar som Khaled Hosseini innan han gav ut Flyga drake. Men han är i gott sällskap….

  4. Skrivarkurs på distans: Att skriva noveller för veckotidningar

    av

    veckotidningar

    Skrivarkursen ”Att skriva noveller för veckotidningar” är unik i Sverige. Många deltagare skriver sedan noveller till veckotidningar som Allers, Hemmets veckotidning och Året runt. Kursen som ges via mail är på 7 lektioner och kostar 2300 kronor inklusive moms. Nu finns den även i en miniversion på 3 lektioner för 900 kronor inklusive moms. Kanske är du redan van att skriva och vill lära dig de viktigaste knepen om hur man gör. Du får praktiska råd om hur den typiska mallen ska se ut och vad om gäller för veckotidningarnas miljöer och karaktärer – samt information om marknaden för veckotidningsförfattare. Maila mig eller använd kontaktformuläret för frågor och anmälan.

    Sagt om kursen:
    ”Min största behållning av novellkursen var att hitta drivet i texten, att lära mig konsten att bygga upp en historia kring konflikter och vändpunkter och att använda dialog som ett medel för att få liv i texten. Återkopplingen kom snabbt med utförlig respons och konkreta tips på förbättringar. Kursen har bidragit till att jag gått från opublicerad till publicerad novellförfattare och jag kan varmt rekommendera den!”/ Sofia Ymén, deltagare Att skriva noveller för veckotidningar 2013

  5. Slit och slängläsning i den digitala eran?

    av

    MIX skräck

    MIX, förlaget som nischat sig mot nerladdningsbara texter har släppt nya digitala noveller. Det verkar som att det är just det korta formatet som ska marknadsföra texterna. Inte novellens ”subtila säregna litterära kvaliteter” som Amanda Svensson skriver. Novellen är kort och kan läsas på en kafferast. När MIX förlag ger ut noveller i appformat kallar man dem för  ”dötidsläsning”.  Dessa nya format och former för publicering kanske också kräver författare som kan se väldigt pragmatiskt på sitt skrivande och sina alster och hur de läses. Men kanske är det värt det för att bli läst, även om det är i en iPhone med en Pressbyråkaffe på perrongen i Katrineholm.

  6. Läst allting förut…

    av

    gamla böcker

    Det är ack så lätt att falla i fällan. Man tar till pennan/tangentbordet i en storm av inspiration övertygad om att man ska skriva en blivande bestseller. Efter en genomläsning inser man att man i princip bara fått ner saker som någon annan redan skrivit. Originaliteten lyser med sin frånvaro. Här är några typiska litterära klichéer som du ska undvika inom olika genrer. Av alla genrer verkar det som att romance är den med flest standardiserade grepp eller karaktärer med återkommande egenskaper. Eller kanske kan man se det som att mallen, urberättelsen, är som mest definierad i just romance. Vilket borde göra det lättare att skriva en typisk romance men svårare att vara originell och variera sig kanske.

  7. Konsten att mörda sin make

    av

    Stoker Shooting

    Av några nya böcker att döma har gifta män anledning att se sig om när de går över gatan en mörk kväll. Enligt den här skribenten önskar alltfler fruar inte bara skiljas och träffa andra och dela upp vårdnaden av barnen som i några svenska böcker –  de vill mörda sina män och de gör det också. Iallafall i böckernas värld. Både i megabästsäljaren Gone girl av Gilian Flynn och i nya The silent wife av ASA Harrison närs ett pyrande hat mot den äkta maken som går utöver en känsla av svek och frustration och instängdhet i kärnfamiljen och som får mordiska följder.  ”Nu fantiserar vi inte likt Bridget Jones om att gifta oss med Mr Darcy utan om att slå ihjäl honom med något hårt föremål. ”(Bilden ur filmen Stoker.)

  8. Den ultimata berättelsen

    av

    black cat

    Här tar författaren Anna-Karin Palm upp hur deckarens intåg flyttat fram positionerna för kommersiell- och genrelitteratur till nackdel för konstnärlig litteratur. Men deckaren påverkar också hur böcker skrivs. Det är något med deckaren som – har jag läst – gör den till den bästa formen för att berätta en historia. Att inleda med en fråga eller ett mysterium och sedan lotsa läsarna gradvis fram mot svaret lär vara den dramatiska struktur som engagerar mest, kopplar hårdast grepp om oss. Det är en sorts urstruktur för hur man kan berätta en historia som verkar nergrävd i det mänskliga psyket. Skapa en gåta och man vill ha svaret.

  9. En författares helvete

    av

    pen-paper

    Att vara författare  är inte vad det har varit. Små förlag poppar upp som dock förväntar sig att författaren själv gör en stor del av jobbet för att marknadsföra boken. Egenpublicerade författare får bygga upp en marknadsföringsstrategi via sociala medier och nätet. Det betyder att i ena stunden är du ett ensamt geni djupt försjunken i din text, varför inte i en stuga mitt inne i skogen.  Men om allt går väl måste du i den andra vika ut dig och vara pratsam på Facebook, Twitter, i tvsoffor och i din egna kanal på Youtube. Det schizofrena i detta och dilemmat med hur man får ihop rollen som blyg författare och utåtriktad säljare på samma gång avhandlas här.

  10. Våga inte gilla din karaktär

    av

    lolita

    Går det att ha en osympatisk huvudkaraktär i sin bok frågar sig denna unga författare och exemplifierar med gubbsjuka Humbert Humbert i Lolita av Vladimir Nabokov, eller måste man ha en huvudkaraktär som upplevs som sympatisk och rent av dygdig för att det ska bli möjligt att ”känna för” hen? Hennes svar och mitt är att visst kan man ha onda och osympatiska protagonister. Läsarna känner för karaktären trots att hen kanske inte är Guds bästa barn, snarare skör, med dåligt omdöme, katastrofala svagheter och svärta och en olycklig tendens att vilja ligga med fel person. Sådana karaktärer är mänskliga just för att de kanske inte är Guds bästa barn. Vi läsare vet att det är oss själva vi läser om, bara i en lite mer skruvad och otursförföljd version.