Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Essensen av karaktären

    av

    Det är svårt att välja väg när det gäller att beskriva en ny karaktär – möjligheterna står mellan att strunta i beskrivningar helt och hållet; ”Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen…”, speciellt om det handlar om en bikaraktär i sammanhanget. Eller beskriva personen alldeles för detaljerat eller utförligt så det blir långrandigt (eller helt enkelt för allmänt). ”Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen. Han är av medellängd med blå ögon och grått hår och kulmage, har blå jeans och skjorta och kommer från Arboga. Nej man ska förstås göra precis som författarna till Cirkeln ur vilken jag hämtat exemplen, fånga några specifika och särskiljande egenskaper. ”Skolans vaktmästare//är i fyrtioårsåldern och har vildvuxet hår som börjar gråna. Hans isblå ögon är uppspärrade och stirrar rakt på henne.” Samma sak med karaktären Adrianna Lopez, rektorn: ”Hon//har kortklippt svart page med lugg. Hon har på sig en knälång svart kjol och vit blus med alla knapparna knäppta. Det här är ingen rektor som man kommer till med sina problem, det känner Minoo direkt.” Kan man koka ner en karaktärs utmärkande egenskaper (ofta hur det inre gestaltar sig i det yttre utseendet) i några få välvalda meningar skapas en energi kring karaktären och en tydlig bild hos läsaren. (Författarna till Cirkeln heter f ö Mats Strandberg och Sara Bergmark.)

  2. Vi möts igen – och igen

    av

    Jag har verkligen funderat på det här hur författare med idétorka kan se till att vara fortsatt produktiva – det verkar finnas hur många sätt som helst. Som att ta ett klassiskt verk och ”uppdatera” det, som med Jane Austens böcker, eller ta karaktärerna  i en gammal känd bok (Stolthet och fördom) och skriv en ny bok om dem. (Men man måste väl ha rättigheterna på något sätt, av någon, även om författaren är död.) Överta en känd karaktär (James Bond), och skriv din egen fortsättning. Eller – dyk ner i en karaktärs tidigare liv, innan vi fick följa denna i roman- eller filmform, och skriv förhistorien, the prequel, som i The Carrie diaries om Carrie Bradshaws tonår. Nu har Stephen King kommit på ett till, han skriver en fortsättning på The Shining där vi får följa huvudpersonen, Danny, som väl var tio ungefär när det begav sig, som medelålders man, fortfarande synsk och säkert med en hel del jobbiga barndomsminnen, i The sleep doctor. Här kan man se King berätta om projektet.

  3. Slutet på historien

    av

    Det verkar som att läsarnas kärlek till chiclit börjar svalna, att döma av de spektakulära fallen i försäljningssiffor för genren den senaste tiden. Många ogillade dessutom termen från början och ser den som nedlåtande – som jag tagit upp här förut så ges många böcker av kvinnliga författare onödigt feminina romantiska omslag som inte motsvarar innehållet överhuvudtaget. Andra tycker att problemet varit att för många böcker dykt upp på hyllorna som inte hållit måttet, böcker som egentligen bara är ”Mills & Boone with a Wonderbra” . Nej nu vill vi läsa mer tvetydiga, mörka, komplexa böcker med fantasyinslag, som Erin Morgensterns The night cirkus.

  4. Den onde, den fule och den väldigt gode

    av

    Om man köper tidningen The Observer på söndag får man en karta över viktiga karaktärer i Charles Dickens böcker (han fyller två hundra år i år vilket tidningen tänker fira hela året.) Snällt nog ger de ett smakprov ur galleriet här. Man tänker verkligen på hur distinkta alla karaktärerna är, snabbt igenkännliga som onda, tragiska eller komiska. Sedan är det ju också Dickens tendens att antyda karaktärsegenskaper (och därmed berätta en historia) i själva namnen som te x Murdstone – den elake fosterfadern i David Copperfield, Uriah Heep – den inställsamma, manipulativa räven ur samma bok, Sir Mulberry Hawk, demonisk, förslagen adelsman, och Lord Verisopht, mesig, ryggradslös (eller väldigt mjuk) adelsman, båda ur Nicholas Nickelby. Och massor med andra… som den otroligt blaserade Miss Dedlock ovan (ur Bleak house). Se mer ur galleriet…

  5. Stolthet och fördom och mord

    av

    (Okej, jag snodde rubriken den här gången, tyckte den var så bra.) Även deckarförfattaren P D James ska skriva en bok utifrån en Jane Austenroman, nämligen Pride and prejudice, och det ska förstås blir en deckare av det hela som ska heta Death comes to Pemberley. Elizabeth Bennett, bokens huvudperson, är gift med Darcy och de har två barn, när dennes svåger, Darcys alltså, blir mördad. Om Adam Dalgliesh dyker upp någonstans iklädd knäbyxor får vi inte veta. Varför hon inte bara kunnat skriva en deckare i Regencyperiodstil kan man ju fråga sig, istället för att låna Austens karaktärer. Kanske kan man se det som ett lite roligt litterärt experiment det här att använda redan kända romankaraktärer i nya intriger, eller som P D James själv säger: I have to apologise to Jane Austen for involving her beloved Elizabeth in a murder investigation….

  6. Wildwood

    av

     

    Colin Meloy från gruppen The decemberists och hans tjej Carson Ellis har skrivit och illustrerat Wildwood som man måste köpa/läsa/ha om Prue vars lillebror kidnappas av ”onda kråkor” och förs till den Ogenomträngliga Vildmarken, som ligger någonstans mitt i Portland, Oregon. En blandning av Narniaböckerna, bröderna Grimm och med miljöfrågor som tema, uppenbarligen för alla oss som fortfarande dyker ner i Narnia, Det susar i säven och alla de andra…  som alltid känt en mystisk mental hemhörighet till amerikanska (nord)västkusten. Det finns t o m en playlist till boken av låtar som paret lyssnade på under skapandet med bidrag andra från Led Zeppelin och Fairport convention. Säger Colin; ”So much incredible music in the 60s and 70s was directly fueled by mid-century fantasy fiction, something that Wildwood owes much to…”.

  7. Den oändliga historien

    av

    Om man vill följa en debutromans väg från textmassa i datorn till placeringar på världens bestsellerlistor så läs senaste Vanity Fair (med Angelina Jolie på omslaget). Där skildras resan som Chad Harbachs bok The art of fielding gör från hans egen skrivkammare via otaliga utskick till olika agenter som ratar den, till det där mailet som man bara kan drömma om när allt hopp verkade vara ute (”Chad! I loved your book…”) till hur det till slut landar hos rätt förläggare och sedan skrivs om ytterligare, för att till sist formges och tryckas med en blurb av Jonathan Franzen… och boken finns att köpa just nu på Pocketshop. I ett väldigt långt med väldigt spännande reportage ges en inblick i hur komplicerad denna process kan vara – förutom det faktum att författaren jobbade med manuset i tio år – de osannolika vändpunkterna och blandningen av hårt arbete, envishet, ren tur och tajming som gör drömmen verklig. Dessutom får alla aktörer komma till tals och ge sin bild av hur det gått till, från författarens kollega som hela tiden testläser manuset, till agenten som trodde att alla andra agenter slogs om det, till förläggarna och hur de egentligen resonerar (iallafall i den amerikanska förlagsbranschen kan en framgångsrik bok ge en förläggare en ordentlig skjuts i karriären). Tyvärr finns inte artikeln på VF.com men där kan man läsa ett utdrag ur The art of Fielding.

  8. Får en make-over

    av

    Trodde inte det fanns fler sätt att mjölka varumärket Jane Austen på, men det gör det tydligen, för nu ska Joanna Trollope skriva en modern version av Austens roman Sense and sensibility komplett med en AGAgasspis i systrarna Dashwoods kök, möjligtvis. Inte bara denna bok utan alla av Austens verk ska ges en modern uppdaterad klädedräkt av kända nutida författare enligt förlaget Harper Collins som på detta sätt hoppas tjäna ännu mer pengar…  Frågan är hur man ”uppdaterar” böckernas ständiga huvudkonflikt – frågan om pengar och social status, karaktärernas ekonomiska situation och hur den styr relationer och kärlek  – men kanske kan liknande situationer uppstå idag? Förresten kan det nog bli ganska rolig läsning.

  9. Fler confessions

    av

    Barbara berättar ju också att hon vad gäller skrivandet lärt sig att ”jump time, how to twist things and that you need narrative hooks to keep people going.” Med andra ord med erfarenheten slipas skrivarverkstygen och man lär sig hur man kan smidigast kan röra sig framåt i handlingen (fixa övergångarna skulle jag kalla det för) och därmed undvika s k transportsträckor (som jag ser det eftersom det är ett ganska vanligt problem; ”han öppnade dörren och klev in i hallen. Där tog han av sig skorna och hängde upp jackan. Sedan gick han i köket…zzzzzzzzzzzzz….) How to twist things – att få saker att se ut som något annat än vad de är, måhända, och använda narrative hooks – föra in händelser som är intressanta men som inte förklaras eller som är oavslutade för att skapa nyfikenhet och få folk att läsa vidare, lite som cliffhangers i den löpande handlingen.

  10. Confessions of a bestsellerförfattare

    av

    Jag har bloggat om henne förut och vet inte om Barbara Taylor Bradford är lika poppis i Sverige som i USA och England, men hon ger roliga intervjuer om vägen till bestsellerskapet, som sin fruktansvärt tuffa arbetsmoral (hon går upp varje morgon klockan 05.00 och börjar ”hamra skiten ur ordbehandlaren” enligt intervjuaren) fram tills kvällen då hon byter om till en kaftan (”slips into a caftan”) och hälsar sin make Bob som kommer hem från jobbet. Men här ger hon också några handfasta, basala råd till alla blivande författare därute. Nödvändigheten av att veta hur en berättelse slutar innan man börjar skriva, av att ge karaktärerna en bakgrund för att veta varför de agerar som de gör och kanske framför allt att åtgärda problem i storyutvecklingen just med karaktärernas hjälp; character is plot. Och skrivandet är inte är en ensam syssla, hävdar Barbara, utan en enskild – man är ju tillsammans med alla sina karaktärer.

  11. Nästa sida »