Det är svårt att välja väg när det gäller att beskriva en ny karaktär – möjligheterna står mellan att strunta i beskrivningar helt och hållet; “Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen…”, speciellt om det handlar om en bikaraktär i sammanhanget. Eller beskriva personen alldeles för detaljerat eller utförligt så det blir långrandigt (eller helt enkelt för allmänt). “Skolans vaktmästare kommer in med en verktygslåda i handen. Han är av medellängd med blå ögon och grått hår och kulmage, har blå jeans och skjorta och kommer från Arboga. Nej man ska förstås göra precis som författarna till Cirkeln ur vilken jag hämtat exemplen, fånga några specifika och särskiljande egenskaper. “Skolans vaktmästare//är i fyrtioårsåldern och har vildvuxet hår som börjar gråna. Hans isblå ögon är uppspärrade och stirrar rakt på henne.” Samma sak med karaktären Adrianna Lopez, rektorn: “Hon//har kortklippt svart page med lugg. Hon har på sig en knälång svart kjol och vit blus med alla knapparna knäppta. Det här är ingen rektor som man kommer till med sina problem, det känner Minoo direkt.” Kan man koka ner en karaktärs utmärkande egenskaper (ofta hur det inre gestaltar sig i det yttre utseendet) i några få välvalda meningar skapas en energi kring karaktären och en tydlig bild hos läsaren. (Författarna till Cirkeln heter f ö Mats Strandberg och Sara Bergmark.)