Detta är en av de viktigaste och vanligaste frågorna jag får som lektör. Man avger sitt lektörsutlåtande och hoppas på att synpunkterna landar – sedan är det upp till klienten att med hjälp av dem bearbeta texten innan de skickar manuset vidare till förlaget. Många gånger har jag varit i kontakt med förbryllade/frågande klienter som fått en uppmaning från ett förlag som läst och gillat, om att skicka in igen när manuset är klart. Man ska alltså redigera, skriva om och ha sig men helst veta när det är färdigt för en utgivning och som någon påpekade – man har bara en chans. Det här kan kännas psykologiskt påfrestande förstås och hur kan man bedöma om det är färdigt, även om man gjort det lektören tyckte… Mitt bästa råd är helt enkelt att läsa mycket. Läs och se var verkshöjden ligger när det gäller utgivna romaner, gör gärna egna analyser av bokens uppbyggnad, till exempel hur karaktärerna är skildrade och hur mycket plats de får. Genom att läsa mycket så får man en egen bild av hur det ”ska” se ut och vad som kanske fortfarande fattas i ditt manus. (Men drick inte vin på samma gång…)
Så sant. Hur \”lätt\” det än är att bedöma andras texter så är det nästintill omöjligt med sin egen. Därför behövs lektören, det är ett nålsöga man ska igenom för att bli utgiven av de större förlagen. Och blir man inte förlagsutgiven utan får göra allt själv är det ännu viktigare med lektör och inte att förglömma redaktör/korrekturläsare.
Det är inte för sin egen del man skriver och ger ut en bok. Den som köper och läser boken förväntar sig en professionell produkt som hen får det utbyte av som förväntar sig.
Ja lektörens betydelse har nog blivit större. Konkurrensen är så stenhård att ett manus måste uppnå en viss verkshöjd för att överhuvudtaget bli läst. Onödigt att åka dit på misstag som kan styras upp med hjälp av någon annans ögon och kunskaper 🙂