En frustrerad handledare på en av USA.s mer prominenta författarutbildningar skäller på sina deltagare och förklarar att han är trött på alla som

– Vill skriva men inte vill läsa själva – förutom i rent marknadsundersökningssyfte á la varför blev just den boken en hit och hur gjorde hen som skrev den?

– Folk som baserar sitt manus på självupplevda händelser och tror att dessa räcker för att boken ska bli intressant

– Alla som hanterar sitt professionella skrivande som en form av terapi

– Total brist på något intressant att berätta

Kort sagt; uppfyller du de här kriterierna kommer ingen att bry sig ett skit om din bok! Det bör påpekas att kritiken från den här läraren riktar sig speciellt mot alla som använder något trauma i sin uppväxt för att bygga en hel bok kring och tror att det räcker. Men som artikelförfattare påpekar, den här handledaren (själv författare) har insikter om hur ett manus kan uppfattas som deltagarna kommer att bli konfronterade med när de väl lämnar skrivarworkshopens ombonade livmoder och kastas ut i verkligheten.