Det här med att undvika det triviala tog förläggaren Pia Printz upp på förra året Författarklinik och det här är något som jag ofta stöter på som lektör när jag lektörsläser manus. Som författare kan man inte nöja sig med att bara skildra en bit verklighet eller låta boken handla om vardagliga saker, inte ens sjukdom, skilsmässa, relationsproblem eller andra igenkännliga problem som alla tampas med räcker i sig. Okej för att man kan utgå från något som ”min typiska trettioskris” eller ”ensam mamma i förorten” men det i sig skapar ingen stark eller spännande handling av sig själv. Man måste skruva till det hela. Intrigen i botten blir för generell för att handlingen ska kunna ha en chans att bli intressant. Printz varnar för det här så se till att undvika att skicka in manus där handlingen och ämnesvalet ligger för nära det triviala, för nära det verkliga livet som i sig oftast inte är så dramaturgiskt starkt eller vässat. Då blir det en artikel, en biografi eller i värsta fall en livsstilsblogg.