Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Ingen barnslig grej

    av

    sendak

    Två barnboksförfattare (brittiska) ger koncisa skrivartips till alla barn där ute om vad man ska tänka på när man skriver boken. Att barn vill skriva är verkligen inte så konstigt, och råden är enkla, konkreta och faktiskt bra att ta till sig även som vuxen. Som exempel vikten av att hitta karaktärens motivation – deras tankar och känslor, varför de gör som de gör – för att vi ska bry oss om den, och frågan om man beskrivit sin karaktär ”så kortfattat  och så levande som möjligt”. Och, jag tjatar, vikten av en utmaning och hinder för huvudkaraktären, något som ska övervinnas, erövras, ett mål som ska nås, en önskan.

  2. Sant om skrivandet

    av

    balett

    ”Maybe the trick in teaching writing is really teaching people how to read—not just for story and sweep, although those factors are of paramount importance, but also to understand what language does to the reader on the level of the paragraph, the sentence, the word. How your choices as a writer ensure your reader’s experiences. The tactics and strategies employed by the writer are sometimes almost everything. I studied dance for a while as a kid, and I think learning to write is a lot like ballet training. Discipline, detail, sweat, repetition, the study of those who came before you.”

    (Helen Schulman Fiction Coordinator, The Writing Program vid The New School i New York)

    ”Att lära sig skrivandets hantverk är ganska mycket som att lära sig dansa balett. Disciplin, noggrannhet, svett, repetition och att lära sig från de som redan gjort det.”

    Disciplin, svett, repetition

    Disciplin, svett, repetition

    Disciplin, svett, repetition

     

  3. Några tips för att skriva en storsäljare

    av

    Neil Gaiman skrivplats

    Författare James W. Hall försöker analysera vad som gör en bestseller och det kan man läsa om i hans bok Cracking The Code Of The Twentieth Century’s Biggest Bestsellers. Hans sammanställning visar att vissa saker går hem extra mycket:

    – en protagonist som inte passar in, som står utanför gängse sammanhang

    – hemliga sällskap och konspirationsteorier, misstro mot samhällets institutioner

    – handling som berör en aktuell, brännande samhällsfråga

    Och det går inte att underskatta den enkla men viktiga ”förmågan att tala till läsarnas hjärta och mage mer än till deras hjärna.” Eller som Grace Metalious, författare till en av världens första storsäljare Peyton Place uttrycker saken; ”Om jag är en usel författare finns det en massa läsare där ute med usel smak!”

    (Bilden föreställer Neil Gaiman)

    P. S Och sex säljer, alltid.

  4. Redigera mera

    av

    Jag vet att jag länkat till de här goda råden om skrivande förut – men faktum är att de är väldigt kloka, väldigt praktiska och väldigt många, från författare som Jonathan Franzen, Joyce Carol Oates och Neil Gaiman. Allt från rent tekniska (”om du skriver en plotdriven genreroman typ deckare så lägg krutet på den första tredjedelen och introducera inga nya bitrådar/intriger i senare delen av handlingen”) till det mer filosofiska (”skaffa inga barn och gift dig med någon som tycker att det är toppen att du är författare”) till det klokt självupplevda (”tänk på läsaren som en vän och inte en motståndare eller åskådare”). Påfallande många påpekar vikten av att stryka och redigera för att stärka texten och berättelsen. Som Simona Ahrnstedt tagit upp i sina generösa, konkreta råd för författare är det här jobbet mycket mer betydelsefullt och omfattande än vad man kanske inledningsvis tror.

    Tanken på att man genom skrivandet försöker läka verkligheten, återskapa något som gick förlorat, leva ut något som aldrig hände eller korrigera något man ångrar hör till de mer filosofiska tankarna:

    ”Have regrets. They are fuel. On the page they flare into desire.”

  5. Fler confessions

    av

    Barbara berättar ju också att hon vad gäller skrivandet lärt sig att ”jump time, how to twist things and that you need narrative hooks to keep people going.” Med andra ord med erfarenheten slipas skrivarverkstygen och man lär sig hur man kan smidigast kan röra sig framåt i handlingen (fixa övergångarna skulle jag kalla det för) och därmed undvika s k transportsträckor (som jag ser det eftersom det är ett ganska vanligt problem; ”han öppnade dörren och klev in i hallen. Där tog han av sig skorna och hängde upp jackan. Sedan gick han i köket…zzzzzzzzzzzzz….) How to twist things – att få saker att se ut som något annat än vad de är, måhända, och använda narrative hooks – föra in händelser som är intressanta men som inte förklaras eller som är oavslutade för att skapa nyfikenhet och få folk att läsa vidare, lite som cliffhangers i den löpande handlingen.

    6. ← Föregående sida