Jag brukar ju tala om för mina kursdeltagare (på kursen “ Att skriva romaner för svenska veckotidningar”) att engelska och amerikanska följetongar är mer dramatiska, rafflande, och sensationalistiska än de mer jordnära och vardagliga svenska. Och den tvmässiga motsvarigheten till dessa måste ju helt klart vara de amerikanska miniserierna och såporna som Dallas och Dynastin. Rolig artikel här av en kvinna som marathontittat på vettlösa åttiotalssåpor på amerikanska CBS Drama (tidigare Zona Romantica…) Själv hade jag glömt att snälle men korkade Jeff Colby nästan strök med tack vare en förgiftad tapet, att Cecil Colby dog efter att ha haft för mycket (och för ansträngande) sex med Alexis kort efter att de bestämt sig för att gifta sig – och att änglalika Krystle ett tag hade en hjärntumör som fick henne att stå i korridoren och kasta tallrikar samtidigt som hon skrek, “Middagen är serverad! Middagen är serverad!” Man kan också titta på detta roliga bildgalleri med scener ur serien. (Ärligt talat skulle jag inte tveka att använda några av dem som kom-igång-och-skrivövningar för alla som vill skriva en underhållningsroman, eller en följetong.)
