tangentbord

Är man en ung oetablerad författare gör man bäst i att vara som en maskros hävdar några författare här. Alltså utnyttja alla de möjligheter som finns idag till egenutgivning och elektronisk publicering genom att producera sig på alla sätt man kan, så mycket man kan och på så sätt sprida sina verk som rön för vinden likt den utblommade maskrosen. Man får då helt enkelt hoppas på att något av dessa rön man blåser ut i världen faller i god jord, d v s på något sätt attraherar en stor läsekrets eller plockas upp av ett “riktigt” förlag. Detta kan vara en smartare strategi än att ägna all tid och möda åt en enda roman som sedan förhoppningsvis ska antas av Det stora förlaget, men det finns förstås nackdelar också…