Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Har svårt att släppa den här Edmund Dulac…

    av

    Edmund Dulac illustrerade förutom sagor av H C Andersen och Bröderna Grimm också Tusen och en natt – men 1905 illustrerade han också en utgåva av systrarna Brontës samlade verk, däribland Jane Eyre! Det är inte helt lätt att hitta några av de här bilderna när man bildgooglar, men denna hittade jag, från Anne sorry, Charlotte Brontës The professor. Tycker det är så fint med den svarta katten längst fram. Antar att någon någonstans har detta verk i sin ägo, men det verkar inte vimla av exemplar därute, kanske inte sånt man får tag i via Antikvariat.net direkt…

  2. Har svårt att släppa sagorna…

    av

    Hittade denna underbart välskrivna och researchade blogg om sagor, Tales of Faerie, som återger och (kort)analyserar gamla och en del nyare sagor från världens alla kulturer. Och som är rik på fina sagoillustrationer. Ovan Edmund Dulacs illustration till The winds tale av H C Andersen. Pinsamt nog vet jag inte vilken saga det är på svenska.

  3. Naturmystik

    av

    En väldigt fin artikel från Expressens kultursida om engelsmännens syn på jorden och naturen som besjälad, med anledning av Wuthering heights (Svindlande höjder) på bio just nu. Systrarna Brontës starka inspiration från de hedniska hedarna som omgav dem i Yorkshire har jag faktiskt skrivit om tidigare, där det medföljande citatet “The Brontes’ work is Yorkshire Gothic, a gothic where the land is alive and with an awareness that is far older than Christianity. // You will never understand the Brontes until you understand what it means to live near the West Yorkshire moorlands: to live amongst the mist, the constant smell of peat everywhere, the bleakness, the utter sense of isolation, the way things sound, the dampness, the moss on the stone, the old roman roads, the cuppings in the stones, the henges, the ring stones…//” var hämtat från en av kommentatorerna till artikeln jag läst. (Ovanligt välformulerad kommentator). Filmen verkar hursomhelst försöka återspegla just denna känsla.

  4. Sagodax

    av

    Ett arkiv i Tyskland har visat sig innehålla över femhundra sagor ihopsamlade av en historiker Frank Xaver Von Schönwerth som var samtida med Bröderna Grimm (d v s född 1810). Dessa håller just nu på att översättas till engelska, redan kan man få små inblickar i att det till exempel kan handla om en vacker jungfru som för att rädda sig själv undan en elak gammal häxa förvandlar sig själv till en damm, för att sedan bli uppdrucken av häxan. Undrar vilka tolkningar den sagan kommer att bli föremål för? Sagor är hursomhelst alltid lika spännande. Läskigast är väl helt klart Hans och Greta, men också Flickan som trampade på brödet av H C Andersen.

  5. Svart hår, bärnstensfärgade ögon…

    av

    Så såg hon ut, Emily Brontë, som skrev Svindlande höjder. Enligt ett porträtt som snart säljs på ett privat auktionshus.

  6. Tjejer som läser

    av

    Det finns en gåtfull länk mellan olika tavlor från olika epoker av historien från 1300talet och fram tills idag… alla föreställande flickor försjunkna i en bok. Men vad är det mystiska budskapet som förenar dem? Den här debuten av Katie Ward, Girl reading, verkar svår att motstå. Inte bara för att den kastar in läsaren i olika historiska epoker från 1700talets Amsterdam till 1910talets England och – med tanke på att det handlar om koder i tavlor – får en att tänka lite på DaVincikoden. Hursomhelst, det underliggandet temat iallafall för romanen verkar ha något att göra med frågan om ”kvinnlig frihetssträvan genom århundradena och den pågående debatten om äktenskapet som något åtråvärt eller bara en gyllene boja.” Läs mer om Girl, reading här.

  7. Den allvetande författaren

    av

    Ganska intressant att en sådan här mer hantverksmässig aspekt av skrivandet uppmärksammas på en kultursida. Det här med berättarperspektivet är en fråga som kommer upp ofta när man arbetar som lektör. Det allra vanligaste (och som jag brukar rekommendera eftersom det skapar närhet och förankring till den berättande rösten) är just det subjektiva, ”inifrånperspektivet” där historien berättas utifrån en viss karaktärs perspektiv. Det blir begränsningar på det sättet, men de flesta brukar lösa det med att skriva utifrån en rad olika karaktärer, ett perspektiv i taget. Den yttre, allvetande författaren som befinner sig lika nära eller långt ifrån alla karaktärer är vi inte så vana vid nuförtiden, men det var så de stora klassikerna skrevs med en annan sorts distans och mindre psykologiserande kan man väl säga. (Leo Tolstoy på bilden.)

  8. Vad är blott ett namn?

    av

    Ett namn kan vara väldigt mycket och det verkar till och med kunna avgöra om du får din bok utgiven eller ej. Denna luttrade författarinna av flera uppskattade böcker – Patricia O´Brien – insåg det när hennes nyskrivna manus The dressmaker ratades av förlaget (det visade sig senare bero på att hennes namn förknippades med lite svaga upplagesiffor). Hon försökte kränga den under ett annat namn, det lite mer ungdomligt klingande Kate Alcott, och vips blev boken antagen och gavs ut till strålande kritik. Det strategiska i valet av namn man tar sig som författare kommer tydligen alltid att vara aktuellt, precis som Jane Austen gav ut sina första romaner under pseudonymen A Lady, och Joanne Rowling skrev alla Harry Potter som det könsneutrala J K för att inte skrämma bort de unga manliga läsarna.

  9. Bestsellerns gåta

    av

    Här kan man läsa ännu en intressant understreckare, om en bok om bestsellerns historia, Une histoire des best-sellers av Frédéric Rouvillois. Att det inte finns något kardinalknep för att frambringa en kioskvältare är nog de flesta förläggare medvetna om… Det hela handlar om slumpen (manuset till Borta med vinden låg i en låda i flera år innan  författaren Margaret Mitchell fick för sig att det där kanske hon borde skicka iväg till ett förlag), och om tur, och om att litterära kvaliteter inte nödvändigtvis hänger ihop med en boks förmåga att sälja… istället är den där mystiska x-faktorn som gör att det blir storsuccé. Det här med varför en viss bok plötsligt blir storsäljare verkar svårt att förutse. Och vissa böcker passerar ganska obemärkta i vissa länder, för att bli megauppmärksammade och hamna överst på listorna, i andra.

  10. Förlagens vägar äro outgrundliga…

    av

    Många som skickar in manus till förlag får uppleva refuseringens nederlag, och kan även känna sig oförstående inför varför det blev nej. Lång tids slit mynnar ut i ett beslut eller utlåtande som kan tyckas som brutalt kortfattat, snopet, kryptiskt (”Manuset passar inte in i vår profil”) och kanske framför allt fruktansvärt åt helvete orättvi… trist. Att anlita en lektör innan man tar steget att skicka in manus till förlag kan därför vara att sätt att undvika onödiga misstag och ge det en ordentlig genomlysning av en oberoende part innan man låter ett förlag läsa. En lektör är dessutom aldrig kryptisk eller hemlighetsfull utan spelar med öppna kort och vinnlägger att vara så tydlig och konkret som möjligt om manusets styrkor och svagheter och vad som kanske hade kunnat göra bättre. Om man vill läsa mer om lektörens jobb kan man läsa den här intervjun med mig, på Debutanbloggen. (För övrigt en enormt matnyttig, innehållsrik resurs för alla aspirerande författare.)

    (Man kan också lyssna på detta roliga tänkta samtal mellan Astrid Lindgren och redaktören som dissade Pippi Långstrump; ”Jag refuserade Pippi”. Att besluten fattas på fullt så subjektiva grunder får man ju hoppas inte är fallet….)

    11. ← Föregående sida Nästa sida →