Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Konsten att inleda

    av

    Jag undrar om det finns något så genialiskt som att inleda en bok (eller film) med någon typ av operation, speciellt en där nya revolutionerande tekniker används för första gången och en ung läkares rykte står på spel. Eller någon typ av bergsbestigning, eller en olycka, eller tillagningen av en avancerad maträtt under tidspress, eller någon faktiskt gör något fysiskt /praktiskt med precision och en het vilja om att uppnå ett visst resultat. Kasta oss ut i en annan, konkret, verklighet (istället för in i någons inre tankevärld) och sätt något på spel.

  2. Adaptioner

    av

    Såg att det inte är Andrew Davies som bearbetat ”Cranford” av Elizabeth Gaskell för tv, men någon har gjort ett väldig bra jobb. Har inte läst boken och vet inte om den i likhet med serien inleds med en dramatisk skildring av en operation där inte bara liv och död utan nya revolutionerande operationstekniker och en ung läkares rykte står på spel. Det är också en bra inledningsscen eftersom boken/serien handlar om en hel by (Cranford) och manusförfattaren undviker att välja ut en enda karaktär vi hade annars hade kunnat identifiera oss med, och att göra denna till huvudperson. Istället fungerar operationen som en samlande händelse i byn, men också som en kalatysator för bybornas olika särdrag och personlighetstyper. Genom en dramatisk händelse lyckas man alltså presentera och etablera ett helt persongalleri, väldigt ”organiskt”, och en del av relationerna och de sociala förhållandena i Cranford. Vi får en sorts minibild av samhället, utan att handlingen stannar upp för mycket just här i det viktiga inledningsskedet. Istället är det helt enkelt väldigt spännande.