Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Äktenskapets bojor

    av

    Hela genren romantic suspense bygger ju på en kvinnlig huvudpersons tilltagande känsla av ”usch vad min man beter sig konstigt”. Hon gifter sig av kärlek men äktenskapet är en potentiell fälla. Men sprängkraften i genren är att huvudpersonen saknar möjlighet att frigöra sig. Hon var sin makes ägodel. Skulle det visade sig att han inte var så trevlig som han verkat var hon fast i det där slottet, eller huset. Jag tror hela temat hade en historisk bakgrund av sociala och ekonomiska skäl: förr i tiden var en kvinnas stora hopp om försörjning att bli bortgift, men när hon väl var det stod hon under sin mans förmynderi, utan till exempel egna tillgångar eller möjlighet att försörja sig. Som gift var möjligheterna att ångra sig minimala om den äka maken inte var som hon hoppats på. Med äktenskapet följde alltså en risk, även om inte alternativet ungmödom (”spinsterhood”) var så eftertrakat heller. Inte undra på att äktenskapet kändes laddat, både med dess chans till kärlek men också risken för av att bli för evigt fjättrad till en psykopat i ett ödsligt slott med vindlande korridorer. Eller till den där syfilissmittade suputen… Det var den tidens kvinnliga verklighet.

  2. Daphne och hennes döttrar

    av

    Jag försöker ju dammsuga marknaden på allt som finns att få tag i som har att göra med ”Rebeccka” och Daphne du Maurier. Man kan ju försöka lägga vantarna på ”Rebeccas Tale” av Sally Beauman. Det är en ”companion book of Daphne du Mauriers Rebecca”, vad nu det är, som en sorts litterär spin-off kanske. Sedan har vi Susan Hills “Mrs de Winter” som jag inte köpte en gång på ett antikvariat och därför inte vet hur jag ska få tag i. Sedan har vi ju relativt nyutkomna ”Daphne” av Justine Picardie…  Parallellhistorier som utspelar sig dels i nutid, dels följer D d M i en fiktionaliserad tråd om hennes stora intresse för familjen Brontë, något som influerade hennes egna författarskap. För alla lovers of romantic suspense är väl systrarna Brontë och böcker som ”Svindlande höjder” och ”Jane Eyre” själva urkällan. Jag har inte riktigt tidigare insett parallellerna mellan ”Jane Eyre” och ”Rebecca” men de är ju mångfaldiga. Giftermålet med en främling som snart visar sig ha mörka sidor, ett skumt förflutet. Hans tidigare fru som dött under konstiga omständigheter (eller kanske inte dött överhuvudtaget) och det ödsliga slottet… hans slott, där huvudpersonen mer eller mindre blir fånge.Vill ni läsa mer om romantic suspense så går det bra här på Multimanus hemsida.

    daphnebild