Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Litterär synkronisering

    av

    Det är nästan lite spöklikt att precis när man läst om ”The anotated Wind in the Willows” ta upp ”Mad World – Evelyn Waugh and the secrets of Brideshead” (Paula Byrne, Harper, 2009 ) – och hamna på följande passage om hur Waugh såg på sig själv under Oxfordtiden:

    ”In his heart he knew that he did not really belong there. Rather like one of his heroes Toad of Toad hall, he had a child like quality that manifested itself in acute mood swings between hilarious gaity and sullen gloom.// He was still the outsider looking in, glimpsing, rather than passing through the low door in the wall that opened on an enclosed and enchanted garden.” (Paula Byrne)

    Min översättning:

    “Djupt inom sig visste han att han inte hörde hemma där. I likhet med sin store hjälte Padda på Paddeborg var han lite barnslig, något som tog sig uttryck i plötsliga humörförändringar där han växlade mellan yster uppsluppenhet och surmulen dysterhet. //Han var fortfarande utanför, han kunde bara se en skymt av, och aldrig helt passera, genom den där magiska dörren i muren som ledde till en hemlig, förtrollad trädgård.”

  2. Det kommer att susa ännu mer i säven

    av

    ”The anotated wind in the willows” har kommit ut och kommer till biblioteket snart för jag har beställt den! (Men jag ska nog köpa den också). Det är jubileumsutgåvan av ”Det susar i säven” med noter, läste jag här. Kenneth Graham fyller 150 år i år. Noterna ger bakgrundshistorier till boken, som exempelvis att Oscar Wilde inspirerade till bokens uppblåsta men soignerade ”Paddan”.

  3. Blanda och ge

    av

    Mitt råd till alla aspirerande veckotidningsförfattare är: om man fastnar i en intrig och inte vet hur man ska utveckla den så dra in en intrigtråd från en annan novell, kanske till och med en du aldrig fick sålt eller som inte blev riktigt färdig. En halv novellintrig där och en där kan tillsammans blir den magiska kombinationen. Man behöver också oftast två handlingstrådar eller teman att utveckla och det bästa är förstås om du får ihop dem på slutet. Sedan är jag väldigt förtjust i att leta inspiration i bilder. Man kan till exempel låta sig bli inspirerad av galleriet av gamla Mills & Booneomslag. (Mills & Boone är det engelska förlaget som publicerat romance-böcker á la Harlequin nu i hundra år.)