Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Konsten att skrämmas

    av

    spökhus

    En bra skräckhistoria kännetecknas av vissa speciella aspekter hävdar denne redaktör som nyss utkommit med antalogi (sammanställning) av skräcknoveller: Horror Stories: Classic Tales from Hoffmann to Hodgson.

    Han tycker följande saker är gemensamt för lyckad skräck:

    –  barn och eller barndom. Barns utsatthet och hjälplösheten som till viss del kännetecknar barndomen förstärker rädslan i vilken berättelse som helst. Förresten är det fantasifulla i barnet det som gör skräcken möjlig. Den vuxnes mer rationella förklaringstänkande har inte kickat in än. Att ta hjälp av barnets perspektiv är vanligt, det förekommer i allt från Skruvens vridning av Henry James via Varsel och och nu senast i skräckfilmen The Babadook.

    – atmosfär och stämning är mer otäckt än överdrivet våld och slabb (gore). Försätt läsaren i det där tillståndet av osäkerhet och oro så tappar man lätt fotfästet, börjar inbilla sig saker och det man inbillar sig är nästan alltid värre än verkliga förhållanden.

    – skräck är en genre som i stort baseras på berättarknep och metoder som läsaren känner igen. De är också där för att de fungerar. Man gör rätt i att förlita sig på skräckens formel, som det öppna slutet, det kusliga, ”the uncanny”, och gåtfullheten som aldrig får någon förklaring.

    Letar man efter inspiration går det ju bra att ta till detta galleri av spökhus.

  2. Älskade fiende

    av

    moriaty5008778_016_3068771b

    Det har sagts många gånger förr här och på storydoktors.se/blogg men det viktigaste du kan göra för din berättelse är att utveckla en hindrande, antagonistisk kraft. Kort sagt – a  bad guy eller girl. Den eller det som utgör det största hotet, utmaningen eller faran för huvudpersonen. Det kan vara av inre karaktär eller yttre och ju mer tilltalande och förförisk du gör antagonisten desto svårare att handskas med och säga nej till. Skådespelaren som gestaltar Sherlock Holmes ärkefiende Moriarty förklarade att han ville skapa en antagonistisk figur som var ”funny, smart and a bloody good f****”. (Bilden ur teveserien Sherlock.)

    Antagonisten är det som sätter en riktning och prägel på historien och som får huvudpersonen att utvecklas och agera. En aspekt på den antagonistiska kraften som det står om här tror jag är speciellt viktig om man skriver skräck, fantasy och sci-fi – ett visst mått av hemlighetsmakeri, gåtfullhet och det oförklarade som med Saurom i Sagan om ringen som aldrig ges en riktig definition eller form utan förblir höljd i mystik och mörker. ” (Sauron) remains invisible to the last: to the moment when the ring is finally cast into the fires of Mount Doom, and “black against the pall of cloud, there rose a huge shape of shadow, impenetrable, lightning-crowned, filling all the sky”.

  3. Lyd inte de här råden heller…

    av

    tangentbord

    Här kommer fler exempel på fallgropar man inte ska ramla ner i hämtade från Huffington post. Eller rättare sagt; vill du göra misstag under skrivandet så gör såhär:

    – använd klichéer. Skribenten utnämner också bandet Bon Jovi till världen mest klichétyngda textskrivare. Vill du bli romanförfatterens motsvarighet till Bon Jovi så sväng ihop något stereotypt som du hämtat från miljoner andra böcker:

    You got a nasty reputation/we’re in a sticky situation – it’s down to me and you/so tell me is it true… they say there ain’t nobody better/well now that we’re together/show me what you can do/you’re under the gun/out on the run/gonna set the night on fire.” (Text ur Under the gun.)

    -strunta i att utveckla bikaraktärerna. Nyanserade och fördjupade bikaraktärer – som exempelvis antagonisterna -riskerar bara att förvirra läsaren. Låt det vara glasklart övertydligt vem läsaren ska hålla på och sympatisera med.

    – strössla med svordomar för att göra karaktärerna mer trovärdiga och realistiska. Detta gäller i synnerhet om du skriver teve- eller filmmanus. (Kanske om du skriver teve- eller filmmanus på svenska alldeles speciellt.)

  4. Skriv romance nu!!

    av

    skriva romance

    En fantastisk öppning för svenska författare har skapats i och med att Harlequin letar efter svenska originalmanus. På Anne Ljungbergs event Författarkliniken 2014 var en av de mest minnesvärda talarna Anna Swedbom som är förläggare på Harlequin. Hon gav en inspirerande  introduktion till genren och hur svenska romancemanus skulle kunna se ut. Vill du lära dig mer om genren så kolla in Harlequins egen webplats där man kan få bra instruktioner, eller plocka med dig en volym från hyllorna nära kassan nästa gång på ICA. Eller förkovra dig med hjälp av alla hemsidor om att skriva romance som finns på nätet. (En av de bästa är den här.) En svensk guru i ämnet som är fantastiskt generös med råd och tips är förstås Simona Ahrnstedt. Som sagt är grejen lite att det finns en urberättelse. Och den är universell och kan lätt utspela sig i vilka svenska miljöer du vill. En läkarstation i Norrland, en radhusidyll eller på en skärgårdsö. Det kan vara heterosexeulla huvudpersoner eller två kvinnor eller två män. Varför inte skriva Sveriges första bögromance? Det finns en mall som handlar om att huvudkaraktärerna ska förenas i slutet men det är vägen dit som är poängen. Det är dramat och hur karaktärerna förändras (kanske i synnerhet den manlige huvudpersonen) som är grejen. Här har jag dessutom hittat en fin artikel om att skriva sexscener, som enligt skribenten handlar lite om samma sak; det tekniska och det som händer på ytan är sekundärt – försök fånga vad som händer på det känslomässiga planet. Han exemplifierar med en äldre deltagare, Estelle, som skriver en kärleksscen ur sin horisont.

    ” It is my own sentimental belief that every single person on earth, if properly compelled, can write a beautiful sex scene. I don’t mean “beautiful” in an aesthetic sense. I mean a scene that honestly captures what it’s like for our hearts and minds and bodies to be taken up by the needs that Estelle articulated.